lördag 30 juni 2012

Träningsläger dag tre-fyra!

Proffslivet är hårt! Totala mängden löpning igår fördelad blev 23 km fördelad över två pass vilket var distansfart i princip, 9,4 km på förmiddagen följt av 13,4 km på eftermiddagen. Lagom hårt och fokus på att rulla på. Riktigt ont i hamstrings under andra passet men det löstes fint med extra mycket stretch och töj och det andra passet med längre distans avlöptes utan svårigheter!!! riktigt skönt! Eftersom man är helt inne i friidrotten nu blir man extra hjärntvättad i och med att det också är EM på teve. det går liksom inte att komma ifrån, men att vara med dessa individer och känna talangerna från de andra och den löpkunskap som finns, gör det otroligt roligt! Sen att se Moa Hjelmer springa bra, ha ett gäng unga 17-18åringar med som spöar en direkt är också kul!

Idag var det lite hårdare, på schemat stod ett pass uppskissat med uppvärmning och löpskolning 3,5 km samt ett intervallpass med 3 *(1000m+400m) med 90 s vila och 3 min set vila. Riktigt grisigt och hårt, och jag fick den stora äran att dra för profiler som cecilia norrbom och malin liljestedt, så det var lika bra att visa sig på styva linan direkt! 1000ingarna gick på 3.12-3.07-3.12 och 400ingarna på 66-67-67 sekunder, totalt bombat och en mage som var nära att vända sig ut och in. Men riktigt bra var det! Så den största meriten hittills då är att man harat åt dessa....

Sen var det vila innan pass två innehållande distans löptes på eftermiddagen runt växjösjön med den trevliga Malin Liljestedt igen. Sen var det vila och massage av hårdingen Daniel Salov, samt att se Adil och Musse springa 10000 meter.

imorgon är det tyvärr slut, men detta läger har varit otroligt kul och lärorikt och har absolut bidragit till en extra touch på formen och inte minst intresset!

torsdag 28 juni 2012

Träningsläger - Dag två

Löpning, frukost, bad, lunch, vila med sömn, pass två bestående av 3 x 10min tröskel i 3.35-45 fart samt middag, pingisturnering och italien - tyskland på kvällen.

Träningsläger helt enkelt!!

onsdag 27 juni 2012

Träningsläger - Dag ett

Början på ett träningsläger är ganska lagom. Man kör inte för hårt eller för lugnt, men anpassar sig efter allt annat som tar tid, exempelvis att hitta grejerna i väskan, att snacka med alla, att ha koll på affärer och apotek i närheten, när maten serveras samt alla ens kläder och lägga upp en plan för alla dagar. Nästa dag kan man fokusera lite extra på att träna med kvalité och på att följa en plan.

Idag bestod träningen av att springa enkel distans med följande legendariska löpare:

Alexander Söderberg (nyss hemkommen för ett tag från USA med 29.09 som rekord på 10 km),
Alexander Holmblad (junior-SMmästare på 1500 och 800 meter samt med i ungdomsfinnkampen),
Malin Liljestedt (Också landslagslöperska med halvmara-SMsilver som merit i år)
 Lilian Magnusson (Marathonlöperska som sprungit på 2.37 med diverse SM-medaljer)
Lena Örn (3000 meter hinder som specialitet med Finnkampsmeriter)
.... plus massa till med massa meriter!
Tränare är legendariska Kent Claesson (utvecklingsansvarig på friidrottsförbundet inriktning långdistanslöpning samt en mängd SM-medaljer på alla möjliga distanser) samt Patrik Tjärdal (dito på friidrottsförbundet samt också massa meriter i löpning och triathlon)

Bara för att nämna några. Och sen i den här gruppen finns en kille som började med löpning för ett år sen och tycker det är kul att springa....

I alla fall, dagen började lite tidigare med jobb hos svärfar med snickeriet innan jag åkte til växjö. Man ska ju komma ner på jorden lite grann innan.

Imorgon väntar morgonpass med lugn morgonjogg och sedan 30 minuters tröskel.

