tisdag 28 maj 2013

Stafett-SM på publiksidan

Efter milspåret har träningen rullat på fint med bra distans och en del snabbdistans. Skadan märks knappt av även om det finns som ett litet molande i benet. Men jag kan springa på rätt bra ändå och det är skönt att ha fått lite rätsida på det. Speciellt i dessa sommartider då det är en ren njutning att sätta klockan aptidigt och ensam ge sig ut på Djurgården samtidigt som solen går upp och endast höra fåglarnas kvitter. Magiskt är vad det är.

I helgen var det stafett-SM i friidrott och jag var där som allmän hjälpreda för Spårvägen efter en förfrågan. Det är alltid kul att vara med, jag är ju en föreningsmänniska i botten, och det var lika kul att se alla framgångar hos många samt lovande ungdomar. En som visade sjuk form var Daniel "Nubben" Norberg som dominerade stort i sina stafettsträckor, samt Olle W som är en kannibal på banan och käkar upp sina motståndare. Läckert att se och inte minst inspirerande!

Igår var det även den sista tränigen inför minimaran som jag körde med ett gäng ungdomar, och de var mest intresserade av att hoppa längd och sprinta, så värst mycket träning inför maran vart det inte, men kul var det. Och mitt i allting dyker 4:30-Staffan upp som gubben i lådan och som ska köra en träning med Malin Ewerlöf. Det har med andra ord varit riktigt roliga och intensiva löpdagar.

Den stora saken igår var annars premiärsimmet på kampementsbadet som har förgyllt många somrar för mig och som öppnade igår. Jag brukar alltsom oftast simma där på morgnar och det är fantastiskt härligt att variera träningen med denna lyx. Detta är mitt femte år som jag simmar där, och det är samma gamla goa pensionärsgäng som jag gnabbas med och som har sina banor (och jag min) och som återkommer år efter år. Det är vid den tiden man träffas varje sommar och det är rätt roligt.

Annars är det full fart på jobbet sista dagarna här när studenter slutar och det är examensfixande hit och dit och planering inför nästa termin. Det kommer bli lite svårt att få ihop det denna vecka med träning men det ser absolut så mycket bättre ut nästa vecka.

fredag 24 maj 2013

Race report Milspåret - slog 4:30-Staffans utmaning!

Det var med lite ångest som jag såg framemot årets första tävling. Dels är det första tävlingen på mycket länge, dels hade jag  en aning om att formen var ganska dålig och då är det inte kul att springa 10 km i hög fart. Man vill vara i form och känna sig pigg för att det ska gå bra.

Vid uppvärmingen mötte jag 4:30-Staffan som hade ett bra mål för dagen, att jag skulle slå hans tid med två minuter. Han såg själv taggad ut finör utmaningen och laddade med kaffe, medan jag nervöst laddade med en uppvärmning med Uhris och Larsa Södergård. Under uppvärmningen började magen göra sig påmind kring pannkaksbuffén som frossades i på lunchen, och oron fanns att det skulle bli mitt sänke, men polaren Samuel Johansson räddade mig med en Geishachokladbit som stärkte blodsockret igen. Larsa Södergård var fortfarande arg dock för att Uhris och Yamana kommit för att ställa upp så Nike-skorna och 2000 spänn inte skulle bli hans egendom, och Olle Walleräng och Walldén hade intagit en fin position för att se starten och skrika lite, liksom Södergård den yngre.

Starten gick och det gick fort men segt i början, första två km på 7 blankt och vid tre kilometers skylten hade jag 10.30, så 3.30 farten hölls snyggt. Vid varvning 5 km hade jag rygg på Hanna Lindholm, som senare vann damklassen, och det passerades på 17.35 vilket var lite väl hårt vilket kroppen signalerade. Vid sju km gick det riktigt långsamt, och vid backen vid 7,5 fullkomligt flög Hanna och Spårvägenbekantingen Valdemar förbi och jag ville bara lägga mig och vila. På något sätt lyckades jag hålla ut och ta mig i mål, men ojojojoj vad det satt långt inne! Sista fem gick på 18.55, så tiden blev 36.29, vilket jag förstod skulle bli knapert för att slå Staffan. Försökte urskilja honom i vimlet bland alla men misslyckades att se hans tid. Men nu när jag ser efteråt ser jag att jag hade spurten på min sida, för Staffans tid blev 38.30! Ska bli extremt spännande att läsa din rapport sen!

Vad mer kan man säga? Jo, att benen inte sade ifrån och att kroppen tog emot loppet väl. En bra grund att stå på kan man säga, då det egentligen bara är att börja träna ordentligt för att börja kapa tider och som det är nu ser det OK ut med fortsatt träning då jag inte har några känningar dagen efter!

onsdag 22 maj 2013

Milspåret med trötta ben

Visserligen var inte passet så hårt igår, jag menar 4 x 800 samt 4 x 200 meter är inte ett så blodigt pass, men faktum är att jag är sliten kroppsligt och mentalt av en oklar anledning. 7 km idag med lite stegringar som avslutning var hårt för kroppen och som det är nu får jag inte många sekunder gratis imorgon på loppet. Det kommer helt enkelt att bli kamp från steg ett, och det är bara att försöka hålla ut så länge som möjligt och vara beredd på ett mentalt tufft lopp.

Dock, fram med det positiva:
- Ska bli första loppet på länge
- Ska bli spännande att få en värdemätare på hur långt ner man sjunkit.
- Ett gäng GIH:are springer också vilket blir sjukt kul.



tisdag 21 maj 2013

Göteborgsvarvet och snar premiär

Förra veckans träning var bra, skippade helt alternativträningen och höll mig strikt till löpning vilket gav 9 mil samt en del simning och styrkepass. det börjar bli OK med andra ord för min del. Värst var dock fästmön, som efter denna vecka summerade upp 18,5 mil inför marathon och gör därmed en mycket spännande årspremiär!

Denna vecka är det tänkt att det ska bli premiär, ett träningslopp kan man säga, på torsdagens Milspåret. Hittills har inte benen klagat nämnvärt, men jag avvaktar ändå i det sista med en start, då jag inte vill överanstränga mer än nödvändigt. Även fast man säger att man inte kommer köra järnet utan ta det som träning vet man hur man blir när tävlingsdjävulen i en tänds efter sju månaders frånvaro. Såg nu att jag fått startnummer 13, dvs. hittills fjärde högst (!) efter Larsa Södergård, Markus Persson och Hans Edvardsson, och då betyder det ju att man måste springa fort. Ajajaj...

Göteborgsvarvet i helgen missades inte av någon, och att det var varmt var väl inte mer med det. Såklart det påverkar alla. Vad jag blir lite trött på var den totala fokuseringen i media på värmen och motionslöparna som kommer kollapsa, istället för att fokusera på en otrolgit spännande SM-kamp där Ekvall var ute efter sitt första SM-guld mot killar som Adil, Musael, Uhris, Haben, Kleist och David Nilsson. Varför stod det inget om detta i någon Stockholmstidning? Eller det faktum att det var ett gäng afrikaner med som siktade på höga tider?

Sen att sändningen med Gärderud som dessvärre inte kommenterar bra utan ritkigt dåligt och med okunskap är tråkigt, plus detta fjantande över att se Rikard springa bland motionärerna. Gör som Vasaloppet istället, ha en bra elitlöpare som kan vara rätt långt fram bland SM-Damerna exempelvis och höra hur det går där, eller någon som kan hänga på i fem kilometer och berätta lite vad han kände i herrtäten så vi får uppdaterade rapporter? Och rapportera för bövelen mer om detta i Media efteråt, nu var det bara ett tråkigt TT-telegram i DN om loppet. Värdelöst!

fredag 17 maj 2013

Fortsatt OK!

Sen sista inlägget i söndags har löpningen gått bättre och bättre, och med det menar jag att det går att springa, även om det inte går fort och känslan är ganska kass. För det mesta är det även stelt, kantigt och osmidigt och det är en plåga att genomföra då tåligheten i benen är lika med noll. Men det är smällar man får ta, cykel och crosstrainer utvecklar inte de delarna även om hjärtat hålls igång. I tisdag trösklade vi ett OK pass och igår körde jag, Meb, Henke och en ny kille ett snabbdistanspass där vi på timmen inklusive upp och nedvarvning körde 15 kilometer vilket kändes OK. Fortfarande märker jag att det saknas en del, framförallt finns det inte mycket aerob uthållighet då långpassen varit lika med noll och det finns heller inte samma hårdhet i benen då hårdare intervaller saknas. Medelläge längre fungerar dock utmärkt. Men det är i princip bara en träningssak och det gäller endast att ha tålamod och träna på klokt. Så jävla lätt att säga men svårt i praktiken.

Nästa vecka är det ett klassiskt lopp på Djurgården, Milspåret, som Spårvägen håller i tillsammans med SSIF och några till, där det bland annat är Student-SM. Jag har försökt ragga upp ett gäng från GIH som ska köra och hittills är vi ett gäng. Då jag själv kan springa ganska bra kom jag och Kent på idén att kanske köra loppet som träning, då vi ändå har träning på torsdagar och det kan vara kul att förgylla träningsnärvaron med lite lopp och inte bara nötande. Tävla sig i form helt enkelt!

söndag 12 maj 2013

Börjar kunna logga löpning

Nu börjar det fungera så smått igen med att springa med kvalitet i steget, även om jag vilade igår från de hårda intervallerna som en ren säkerhetsåtgärd efter mystisk smärta i fredags då jag och fästmön sprang runt Elfvik på Lidingö och där första 9 km var en plåga där jag bara ville stanna och ge upp då smärtan var otroligt lik samma smärta som i januari. Efter några gåpauser, då jag verkligen gett upp, sprang vi de sista tre kilometrarna tillbaka för att slippa gå, varvid det lossnar helt och vi kundeköra i fyra-fart sista kilometrarna utan problem. Konstigt.

Imorse likadant, lite molande smärta i början, släppte efter dryga nio kilometer och det gick superlätt. Körde ett pass till på eftermiddagen med lite smärta, helt kontrollerad dock, vilket summerar dagen till +25 kilometer men utan någon direkt reaktion. Man får ta det från dag till dag med andra ord men utan att fira alltför mycket nu känns det bra att kunna springa på allvar igen!

Torsdagen bestod av tröskel (12 min + 10 min + 8 min) med stel känsla men som i alla fall genomfördes.

Gårdagen spenderades på Grinda i skärgården! Efter att ha kompat ut en dag på jobbet så hade jag och fästmön långledigt torsdag till söndag vilket har varit riktigt skönt! Nu när sommarvärmen kommit också känns det som om kroppen verkligen suger åt sig allt grönt ute och det är riktigt skönt.

onsdag 8 maj 2013

Årets första banpass!

Nu har jag kört rätt bra i tre dagar i rad i både lördag, söndag, och måndag och tänkte öka belastning lite på tisdag för att känna efter. Att gå på bana var dock inget jag var sugen på, och då jag mötte min eviga träningskompis Niklas som stövlade in sent till klubbis vart jag orolig och insåg att bana inte var att tänka på, träning med Niklas slutar nästan alltid med att jag inte orkar ta mig hem, att jag efteråt ligger och dör eller att jag blir varvad. Men eftersom Alexander Holmblad var där, som hade fått stryk av Larsa Södergård i helgen på 800 meter, så kanske det skulle gå ändå.

Efter ett uppvärmningsvarv i Lill-Jansskogen så var det in på Stadion med fokus toklugna 400-ingar. La mig absolut sist och rullade in fyra stycken lugna 80 sekundare, innan Cissi Norrbom behövde hjälp att dra upp lite fart på resterande och då började de vandra ned mot 76 till 74 med lite spretig känsla men skönt flås utan större ansträngning. Detta medan Alexander Holmblad led igenom sina 400-ingar på 63 sekunder mot förra sommarens 55 sekunder och Henke Jakobsson slängde sina skor för det gick så orytmiskt och Olle låg och solade på tartanen. Fint väder och vackert så, ett pass man längtat till under vinterns crosstrainerpass.

Nu är det snart dags för en långledighet tors-sön där jag och fästmön ska pressa in lite utflykter och löpningspass.

söndag 5 maj 2013

Helg utan tävling

Inte för att jag hade tänkt att tävla, men ändå. Träningen rullar på fint, avvaktar som sagt med ganska bra alternativt mellan ett löppass om dagen, och det fungerar fint. 11 km löpning igår cirka, vilket kändes lekande lätt där milpassering var 43 min på en ganska kuperad slinga där föräldrarna bor. Ska strax ge mig ut på en runda idag efter att ha varit på gymmet imorse och kört 40 minuters crosstrainer plus lite styrketräning. Styrketräningen känns riktigt bra, var verkligen länge sedan jag körde så koncentrerat som nu men det svarar kroppen bra på.

