måndag 29 april 2013

Morgonlöpning, inställda tåg och Utöhelg

Jag är storstadsmänniska i grund och botten, uppvuxen och född i Stockholm och har aldrig bott någonannanstans, om man bortser från de månader jag pluggade i Nya Zeeland. Men även där bodde jag i storstan (Auckland), så det räknas inte. Fästmön är Småländska och uppvuxen på en mindre ort, och där brukar vi självklart vara på sommar och högtider och jag njuter verkligen av det mer lantliga livet. Det är skönt med mycket natur, skönt med lugnet och definitivt skönt med närhet till allt. Och imorse visade verkligen Stockholm sina brister med tok-SL-fel rätt igenom, då jag efter en härlig morgontur klockan 0500 kom hem och av vana sprang förbi tunnelbanestation (sprang förbi och sprang förbi, bor cirka 150 meter från ingången till tunnelbanan så det är ganska svårt att missa) och såg att det på skärmarna stod något i stil med att alla tåg var inställda, och innebörden var ungefär att "Vi har inga tåg så välj alternativa ressätt, dvs. gå, åk taxi eller lifta, för det här kommer ta ett tag och ni får räkna med ersättningsbussar som kommer om en timme, och efter det så får ni vänta en timme, och sedan tar det en timme att åka dit ni vill, så stanna för helvete hemma eller gör vad ni vill".

För min del så gör det ingenting, jag knatar ju till jobbet på 20 minuter max, men fästmön jobbar i Sollentuna vilket gör henne till en riktig prenumerant på tågförseningar och elaka inställda tåg. Och att börja en måndag med detta är inte kul. När jag kom hem och berättade detta, fick jag återigen harangen "Nu flyttar vi till småstan!" över mig innan jag föreslog att jag gärna, faktiskt sanningsenligt, äter frukost på jobbet och att jag gärna skjutsar henne till jobbet mot att vi åker tidigt och slipper köer. Deal, sa vi. Sen att vår mjök var gammal så jag inte fick mitt morgonkaffe gjorde inget, vi har ju ett café med schysst java rätt över gatan så det fick jag i mig med, innan en skön biltur tog vid. Småstan vs. Stockholm, 1-0.

I helgen var jag, Fästmö och Mor ute i skärgården för att ge morsan sin 61-årspresent, en vistelse på Utö med picknick, promenad och fika samt hämtning och lämning hemma. När vi kom ut såg vi att caféet på Utö var stängt, men en vagn var utplockad med godsaker och ett Help-yourself-kort var uppe med en budskap att lämna pengar i en korg mot att du tar några bullar. Sagt och gjort, och bullarna var fantastiska, liksom väder och vind. Hade ett sådant fik med Help-yourself-skyltar fungerat i Storstan? Nej, Småstan vs. Stockholm, 2-0.

Morgonlöpningen imorse var i alla fall härlig, ingen smärta och inga känningar. Det börjar minsann ta sig nu, vilket är roligt! Ikväll ska en annan premiär ske, jag ska nämligen börja träna ett gäng ungdomar (förhoppnignsvis) i Spårvägens regi inför Minimaran. Riktigt kul! Veckan ska det bli ganska mycket löpfokus på, har kanske en surprise att bjuda på till på onsdag men den återkommer jag till.

lördag 27 april 2013

Duggar inte tätt

Inläggen duggar inte tätt, varför det är dags att ta sig i kragen och börja skriva lite igen. Faktum är att jag helst skriver när jag har något att skriva, det är svårt att bara skriva något ur tomma luften. Sen beror det ju också på hur mycket tid som finns, veckan har hittills varit riktigt fullspäckad med allt möjligt; sena jobbkvällar, en ekonomikurs på kvällen, mycket annat jobb men inte minst så har löpningen börjat fungera någorlunda nu.

Sedan jag för ett antal veckor sedan åt lunch med en annan av våra forskare, vilket jag inte skrivit om, men som i alla fall har liknande problem som jag och som också är en gedigen löpare och inte minst forskare, Örjan Ekblom, son till Björn Ekblom som är professor och bror till fotbollsspelaren Elin Ekblom Bak. Han berättade om sina smärtor vilka var extremt lika mina och att han samtidigt har haft lite problem med ryggen, liksom jag själv. Stretchar jag inte regelbundet får jag ganska ont nedåt ländryggen. Han hade varit hos Leif Svärd, en sjukgymnast, som trodde smärtorna beror på ryggen och de gånger som Örjan slarvat med ryggträningen har han fått ont. Och faktum är att jag efter det har kommit på att jag slarvat med den träningen och nu när jag intensivt och hårt kört rygg och mage extra märker jag stor skillnad, liksom jag märker när jag slarvar igen. Det, i kombination med bättre underlag, möjlighet att springa i skogen äntligen, har faktiskt gjort att det fungerat, även om det varit stelt och ömt under och efter.

I veckan som var belastade jag lite hårdare och vågade mig på dubbelpass vissa dagar, och det har gått fint, tills jag kom på idag att jag inte kört rygg på ett tag och jag var lite öm imorse. Tog därför ett steg tillbaka och körde 70 min alternativt på gymmet samt en del tung styrka, och nu känns det bättre. Vi får se hur det blir imorgon, men jag skyndar långsamt nu.

Vilken skön känsla det är i alla fall att komma hem på morgonen efter en löptur med lagom kläder, stå ute och stretcha, höra fåglar och komma hem hungrig och känna morgonkaffets doft. Sinnena verkligen berörs av träning vilket är helt fantastiskt.

lördag 20 april 2013

Lunch med professor och en Olle som är överallt

På jobbet (läs: GIH) har jag någorlunda fria lunchtider och dessutom mängder med polare som är studenter som jag kan käka lunch med vilket alltid är trevligt. Eftersom jag på något sjukt sätt ingår i personalstyrkan också kan jag välja att sitta med dessa och käka, vilket är en sällsynt blandning av folk; kollegorna inom friluftslivet, fysiologerna på åstrandslabbet, Ekblom-klanen (Örjan, Elin, Björn och Maria), ibland P-O åstrand samt en mängd docenter, lektorer och adjunkter. I torsdags hittade jag ingen polare i restaurangen så jag slog mig ner i personalrummet tillsammans med professor Håkan Larsson och pratade lite om genus, idrottssexism och forskningsfrågor. Killens främsta område är idrottspedagogik och hur vi föreställer kvinnor och män inom idrotten och hur idrotten är en manlig arena. Från att vara student och sitta och lyssna på hans föreläsningar är det ännu djupare att sitta och prata med honom på tu man hand, och man lär sig ack så mycket. Även hans kollega Karin Redelius, som är framstående forskare när det kommer till elitidrott och barnsatsning, satt med i slutet. Rätt läckert sällskap en torsdag.

I fredags var det dags att börja belasta benen med lite mer löpning, och 60 minuter stod på schemat vilket blev 58 minuter med en runda runt Djurgården. Ingen reaktion från benen heller vilket var positivt. På vägen hem från jobbet för att ta helg såg jag en Olle Walleräng från spåret komma kutande med pigga ben och piggt sinne för att köra lite 100-ingar på stadion. Alltid lika trevligt att springa på denne genomsnälle man, så pass trevligt att han dök upp igen runt på Djurgårdskanalen på min löptur idag och där vi kunde sällskapas hemåt. Den killen måste träna hela tiden, först ser man honom på fredageftermiddagen löpandes och sedan 16 timmar senare löper han fortfarande! Eller var det hans klonade jag? Överallt verkar han iallafall vara!

I eftermiddag och imorgon är det tänkt att springa på lite grann, så håll tummarna att ingen reaktion från benen sker.

onsdag 17 april 2013

Finbesök av orienterarjeppe

Orienterarjeppe är en go' kille från den vackra staden Falkenberg som jag hade äran att börja springa med. När vi började träna tillsammans, en varm julidag 2011, så hade jag inte en aning vart färden skulle bära åt. Vi var väl ganska dåligt jämna, med Jeppe alltid steget före. Men sprang en del tillsammans gjorde vi!

Senare på hösten sprang vi en del också, och sällskapade varandra i Kistaloppet som för egen del var dåvarande nytt pers på 36.42 medan jeppe dundrade in på 35.53 eller något. Och vi följde varandra åt ganska bra, jag med ett bättre halvmarapers och han med ett bättre milpers.

På våren när jag körde rätt hårt så kände jag att jag knappat in på honom, men endast tillfälligt för på Marathon var han hästlängder före mig och på Göteborgsvarvet gjorde Jeppe ett snyggt 1.16.40-isch som jag ville ta på Kungsholmen runt, men krampen satte stopp och jag fick nöja mig med 1.17.19.

På sommaren fullkomligt flög Jeppe förbi mig med milpers på 33.40 och ett vintermarathon som blev pers på 2.39. Sjukt bra! Faktum är att han erbjöd mig att hara åt honom det loppet, men då jag hde dåligt självförtroende efter ett dåligt Stockholm Halvmaraton och ett OK Hässelbylopp, valde jag att försvara äran och segern i Jätten Bule-löpet, som jag ändå kom fyra i.

Sedan har Jeppe käkat upp löpare efter löpare, med 33.19 på premiärmilen senaste.

Jag själv har käkat gymmare och snott crosstrainern från arga tanter, cyklar från motionärer och tagit Fästmöns goda humör.

Idag annonserade han dock om ett pass tillsammans, och det blev 30 minuter crosstrainer och 20 min cykel. Nu var han skadad med en trilskande buk/ljumske, men det var lika kul med sällskap för det. Jeppes tränare är den kände bloggaren MaraMackan som coachar Jeppe i vått och torrt, och ni kan läsa en del om hans bravader i den bloggen.

onsdag 10 april 2013

Rätt bra träning nu

Eftersom halva spåretgänget befinner sig på höghöjd i Flaggstaff i staterna kan man inte låta bli att bli lite avundsjuk och få en vilja att träna hårdare eftersom alla kommer komma tillbaka i sitt livs form. Från i måndags har därför träningen löpt på bra utan någon direkt reaktion på benet. Idag ska det löpas ute i 40 minuter och jag hoppas det håller.

Igår körde jag och Larsa Södergård ett rätt schysst pass där jag kröde 30 minuter crosstrainer samt 30 min cykel medan Larsa Nöjde sig med 30 min crosstrainer, så lite sällskap fick man. Avslutade med lite styrka och det känns OK faktiskt. Motivationen är högre nu när man börjar komma igång mer vilket är skönt.

Södergård den yngre har jag även äran att prata träningsupplägg med, och för att höja motivationen ytterligare väntar ännu en roddtävling nästa vecka. Blir sjukt bra. Har fått lite upplägg på bra roddpass med som ska köras fram till dess.

I vuxenlivet har ett annat stort steg tagits, då jag igår fick min första bilräkning då min "röda fara" pajade ihop. Eftersom det ändå var dags för byte av kamrem och liknande landade den sköna summan på 6500 kronor. Tack för det Televerket!


onsdag 3 april 2013

Påskträning

Att försöka träna häromkring är lite svårt, då förutsättningarna för min egen del är lite dåliga. Eftersom löpningen inte fungerar så har det ju blivit crosstrainer och allt möjligt hemma i Stockholm men hos svärföräldrarna är det svårare med den vanan. Hursomhelst har jag provat både simhallen i närområdet och ett annat gym, och simhallen var en rejäl besvikelse som var litet och trångt medan det lokala gymmet var fantastiskt med två våningar varav en var endast med fria vikter! Kanon, vilket gjorde att det blev ett fint benpass med crosstrainer.

Jag har vågat öka belastningen lite grann med löpningen men inte stenhårt. Har haft lite känningar direkt efteråt varje pass men inte sådan smärta så jag fått avbryta. Tempot har varit runt 4min/km och som längst vågade jag mig på 30 minuter. Jag kör dock hårt med mina rehabövnignar under tiden, och jag är stel runt området där jag tidigare haft ont. Vi får se hur det utvecklar sig.

tisdag 2 april 2013

Påskfirande

Påsken har verkligen varit läglig nu även om jag som alla andra undrar var det fina vårvädret är någonstans? Jag hade gärna tagit lite plusgrader och lite varmare nätter samt snöfritt istället för de kalla nätterna och ändå ganska kalla dagarna. Vad jag sett på yr.no så verkar det i alla fall vara så att vi i Stockholmsområdet ska få ganska varma dagar ändå även om nätterna fortsätter vara kalla, uppåt 7 grader utlovas det. Det låter ju i alla fall lovande.

Förutom att påsken varit kall har den firats hos svärföräldrar med svägerskans familj vilket har varit superhärligt. Massa barn och massa rörelse! Har försökt smyga in träning i den mån jag kan, simhallen besöktes bland annat som hade ett riktigt dåligt planerat gym. Flera maskiner stod så nära väggen att jag inte fick plats och de fria vikterna bestod av enstaka stänger och hantlar. Vi får se vad som görs härnäst!

Gällande träningen börjar motivationen så sakteliga stiga i och med träningskompisarnas framgångar den senaste tiden: Marcus Gustafsson och Meberathom Yamana sprang riktigt bra i Enhörnas Påsksmäll som jag sprang förra året vilket är riktigt kul! Marcus hade riktiga skadeproblem förra året och har verkligen kommit tillbaka med hull och hår! Meb har tränat upp sig mer och mer och börjar dominera mer och mer. En riktigt rolig och glad kille.