Morgonlöpning är nog vardagsmat för samtliga löpare med ambitioner. Att sätta klockan tidigt och ge sig ut innan världen vaknar för ett hårt pass är sannerligen inte vardagsmat för 97% av Sveriges befolkning skulle jag tro, om det inte sker någon gång pga. mycket alkohol tillsammans med nyårslöften om minskad vikt eller ökat motionerande. Sen är det såklart att det är tufft och utmanande för ens livsstil, inget snack om saken! Så jävla kul som man tror är det sällan, för att säga aldrig. Ändå piper klockan alltsom oftast runt 05.00 för att morgonturen på 10-11 kilometer ska löpas, oavsett väder och vind. Ibland har man längre sträckor på schemat, och då är det bara att bita i.
Igår på jobbet kunde jag inte låta bli att höra en konversation bland några studenter, som just pratade om att gå upp tidigt på morgonen, och summa kardemumma av deras konversation var att allt innan 06.00, eller egentligen 06.30, var sjukt tidigt och jobbigt. Min spontana reaktion, kalla mig skadad, var "06.30!?! Då är man ju alldeles för sent ute för att springa! Då är man ju både hungrig, sen och sen är det redan fullt med folk ute!!". Kanske man ändå var sådan själv tidigare? Jag tror, eller vet, att svaret definitivt är ja!
Ta denna morgon som ett exempel. Klockan pep 05.00 och både jag och fästmö var trötta, irriterade och sömniga efter att planeringen igår kväll för att denna morgon skulle fungera blivit sen. För att man ska ha tid och tycka det är värt att springa har jag några rutiner som måste fungera, annars är det riktigt jobbigt:
- Bordet ska vara framdukat med tallrikar, koppar, glas dvs. allt som används till frukost och som inte behöver vara i kylskåpet. Vidare ska alla frukostgrejer som frukt, mjölk, bröd finnas hemma, vilket gjorde att det blev stressigt igår: Mjölken var slut och jag var tvungen att handla 21.30!
- Väskan för morgondagen ska vara packad och klar så man minskar stressen med vad man ska ta med sig till jobbet.
- Matlåda eller macklåda ska vara gjort kvällen innan.
- Jag som är en kaffedrickare av höga mått har alltid kaffemaskinen tokladdad så det bara är att trycka på on när jag går upp.
- Kläder som man ska ha på sig ska vara framlagda.
- Löparkläder ska ligga i brandmannen på golvet tillsammans med klocka och skor.
Jag har märkt att med detta minskar man stressen på morgonen och man får cirka 15-20 minuter övers varje morgon, som kan nyttjas till att göra extra fint hemma eller gå tidigare till jobbet, eller för all del, springa längre!! En liten men ack så viktig pusselbit i det så kallade livspusslet!
I alla fall, tillbaka till löpningen. Vi var trötta och jävliga men ändå drog vi på oss kläder för att dra ut, och jag i mitt sömndruckna tillstånd glömde klockan. Inte mer med det egentligen, vet exakt hur långt det är vi springer och tiden spelar ingen direkt roll, då den kan variera med plusminus 5 minuter en morgon. Men då vi kommer ut regnar det!
" Regnar det??" sa jag för mig själv
" Hörde du inte smattret mot rutan? Det var ju därför jag ville ligga kvar!" Svarade fästmön.
" Näe, hjärnan måste ha börjat komma in i nåt förnekelsestadium, jag var bombis på att det var fint ute!"
" Men nu är det försent att gå in!"
" Jaa.... Vi kör!
Så blev det! regnigt, sju plusgrader, mörkt och 10,2 kilometer vart det, tillbaka hemma 06.00 för stretch och frukost, och nu på jobbet sen klockan 07.10. Och jävlar vad man mår bättre!!! Skön känsla i kroppen, musklerna sugit åt sig all frukost, vatten smakar som coca-cola och att slinka ner i kontorsstolen är som att få en kram av sin bäste vän.
Ikväll är det dags för sista testet för hamstrings, som avgör hässelbyloppet eller inte. Håll tummar och tår!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar