Dagen innan Hässelbyloppet bestämde jag ju mig för att köra, vilket var i senaste laget. Dock var jag medveten om att jag faktiskt skulle kunna komma att springa, så på det mentala planet var jag ändå hyfsat förbered. Sen kan man självklart vara bättre prepparerade men nu vart det som det vart.
I alla fall, uppladdningen var lagom med lite senare frukost och tunnelbana ut till Hässelby med min eminente lagledare och fästmö Proppen. Då vi kom ut gick vi till Hässelby IP och chillade, jag hade med mig en matta så jag passade på i regnet att göra lite stretchövningar innan. Sedan ut på enuppvärmning och tillbaka för att sedan vandra iväg till startplatsen för stegringar och start. Konstigt nog hade jag startnummer 908 (!), där jag belönades med en startplats långt bak, vilket kan bero på att jag var felanmäld som född 1985 istället för 1987. Hursomhelst kände jag mig mer hemma bland motionärerna än eliten och det var med glädje som jag ställde mig och pratade med glada motionärer om tider!
När starten gick öppnade jag fort för att kunna posititionera mig, och det gick väl fort! 3.11, 3.15 och 3.24 var öppningsfarten tror jag och då kilometer fyra gick på 3.15 insåg jag att detta är toksnabbt!!! Så när fem passerades på 16.52 var jag lite stum, och vid sex km började magen krångla lite och jag fick slå av på takten. vanligtvis håller det inte i sig så länge, men det dröjde till kilometer åtta innan jag kunde öka igen och förutom att andra femman är jobbigare på hässelbyloppet var jag mer stum vilket gjorde att jag tappade för mycket. Vid nio fick jag en jagande Charlotte Karlsson i ryggen som hade Abeba Abraley som mål, och Charlotte gick om, liksom Niklas Könberg innan infarten till IP, men jag lyckades jobba ikapp och förbi Charlotte medan Niklas var svårtagen. Precis under 35 vilket var OK.
Som sagt, detta var tredje loppet under 35 minuter vilket absolut får anses bra. Dock ska jag erkänna att jag hade räknat med en snabbare utveckling, men eftersom träning tar tid och jag dessutom ändrat vardagen mycket på sista året är det itne konstigt. Jag ska återkomma med mina tankar i en årsrapport, där jag också ska försöka beskriva hur jag vill bli bättre!
Igår var benen sega, men mycket jobb har också gjort att sinnet varit trögt och då träden blir naknare och naknare och det dessutom blir mörkare får man låta det ta den tid det tar innan man är igång igen, vilket visade sig vara imorse då jag i blåsten och med propp drog runt Djurgården en sväng. Så nu är jag tillbaka!
Nästa lopp: Jätten Bule!!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar