lördag 30 november 2013

Sjukdom men på väg tillbaka

Förra fredagen började kroppen kännas okej igen, och då jag sprang hem från jobbet var det med energi i ben och sinne. Men när jag vaknade på lördagen var det dags, efter mer än sex månaders frånvaro, för förkylningen att göra entré och jag har haft halsont, lite småfeber, varit hängig och trött. Inte en träning sen dess. På jobbet har alla varit sjuka, och vi har varit riktigt trötta hela bunten. Jaja, det är dumt att jobba när man är sjuk, men nu har jag inte haft något val känns det som, och de har förmodligen sinkat tillfrisknandet lite. Förhoppningsvis kan jag börja köra på imorgon lite lätt.

Minns att jag var sjuk exakt på datumet samma tid förra året och kanske därför är det läge att börja sakta men säkert och att inte stressa på som förra året. Helt enkelt låta det ta tid. Eftersom det är lite osäkerhet på jobbet också är det lika bra att låta allt ha sin gång.

Träningen med min ungdomsgrupp går dock framåt. I torsdags var vi i Sätra där de fick köra en del intervaller under Moa Hjelmers ledning och de verkade tycka det var riktigt vettigt. Förhoppningsvis kan det inspirera till att träna mer och oftare!

onsdag 20 november 2013

Distans och hiskeligt mycket jobb

Fortsätter min distsansträning med en del fartökningar i, försöker även att köra på med styrkan men det är just nu hiskeligt mycket jobb, så pass mycket att livspusslet inte går ihop. Igår var det exempelvis jobb mellan 9-17, träning mellan 17.30-19.00, ungdomstränarmöte mellan 19.30-20.30 och därimellan försökte jag vila, äta och transportera mig. Inte hållbart i längden, och man hamnar efter i allt och blir lätt trött. Tur att inte dagarna är så alltid.

Distansade igår 15 km med en liten fartökning i. Kändes väl OK, men då jag hade sällskap endast av Uhris var det ingen direkt fartökning för honom.

måndag 18 november 2013

Händelserik helg!

Nu har en helg åter passerat revy! Efter en ledig torsdag var det riktigt skönt att bara ha en dag kvar att jobba igenom innan helgen tog vid, och den startade med ett regelrätt löppass tidigt på morgonen där benen var riktigt tunga innan dagen betades av i ett lagom tempo. Jag har två stycken lärarpraktikanter på jobbet just nu, och det blir en del diskuterande kring både kursplaner och lektionsinnehåll vilket verkligen är givande.

När fredagen tog slut med jobb hastade jag hem och bytte om innan jag och fästmö intog en middag på Ciao Ciao grande och gick på bio, en sak vi gör väldigt sällan. Filmen vi såg var mig äger ingen och man kan lugnt påstå att Persbrandt är i sitt esse i filmen. Jag som läst boken, och verkligen tyckte om den, kan verkligen rekommendera den. Otroligt bra!

På lördagen var det tidigt löppass igen, där benen var som stammar på både fästmön och mig. Frågan är om det är en infektion på gång eller om det bara är tecken på att träningen har ökats? Hursom var sedan dags att ge sig av till Lilljanskogen och Tömilen där fyra av mina adpeter sprang femkilometersloppet och alla gjorde riktigt bra ifrån sig! Kul att se. Sedan var det hem och montera ett nytt matbord som vi beställt, innan vi var på middag hos goda vänner och njöt på lördagkvällen över deras berättelse över deras resa till Maldiverna.

Efter denna hektiska helg var söndagen riktigt lugn med löpning på Lidingö, lite gymmande, vila och laddning inför denna vecka, där träningen ska stegras lite mer i fart och det dessutom är en del annat på schemat. Bara att kämpa sig igenom!

torsdag 14 november 2013

Ledig torsdag

Eller ja, ledig och ledig, massor med ärenden och saker att fixa, som besök på  gamla jobbet och gymmande. Men skönt att ha en dag att bestämma lite själv. Och så en dag kvar till helg! Guld värt.

Ikväll är det träning med mina egna adepter med finslipning av form inför lördag. Töfemman ska de springa vilkey jag tror kommer att gå utmärkt fö dom!

tisdag 12 november 2013

Piggare än förra året

När jag läste gamla blogginlägg från föregående år så slogs jag nu av att det var en del varningssignaler förra hösten som jag inte riktigt lyssnade på, eller som jag ignorerade helt, som gjorde att vintersäsongen blev riktigt omintetsägande. Förra året vid den här tiden var jag duktigt sliten och trött och hade lite motivation, innan en riktigt seg förkylning togs vid och när jag sedan kom tillbaka gjorde jag det alltför fort och benen sade ifrån. 4-5 månader på crosstrainer och cykel var tacken för det.

Denna höst har jag inte kännt mig lika sliten, vilket inte är konstigt då jag verkligen tog helvila från löpning och endast gjorde annat ett tag. Att jag sedan varit skadad och på väg tillbaka gör också sitt. Något som jag slarvade med hela förra hösten som jag tagit vid nu är styrketräningen och jag känner att kroppen blivit mångt och mycket starkare på många sätt och jag tål mycket mer mentala påfrestningar. Det är kanske den delen jag saknat? Karim berättade i somras om Jama Aden, demontränaren som han tränar under, att de körde styrka varannan dag, oavsett nyckelpass dagarna innan. Nu verkar det lite tufft, men summa kardemumma: Styrketränigen är viktig.

Löpning 10 km imorse samt ett styrkepass efter det. Kändes helt OK! Ikväll ska jag våga öka på lite och tröskla med Spårvägengänget.

måndag 11 november 2013

Fullt ös

05.00 upp för löppass 10 km
07.30 på plats på jobbet
17.00 åker till Stadion för föräldramöte
19.00 hem från föräldramöte
20.40 färdig med mat, uppackning av väska och tid att slappna av

Dagen har med andra ord varit rätt hektisk...

söndag 10 november 2013

Uppstart och vila

Igår löptes en ganska så backig runda i barndomens kvarter runt Vinterviken, Mälarhöjden, och Axelsberg med en del branta stigningar men som satt fint. Kände dock av knä på kvällen en del så det var nog rätt bra att det inte blev två pass ändå. Nu känns i alla fall koppen laddad för att kunna klara av en del hårdare pass så i veckan kommer jag gå på lite tuffare pass.

Igår var det även uppstart i Spårvägen med en gemensam lunch och snack om nästa säsong och de mål som styrelsen har samt hur denna säsong varit. Egentligen berör de flesta av dessa mål inte mig, det känns ju rätt absurt att sitta och prata om EM-deltagande och liknande och landslagsuppdrag för en som är glad att springa överhuvudtaget, men det är ju självklart inspirerande. Då förstår man rätt bra vilket sällskap man är i.

Kvällen var annars riktigt lugn och skön för att kunna växla upp inför nästa vecka, som kommer bli tuff med föräldrarmöte med träningsgruppen, VFU-studenter på jobbet samt tävlingar på helgen. Bara att kötta på och ta sig igenom. Grattis även till er som sprang vintermaran på bra tider!

lördag 9 november 2013

Slut på veckan

Det var en riktigt välkommen fredag som rundade av arbetsveckan igår. Det har knappast varit någon mjukstart efter ledigheten men det är lika bra att gå in i allt på en gång. Efter arbetsdagens slut igår åkte jag snabbt hem och hämtade fästmö propp och vi åkte direkt vidare till föräldrarnas lägenhet som står tom nu när de besöker brorsan i London. När man bor i en liten etta som jag och Propp gör är det faktiskt skönt att ha lite större rum att vandra i och lite bättre kök att göra mat i.

Idag väntar en löptur samt möte uppstartsmöte med Spårvägen på löpargymnasiet innan det blir en lugn kväll igen med syftet att endast hitta kraft. Ganska lagom och väldigt skönt.

torsdag 7 november 2013

För tung morgon

Näe, imorse var det för tungt att stiga upp och jag var alldeles för trött för att det skulle bli bra. Plus att jag var sliten efter att igår kört på bra med löpning med ett pass på eftermiddagen a 8 km med styrka inlagt. Därför fick det bli lite vila, vilket nog inte är fel för knäts skull, även om jag inte har någon smärta för tillfället. Kommer bli en del löpning ikväll med friidrottsgruppen, där det tar sig mer och mer och flera är sugna på att tävla.

Snart kommer också en välbehövlig helg som ska spenderas i barndomens kvarter där det blir en del löpande och relaxande.

onsdag 6 november 2013

Ny vanlig vardag

Återigen så var det uppstigning tidigt imorse för att springa dryga milen i ett riktigt mörker på Djurgården. Åh vad det går lättare på sommarhalvåret när det är ljust ute! Tidig frukost och sitter nu tidigt på jobbet. Inget konstigt alls. Vad som jag verkligen tycker är märkvärdigt är hur folk orkar springa som de gör samtidigt som det har ett gäng med barn hemma. Hur grejar de planering om de inte har tid att springa på lunchen exempelvis? Transportlöpning finns ju visserligen, men jag är imponerad ändå!

Igår så begav jag och propp oss till gymmet för ett styrkepass, vilket blev ett 30 minuters cirkelpass med knapp vila vilket kändes fint. Vi ska försöka ge oss på det ikväll igen om vi orkar.

Igår fick vi också en bild skickad till oss från vår granne på landstället där Smålandstidningen hade publicerat intervjun med mig och Propp. Attans att jag inte prenumerar själv på den, det hade varit roligt. Hursomhelst ser jag ju hemsk ut på bilden!
 
Medan löparkompisarna i Spåret får vara med i löpningförallas Podcast (Marcus Gustafsson), Runners World (Uhris) eller DN (Olle) så får jag hålla mig till de lokala tidnignarna. Det räcker och blir över för mig.
 

tisdag 5 november 2013

En gammal reklambild

Jag kommer inte ihåg exakt vilken reklambild det är för, jag tror det är för Asics, där man ser den gamle Lidingöloppsmannen Magnus "1.37" Bergman springa på en landsväg med en slogan ovanför sig som står något i stil med "I am made of all the days you don't see, not just the one you do". Imorse kände jag och propp igen oss i bilden iallafall, när vi var uppe vid 05.00 för ett första löppass och regnet fullkomligt vräkte ned. Vi var helt genomfrusna och blöta när vi 50 minuter senare kom innaför dörren för frukost och det var allmänt jobbigt. Att då ge sig ut på ett andra löppass 08.45 för att alla tidsplaner ska hinnas med, det var nästan ännu värre när regnet knappast var lugnare utan också hade skapat enorma regnpölar och att vi sprang i terräng. Det var sannerligen ett pass för hjärnan att beta av som man kan komma ihåg sen när det är lite jobbigt. Ett pass som skapar karaktär helt enkelt.

Att sedan ha två pass gjorda innan klockan 10.00 var dock rätt skönt, speciellt när en lugn tisdag på jobbet tillåter det.

måndag 4 november 2013

Tillbaka i vardagen

Efter helgens fantastiska utflykt och hela veckans resor, som bland annat har bestått av en Oskarshamnvistelse med svärmor och svärfar där dagarna startat i ottan för att hjälpa svärfar att snickra till landstället, var det imorse dags att sätta klockan tidigt för löpning, äta frukost och jobba. Ingenting som jag har problem med alls, det är skönt med vardagliga rutiner och att göra något som man tycker om, men visst är det skönt att äta, träna och sova när man vill och kunna lägga upp sin dag hursomhelst.

Veckan ser annars helt vardaglig ut, ska träna min adepter ikväll, eventuellt träna med Spåretboysen imorgon och sedan rullar veckan på. Även veckorna kommer vara sig lika fram till jul, med en del instoppat, så det är bara att gnugga på. Vad jag hoppas på är att knä och fot och allt som kan tänkas läker på fint så träningen också kan rulla på till försäsongen i vinter.

söndag 3 november 2013

En fantastisk helg i Östergötland med Jätten Bule

Sömnen natten till lördag var fantastisk. Att inte ligga och sova från buller av trafik, ett brummande kylskåp samt övriga ljud från en lägenhet och istället ligga nära en sjö, med närmsta hus cirka 1 km bort fågelvägen med massa frisk luft, ja, det går inte riktigt att misslyckas. Vaknade utvilad, fick en bra frukost, och även fast inte tävlingssinnet var igång skulle det bli fantastiskt att åka till Österbymo igen för att springa. Och det var sådär härligt höstigt ute.

Att Marcus Gustafsson och Elina Johansson från Spårvägen, som även sprang förra året, skulle var där visste jag redan, men snacka förvåning när en bekant löpare vid namn Josephine Ambjörnsson stod laddad och skulle springa med en vän. Otroligt roligt, och inte minst att träffa alla trevliga Österbymoare som uttrycker sin glädje över att vi återkommer.

Såg på startlistan att det var 10km-loppet som de flesta satsade på, och vid uppvärmningen tillsammans med Marcus, Elina, Oscar och propp så kom vi fram till att toppstriden stå mellan Marcus och Oscar i 10km, medan Elina skulle stå ohotad bland damerna på 5 km och Propp nog skulle kunna knipa en top-tre-placering. Min egna status visste jag inte, men en hög placering försökte jag inbilla mig att jag skulle ta men med tanke på att jag inte vill belasta knä, och för att hjälpa Elina fram, tänkte jag att 3.45-fart rätt igenom nog skulle vara lagom.

Vid starten pratade jag en del med Stig Jonsson från Kisa SK, som bland annat knep en guldmedalj vid Terräng-SM och som jag mötte både i Kisa och i Norra Vi i somras, och vi önskade varandra lycka till. Vid starten drog jag iväg med Elina, men blev riktigt sugen på att hänga med de två killarna i täten som inte drog i väg speciell fort, och nu i efterhand inser jag att jag nog hade kunnat gå på med de rätt lätt, men det vore bara dumdristigt. Så jag låg och njöt i Elinas och min fart och sällskap, ökade lite vid 2,5 km och gled lite ifrån, kom in ensam på upploppet och knep tredjeplatsen! Riktigt roligt. Blev även intervjuad av Smålandstidningen där jag säkert sa några mindre genomtänka ord, medietränad som jag inte är, men där de även tog en bild av mig och Propp. Vi får se hur den ser ut...