Träningsläger


Lustigt, för mig är träningsläger intimt förknippat med fotboll och jag har uppriktigt sagt tappat räkningen på hur många träningsläger jag har varit på som spelare. Det har varit alltifrån i närområdet till att åka till Holland och åka iväg på turneringar och spela matcher mot lag och spelare man aldrig träffat annars. Och fotbollsrutinerna kan jag himla väl, vet precis hur kroppen fungerar kring utrustning, återhätmning och hur man lägger upp pass med fokus på stegring av svårighetsgrader och vad man vill ha ut av olika pass och andra övningar som syftar till att kanske inte förbättra spelet i samma grad som att förbättra lagandan. Där känner jag att jag har en gedigen bank att ösa ur.


Ett mycket minnesvärt träningsläger, förutom Båstad förra året med damlaget som finns lite att läsa om i augusti förra året, var när jag 2008 var i Holland med dåvarande fotbollslaget (som spelare) och var borta en långhelg. Hotell, buss till planen, match mot holländska lag och svenska lag, kul och minnesvärt och fin internationell touch. Trots att vi inte had hög standard (siktade på Div III det året) så hade vi konstigt nog publik på matcher och även på träningar.


Nu är det dock lite annat, och läget är lite mer förvirrat än det brukar. Imorgon ska jag på träningsläger i Växjö, men denna gågn med Spåret och det första träningslägret som friidrottare och långdistansare???? Kul att göra något för första gången som snar 25-åring inom idrotten, och lustigt att inte känna sig lika haj på vad som väntar. Egentligen är det förmodligen inte svårare än träningsläger eller turneringar inom fotobollen: Man kör ett pass innan frukost, käkar lagom för ett andra pass (så inte maten kommer upp direkt), käkar lagom vid lunch (dito) och gör något mer (typ alternativtränar eller styrketränar)för att sedan vräka i sig mat till middag så man har energi för nästkommande dag. Skor har man gott om och motivation också. Det verkar ju enkelt!


Något som oroar är dock en ömmande fot. Jag vill inte måla fan på vägen, men det är illavaraslande brännande smärta som finns rätt på ett mellanfotsben och som låter farligt likt en skada jag inte vill ha. Förhoppningsvis är det bara överansträning.



söndag 24 juni 2012

Midsommar!

Ska man ragga läsare till sin blogg är väl rubriken knappast den mest ordinära, men kom igen, det är ju precis midsommar som har varit och är aktuellt att skriva om, så vad passar annars bra som rubrik?

Midsommar kan beskrivas som lugn, måttliga mängder med alkoholm men omåttliga mängder mat, massa vila, några löppass enligt schema och härligt socialt med svärföräldrar i tidigare nämnda östergötland. Vädret har varierat men humöret har varit på topp, och jag känner mig riktigt utvilad och på g vilket är otroligt skönt med tanke på att semstern började i torsdags. Underbart!!

Hur kommer veckorna se ut nu? Jo, träningsläger kommer ske med Spårvägen från och med onsdag i Växjö, där formen ska slipas och hösten planeras, sedan ska det kanske småjobbas lite på kul på snickeriet, för att sedan åka tillbaka till Östergötland för att ta det lugnt sista veckorna. Helt OK med andra ord.

måndag 18 juni 2012

På väg framåt!

Kroppen tar för sig mer och mer och det känns bättre och bättre! Riktigt kul och imorgon ska jag eventuellt ge mig på lite mer kvalitet. Men sen står ju midsommar i vägen som formförstörare numero uno! Skämt åsido, men midsommarkvällarn tillsammans med svärfar brukar bli fantastiska med solnedgång och brasa. Hur gör ni andra på midsommar? Och hur pusslar nu ihop livet med träning?


Jobb i två dagar till sen semester! Sjukt skönt helt enkelt!

söndag 17 juni 2012

Sprungit ännu en mara!

Då var den sista hela jobbveckan innan semester och vila klar! Nästa vecka är det tre jobbdagar kvar, sen väntar färd till Torpön och vila igen (med lite jobb kvar men som kan göras där). Ska bli otroligt skönt, det har varit ett nytt år med nya rutiner och nya aktiviteter än det studentliv som man levt de närmsta fem åren. Man är väl nästan vuxen nu!? Pusslet börjar sätta sig mer och mer vilket är skönt. Var på en jobbintervju i veckan mest på kul, kommer skriva mer om det vid ett senare tillfälle. jag har ju redan signat mig för ett nytt jobb i höst.

Träningen har kommit igång mycket bättre, har bestämt mig efter alla småskavanker och alla småskador att gå tillbaka en del till det som gjorde förra hösten framgångsrik, genom att simma och styrketräna mer. Det med förra veckans vila gör att jag redan nu känner stor skillnad i kroppen. Jag är ju en ganska stor snubbe på 197cm och 89 kilo kärlek, så ska man ha något på kroppen kan det hellre vara muskler än annat onödigt. Sen är det politiskt inkorrekta såklart att ju midnre du har desto bättre springer du. Känns skönt i alla fall att börja grunda igen, det har kroppen saknat nu i slutet då jag slarvat med styrkan.

Apropå Maran som jag nämner i rubriken fick jag kraftiga minnesbilder och kraftigt liknande känslor i kroppen då jag idag gav mig ut på en 12 km runda i snabb fart då det tokregnade. Efter 100 meter var man i princip så blöt man kunde bli, men som tur var slapp jag blåsten denna gång så jag kom hem någorlunda varm men blöt. Mantrat under passet var det klassiska citatet "I'm made of all the days you don't see!" vilket speglar det klassiska Djurgården: spring klockan 11 en solig lördag och halva östermalm är ute, spring idag i tokregn och det är du och ev. någon annan. Helt enkelt skillnaden mellan oss som springer lite mer för att bli bättre och motionärerna.

måndag 11 juni 2012

Första passet på det nya livet!

Jag tänkte först börja göra en ny nedräkning på bloggen med slutmålet stockholm marathon 2013, men det känns lite långt borta och just nu inte så aktuellt, även fast det kanske ändå blir av. Vad jag kände mig mer motiverad för var dock att börja om, postmaraträning helt enkelt och bara fokusera på att reparera kroppen helt och bygga upp den på nytt. Så idag var helt enkelt det första passet(n) med 11,6 km löpning i 4:30 fart som kändes tungt i benen och vaderna samt simpass nummer tre denna sommar. Skönt nu efteråt, men det var två tunga pass.


I övrigt är det två veckor kvar til semestern som ska bli oerhört skön, det har varit ett långt läs- och jobbår och jag ser framemot att bara koppla av och ladda batterierna.

lördag 9 juni 2012

Östergötland och ännu ett steg i vuxenlivet

Varför inte börja direkt med återhämtningen genom att åka en helg i vilans tecken till Östergötland och Torpön för att tillsammans med propp och svärföräldrar vila upp sig och äta god mat, inte ha vatten och el i näreten, njuta och inte tänka på något alls? Småregnigt om vartannat, men inte ett löpsteg har tagits sen marathon. Jag vill helt enkelt inte hasta på för mycket utan jag vill vara riktigt sugen när jag börjar igen, och tro mig, det börjar jag verkligen bli!
En annan sak som vi också passade på att göra, och då menar jag inte svärföräldrarna utan min kära flickvän (som i bloggen är nämnd som propp), var att efter 3 år och 3 månader faktiskt ta och förlova oss! Så hädanefter får det bli att kalla henne fästmö!

Ikväll väntar middag (förhoppningsvis ute) och prat tillsammans med grannarna Birgitta och Bengt, som också varit med i löpningen vilket ni kan läsa om i november förra året och Jätten Bule löpet, en fantastiskt rolig upplevelse.

fredag 8 juni 2012

Återhämtning

Återhämtning är vilt debatterat bland oss löpare och ett omstritt ämne. Jag har själv varit dålig eller omedveten om återhämtningens effekter men börjar nu, speciell efter våren som inte gett det jag trott, bli medveten om att det krävs en medvetenhet kring återhämtning för att få ut maximalt av den. Jag har haft förmånen att vid flertalet tillfällen pratat med mannen bakom idrottspsykologins teorier om återhämtning, Göran Kenttä, och nu börjar jag förstå vad han menar med att faktiskt aktivt göra något och planera din återhämtning. Något jag skriver om en del är livspusslet och hur vi motionärer eller elitlöpare faktiskt anpassar vårt liv till att springa de extra passen eller tävlingarna med att pussla med familjeliv, jobb, andra intressen, kompisar, skola etc vilket inte är en lätt uppgift. Det kräver energi och vi behöver sedan tanka oss med energi.


Just nu håller jag på att planera träning, tävlingar och framtid delvis tillsammans med mister coach Kent Claesson och jag kommer fokusera mycket mer på återhämtning, vila och lugn resten av säsongen. Det kommer ske genom att gå tillbaka till en av mig uppskattad form, avslappningsband, samt genom bättre sömn och fler lugna tilfällen med noll krav. Skönt faktiskt.


Hursomhaver, ny säsong, nya tag! Det har ju ädnå gått fort; för ett år sedan sprang jag mitt första lopp (Danderydsloppet) över 10 000 meter på 38.36. 10 Månader senare på 34.40
(premiärmilen). Tålamod är livets dygd. Träning, mer återhämtning och tålamod blir nästa ledord!

onsdag 6 juni 2012

Vad blir nästa?

Jaha, då var maran klarältad, tillräckligt analyserad och nog bearbetad. Tack för alla fina kommentarer igen! Men nu till frågan, vad blir nästa?


Jag har ju en lite småseriös lopplanering till vänster men som kan ändras konstant och inte är något jag håller stenhårt på. Vissa lopp känns klara, som Halvmaran och Hässelby, men sen vete tusan. Förslag mottages gärna! Jag tror jag kommer få ett förslag från 4:30 Staffan i alla fall, Enhörna Challenge på bana vilket låter roligt! Mer förslag??


Dock är det en sak som måste bli bättre och som har startat nu och det är min rehab med min hamstring som har klagat konstant ett tag. Den måste bli bra och det är ett mål i sig.


I övrigt i vuxenvärlden och livspusslet har det skett lite ändringar! Blev igår klar för ett nytt jobb som kommer göra vardagen lite mer lätthanterlig då jag ska bli GIH:s studentkårs nya kanslist! Ännu inte det jag är utbildad till men minst lika roligt. Det kommer definitivt göra pusslet lite lättare och hanterbart med allt vad det innebär med löpning, Flickvän, löpning, jobb, löpning och allt annat (som löpning). Annars har jag en annan nyhet som jag väntar lite till med...


Förslag på lopp??

tisdag 5 juni 2012

Med distans på maran

Då har ett tag gått sen i lördags och jag försöker fortfarande att bearbeta alla händelser under loppet vilka är många och roliga! Dock ska det tilläggas att det är lite skönt att det är över och att jag kan fokusera på mer kortare distanser nu. Och återigen kan jag ärligt säga att jag inte är besviken; jag har löpt en mara förut och kommit i mål och jag springer för att det är kul, och blåser det 18 m/s, är meterhöga vågor vid södermälaarstrand och jag är totalt nedkyld, då är det inte kul för mig. Inte till varje pris kanske.Nu är det i alla fall dags att lägga om träning och anpassning till den andra halvan av säsongen och jag ska unna mig en vecka ledigt efter samtal från Kent och sedan dra igång så smått.

söndag 3 juni 2012

Dagen efter maran!

Gårdagen kan beskrivas på en mängd olika sätt och av de bloggar jag läst och som jag följer har jag ibland med ett leende, ibland med ett skratt men även avundsjukt tittat till era bra tider och härliga upplevelser. Men framförallt har jag hållit med om vädret som var en ren parodi igår; av alla 366 dagar detta år och dessutom en dag i juni så kan det väl omöjligt vara både 4 plusgrader och blåsa 18 m/s samma dag? Tydligen skrattade något gott däruppe åt oss tappra själar som valt att hålla på med den för oss enda rätta sporten men för andra människor helt sinnesgalna marathonlöpningen.

I alla fall känner jag ingen bitterhet över dagen igår som slutade med ett brutet lopp efter 33 kilometer, där passeringarna varit helt enligt plan men där kroppen helt enkelt sa ifrån och det inte var lika roligt längre. Men vi tar det från början.

Mötte upp drickalangare, Uhris, tränare och diverse klubbordföranden och polare för att få lite stämmning och ge dricka. Sedan tidigare hade jag som plan att följa Hässelby SK:s rutinerade och trevliga löpare Josephine Ambjörnsson, som jag nu efteråt kommer ha otroligt trevliga och lustiga minnen med!