Igår var det Kungsholmen runt vilket inte missas på någon blogg och jag ser att många har sprungit bra, inte misnt Olle som dominerade helt på 10 km! Verkar dock inte varit samma bredd som förra året, vilket säkerligen beror på att det förra året var veteran-SM i halvmarathon samtidigt. Tror min tid på 1.17 förra året räckt till åttondeplatsen eller liknande.

Veckan nu blir lugn framöver, är ledig torsdag och fredag så det blir en långhelg vilken ska planeras med fästmön. Men lite träning blir det nog!

fredag 3 maj 2013

Sicka grabbar...

Jag är försiktig med löpningen nu då jag inte för något i världen vill dra på mig mer skador som gör att jag måste träna inomhus nu när sommaren och löpsäsongen verkligen är igång. Därför blir det verkigen varvande kring hårda pass med löpningen och lugna pass på cykel och liknande. Som igår, jag hade säkert kunna kötta på bra med löpning morgon och kväll, men valde det kloka valet att alternativköra på morgonen och tröskla på kvällen, och kroppen svarade bra. Lite öm idag, men ingen fara. Skönt att kroppen svarade, även om jag var lite orolig när jag kom ner till klubbis och såg gägnet i omklädningsrummet; Johan Hydén från Hammarby, Larsa södergård, Olle Walleräng, Daniel Norberg, Henrik Jakobsson, Marcus Gustafsson, Meberathom Yamana. Benen skrek av förskräckelse, innan de lugnade ner sig då alla i princip hade varit ute innan eller skulle distansa på grund av tävlingar. Tur det, annars hade jag haft ont idag.

I helgen som kommer är det Kungsholmen runt, självklart utan mig med. Kanske jag kommer dit och tittar lite dock. Risken är dock att löpsuget blir så stort att jag sedan springer något mer pass och då är det kört...

onsdag 1 maj 2013

Valborg och årets första dopp!

Valborgsfirande är verkligen något särdeles. Faktum är att jag inte kommer ihåg att man firade valborg så värst mycket när jag själv var liten. Det var en stor brasa man tittade på, man köpte lotter och fick en coca-cola och en chokladboll. På högstadiet och gymnasiet var jag knappast med de som blev fulla första gången och firade inte valborg något vidare där heller. Jag kommer ihåg att jag åt middag någon gång och såg på en brasa, men sen sviker minnet. En gång har jag faktiskt svinat till, i Uppsala med gymnasiepolarna Bergen och Limpan, och det var festligheter det med champagnefrukost, sillunch, forsränning, powernap och sen party. Men allt var lite för mycket. Varför har detta blivit ett sånt firande? Någon som kan upplysa mig?

Jag och fästmön var igår en snabbis och såg på en brasa i Hjorthagen, men hela arrangemangen var riktigt misslyckat. Visserligen fin brasa, men kaos bland barn och föräldrar (som stod och drack), ett lottostånd där djungelns lag härjade och inga barn som sprang runt och sålde fika eller lotter. Ingen kör som sjöng var det heller, bara någon fyllekärring som skrålade falskt i en icke fungerande mikrofon. Neej, jag och fästmön ilade därifrån direkt och låg och mös hemma med en film.

Imorse var vi likväl uppe och tvättade och fästmön tog en morgonrunda, varpå vi på frukostbordet fortsatte vårat resonemang från dagen innan där vi på kvällen sade till varandra något i stil med "Hur många 25 åringar sitter nyktra och tittar på film nu?" till "hur många sitter nyktra efter att ha tränat, tvättat och ätit frukost klockan 9.15?". Man är sannerligen inte normalt redig tror jag.

Dagen idag förgylldes med ett hårt pass på gymmet med 60 min crosstrainer, 30 min cykling och 5 minuters rodd. Till lunch åkte jag och fästmön ut till Lidingö på en första-maj-picknick innan vi tog årets första dopp, och fy fan vad kallt det var! Nu är det gjort i alla fall. Gårdagen bjöd på oerhört bra träning där jag med Spårets unge stjärna, Valdemar Crispin (35.27 på premiärmilen) född 1997 sprnag 6 x 800. Fick en liten reaktion efteråt, men efter dagens pass känner jag ingenting speciellt, så det torde vara lugnt.