Hursomhelst joggade vi ner, såg Propp knipa tredjeplatsen och Marcus andraplatsen, innan det var dags för prisutdelning där vi kammade hem riktigt fina priser! Pratade lite med vår granne på Torpön, Anders Gunnarsson, innan det det lunch hemma hos Birgitta och Bengt på Torpön innan det var dags för hemfärd, efter en fantastiskt helg som vi bara längtar till igen.

Måste säga att arrangemanget var om möjligt ännu bättre med finare målgång på Bulevallen samt tidtagning med Racetimer. Mycket publikvänligare och större!
Elina tar emot förstapriset i Damer 5 km.


Jag själv på tredjeplatsen


Propp på tredjeplatsen
 

 Marcus på andraplatsen
 
 
Den prisskörd vi tog hem packeterat i en fin påse. En ostkaka från Brostorps gård, fantastiskt god och en riktig kulturpärla! Från Asby Lanthandel, som funnits sen 1894, fick vi gräddkola och brända mandlar, jättegod marmelad från vår granne i Stebbarp Lena Gunnarsson sam två fina glasburkar från Faster Olga. Vi fick även ett presentkort på Brostorps gård på kaffe och ostkaka för två personer! Det enda som jag ångrar är att jag inte sprang fortare och tog andraplatsen så jag fick ta del av Brostorps blåmögelost, som är fantastiskt god och som jag åt mängder av i somras. Nästa år ska jag fråga innan vilken placering man måste ta för att få osten.

fredag 1 november 2013

Jätten Bule-Löpet

För tre år sedan, började jag fundera kring det här med löpning och varför jag egentligen sprang. Som tidigare fotbollspelare kanske jag började sakna tävlingsmomentet och målet med varför jag tränade; att sikta mot något. Därför började jag springa mer mot något speciellt och kom in på att springa lopp, det vore ju något, inspirerad av andra bloggare. Sagt och gjort sprang jag några lopp, började springa mer och mer, och när jag och min fästmö hade sprungit Stockholm Halvmarathon för två år sedan ville vi springa lopp någonannastans, gärna när landstället för att kunna göra ett sent höstbesök där. När jag började kika runt såg jag att det fanns ett lopp i Österbymo, kallat Jätten Bule-löpet, som tycktes passa perfekt. Just då hade det gått ganska bra med springandet och jag började få ner mina tider mer och mer. Sagt och gjort anmälde vi oss och åkte ner.

Eftersom loppet går nu i november var det inte en tanke att vi skulle bo på vårt egna landställe, som saknar el och vatten, utan fästmöns släkting Birgitta och dennes man Bengt som bor i huset bredvid (med el och vatten) tog emot oss med öppna armar. Och trots brist på egen erfarenhet gällande hur idrottare äter och tränar dagarna innan, gjorde de vår inkvartering klockren med mat, sömn och stöttning. Sådär som bara några få människor som står en nära kan göra.

Innan vi startade hade jag noggrant tittat på föregående års tider och inte blivit alltför oroad, innan jag själv var där och såg hur banan var utformad och sprang den själv. Otroligt tuff, teknisk och svårsprungen. Jag lyckades att vinna mitt första lopp någonsin, med den fantastiska känslan av att komma in ensam på ett upplopp och höra speakern ropa mitt namn. Ingen strålande tid, men nog för att kunna träna mer och våga satsa mer.

Idag två år senare ska jag springa mitt tredje Jätten Bule-lopp. Dock inte den krävande 10km-banan då mina ben och mitt onda knä knappast skulle klara av det. Däremot kommer jag springa den förhoppningsvis lite behagligare 5km-banan och jag hoppas innerligt att det inte blir lika tufft som den längre banan.

Förutom att detta är ett lopp som blivit tradition, har detta lopp blivit något som karaktäriserar min egentliga drift till att utöva idrott och en inspirationsgrund till varför jag springer. Att gå bland gamla träningsoveraller med gamla tryck, se "vanligt" folk möta varandra i motionskläder pratandes om att "I år har jag i alla fall varit ute tre gånger i veckan och sprungit det borde inte vara lika tungt nu!" samt se barn och föräldrar hjälpa varandra med parkering, grilla hamburgare och dela ut nummerlappar och höra speakerns underbara humor som Här kommer vår trädgårdsmästare med ett rejält klipp i steget. Det är helt enkelt det underbara med föreningsidrott.

Egen placering imorgon? Varken sist eller först vågar jag tippa. Så länge knäet håller.