Starten går och jag startar relativt fort och når Jossan som har fått starta längre fram och därifrån kör vi! otroligt kul att köra tillsammans och ligga i en klunga ihop och framförallt veta att man har sällskap hela vägen! första varvet gick lekande lätt i vind och i den grupp vi var i passade vi på att skratta, svära lite, dela sportdryck, men framför allt, göra det så bra som möjligt. Vid 21,1 km passering, som gick på 1.22.17 har jag nog aldrig varit så kall och jävlig någon gång efter att ha stått emot vindar och regn kommande rakt emot oss den närmsta kilometern över gärdet. men det gick ändå!

vid 25 stod Kent och det kändes bra, likaså vid 30, men när vi möter motvinden på södermälarstrand börjar vänster vad krångla och krampa och tempot sjunker och folk börjar komma ikapp oss. vid 31 km börjar jag inse att det börjar bli kört, jag är mer kall och frusen än jag någonsin varit och säger till min följeslagare jossan att vänster vad krånglar. "på mig med" är svaret, men vi kör på. men vid 32 km börjar det bli olidligt och då gör sig höger vad påmind samt höger hamstring, och farten sjunker till 4.45 min/km.
Ändå får jag pushning av Ambjörnsson men vid 33 går det inte, utan jag kliver av.

Direkt vid avstigning kommer en funktionär och en polis fram till mig, och säger att jag nog bör få skjuts direkt därifrån. "varför då?" "Men du är ju helt blå, du har ju samma färg som linnet!" svarar polismannen varvid jag kollar mina armar och ser att de är lila, precis samma som benen. Jag får inte för mig att protestera utan blir snällt inledd i polisbilen där jag får vila under en filt och se löparna springa förbi utanför.

Sedan blir jag skjutsad till Rålis, där polismannen är trevlig och pratar på vilket gör färden kort och då jag kommer fram i sjuktältet, efter de velat ha sin filt tillbaka konstigt nog, kommer en syn jag aldrig kommer glömma i första taget, en totalblå och nedkyld Ambjörnsson som insvept i filtar kollar upp och säger "Jaa, vi skulle ju göra det här tillsammans". Vi leds bort till en taxi där vi får åka tillbaka, och vi försöker hålla varandras humör och varandras vilja att leva uppe innan vi efter vad som upplevs som den längsta färden någonsin får komma till stadion. Eftersom avspärrningarna inte tillåter oss hela vägen fram blir det av att småspringa tillbaka, men då jag ser min kära nyfunna löparvän och tillika marathonpartner som under loppet varit och är fortfarande en stor idol och förebild se liten och fortfarnde blå ut, känner jag att det finns dom som har det värre och leder henne till stadion innan jag själv springer till klubbis för en 30 min lång dusch innan jag blir någorlunda normalfärgad igen. Taxiresan tillbaka, i en säkert 30 gradig bil, tillsammans med Jossan och en taxichaffis, samt vår väg tillbaka till stadion från taxin, är det minne som jag absolut kommer komma ihåg mest från denna mara.

I alla fall, idag är kroppen helt slut och mör, hamstrings och vader krampar och det gör ont. Men, efter att ha läst detta inlägg http://lillakenyanen.blogspot.se/2012/06/en-hyllning.html blir jag pigg igen, och säger att nästa år Jossan, då tar vi denna bana på riktigt! Tack för hjälpen på vägen och för att göra detta lopp till det mest minnesvärda av alla och för att du faktiskt har så stort hjärta själv att du berättar detta vilket är en fantastisk egenskap!

Förutom det, tack alla ni andra som gjorde vägen bra! Alla i publiken, alla spårvägare, alla polare samt alla andra! Det gick nästan ändå.

fredag 1 juni 2012

1 dag kvar - vad göra?

Middagen uppäten, musklerna fyllda, kläderna i brandmanpostion, drickan i de åtta olika langningsflaskorna upphälld och märkt med namn och kilometer samt mindre än 14 timmar kvar. Finns helt enkelt inte så mycket mer att göra än att ladda bra för imorgon. Nr 494, Jonas Wetter för Spårvägens FK, iklädd himmelsblått linne och likadana shorts, förmodligen vit keps, 1,97 meter lång, pratglad och gillar att ligga och dra i en klunga. Hälsa gärna!!