Efter åtta bedrövelser, flera misärer och ett paket voltaren trodde jag att det var dags att köra igång igen. Så fel jag hade. Redan i helgen anade jag att det var på väg tillbaka och i tisdags då jag kärde ett 8km pass med stegringar på kvällen hade jag ont igen. Pangbom, tillbaka på ruta ett igen. Och det som var upplagt för ett bra träningspass! Alexander Holmblad gjorde comeback, han var laddad, det var OK underlag och kroppen kändes pigg i övrigt. Men icke sa Nicke... Det bästa med passet var dock att jag satte Alex på plats med lite styrkeövningar och visade att gammal är äldst. Men nu är frågan vad jag skulle göra igen.
Då jag funderade på detta igår, slog detmig att det är lika bra att verkligen börja om på ruta ett och se över vad jagkan göra, verkligen från grunden. Så på eget initiativ kontaktade jag en idrottsläkare och fick komma samma dag på eftermiddagen, och äntligen fick jag en diagnos! Det är inte benhinneinflammation, utan en muskel som helt enkelt blivit överansträngd, vars funktion är att flexa tårna och hjälper således till i fasen då du skjuter ifrån löpsteget från tårna. En muskel som är ganska lång och var sena går udner foten upp bakom Gatrocnemius och Soleus, djupt in i benet. Tydligen en ganska vanlig skada vid halka ute.
Vad som behövs göras är att helt enkelt stärka upp muskeln med övningar för att se till att den inte blir mer överansträngd, och därmed också köra mer alternativt. Tillbaka till gymmet med andra ord för cykel, crosstrainer och styrka. Övningarna kan jag komma på några själv, men ska även till en sjukgymnast för att få hjälp med att komma igång.
När debuten i år därmed blir får vi se.
torsdag 28 februari 2013
fredag 22 februari 2013
Tävling igår
När det inte går att tävla ute, eller ja, det går väl knappt att springa ute, gäller det att ändå försöka hålla träningsmotivationen igång och ibland stimulera tävlingsdjävulen en del. Det behöver egentligen inte vara löpning, utan kan vara något helt annat likt det jag och Holmblad gjorde på Fuerteventura med vår femkamp. Igår var det återigen dags för något annat, nämligen en roddtävling sanktionerad av Södergårdarna nere i gymet på GIH, och distansen var 2 000 meter.
För er som inte brukar ro kan jag säga att när man i löpning kan hålla överkroppen rätt lugn, är det en omöjlighet i rodd. Det känns som om syret inte räcker till, och syran växer mer och mer för varje meter.
Eftersom vi var fyra stycken; jag, Larsa Södergård, Tom "den nyfunna 800-meterslöparen" och Pethrus blev det två Heat indelade på tidigare prestationer. Då jag rodde en gång förra veckan på 7.10 blev det jag mot Larsa (som rott på 6.55) i A-heatet och Tom som rott på 7.17 mot pethrus som aldrig rott. Stämningen var hätsk, förolämpningarna många, psykningarna än värre och Master of Puppets på stereon. Det var en tävling för att skapa karaktär.
I B-heatet visade Pethrus en enorm styrka och slog Tom rejält med att ro in på 6.50,09 mot Toms 7.06,9. Sen var det dags för mig mot Lars, jag med en Halvmara i benen och Larsa med en timmes löpning ute. Men tävlingsdjävulen i oss tänkte inte låta det störa oss, utan starten gick och jag lyckades få en 22 meter ledning som jag i själva verket trodde var en 22 meters andra plats. Allteftersom drogs tempot ned och ledningen krympte opch krympte, för att vara 4 meter med 300 kvar. Då släppte jag allt jag hade och lyckades bita ifrån och vann med 6.54,7 mot Larsa 6.58,1 vilket nog är det enda som jag någonsin kommer slå Larsa i. Men jävlar vad det var jobbigt och vi båda låg utslagna efteråt. Men enormt kul.
Resultatet i sin helhet:
1. Sebastian Pethrus Engström 6:50.9
2. Jonas Wetter 6:54.7
3. Lars Södergård 6:58.1
4. Tom Manselin 7:06.9
För er som inte brukar ro kan jag säga att när man i löpning kan hålla överkroppen rätt lugn, är det en omöjlighet i rodd. Det känns som om syret inte räcker till, och syran växer mer och mer för varje meter.
Eftersom vi var fyra stycken; jag, Larsa Södergård, Tom "den nyfunna 800-meterslöparen" och Pethrus blev det två Heat indelade på tidigare prestationer. Då jag rodde en gång förra veckan på 7.10 blev det jag mot Larsa (som rott på 6.55) i A-heatet och Tom som rott på 7.17 mot pethrus som aldrig rott. Stämningen var hätsk, förolämpningarna många, psykningarna än värre och Master of Puppets på stereon. Det var en tävling för att skapa karaktär.
I B-heatet visade Pethrus en enorm styrka och slog Tom rejält med att ro in på 6.50,09 mot Toms 7.06,9. Sen var det dags för mig mot Lars, jag med en Halvmara i benen och Larsa med en timmes löpning ute. Men tävlingsdjävulen i oss tänkte inte låta det störa oss, utan starten gick och jag lyckades få en 22 meter ledning som jag i själva verket trodde var en 22 meters andra plats. Allteftersom drogs tempot ned och ledningen krympte opch krympte, för att vara 4 meter med 300 kvar. Då släppte jag allt jag hade och lyckades bita ifrån och vann med 6.54,7 mot Larsa 6.58,1 vilket nog är det enda som jag någonsin kommer slå Larsa i. Men jävlar vad det var jobbigt och vi båda låg utslagna efteråt. Men enormt kul.
Resultatet i sin helhet:
1. Sebastian Pethrus Engström 6:50.9
2. Jonas Wetter 6:54.7
3. Lars Södergård 6:58.1
4. Tom Manselin 7:06.9
torsdag 21 februari 2013
Planering av lopp
Nu är det faktiskt högläge att börja fundera ut lopp man vill springa och vilka distanser som ska bli målet för i år. Jag har tidigare tagit beslut att det inte kommer bli några sträckor över halvmarathon i år, marathon får helt enkelt vänta. Jag har ju också varit sugen att prova 5 000 meter på bana och även 10 000. Men faktum är att jag inte har stenkoll på de loppen på bana som existerar och de lopp jag har sett som finns kommer jag förmodligen hamna stensist i.
Träningen hittills har ju inte varit av större värde. Kvalitén och kvantiteten har inte legat på en sådan nivå att jag kan förvänta mig sub 35 på milen innan sommaren. Just nu försöker jag bara bereda kroppen på att återigen kunna belastas löpmässigt med stöttålighet samt att få igång hjärta och muskler att anpassa sig. Det är tungt men det går sakta. Körde en progressiv mil på band i tisdags där sista 1500 metrarna gick i 3.45 tempo och det kändes bra. Morgonens pass över 10,4 km gick också lätt, men nu måste jag få in lite kvalitet och tuffa intervaller för att höja farten. Milen är en distans där det krävs att du ligger över din tröskel och har en del snabbhet i kroppen och den träningen genom löpning har ju inte funnits. Därför blir det lite vänta och se. Sen ska man inte hymla med att det är ett mycket bra sätt att springa lopp för att komma i form. Då pressar du ut maximalt av dig själv och det ger en bra effekt. Danske Jens i spårvägen sprang exempelvis både Två sjöar runt och Premiärmilen förra året ganska otränad och hade 33.16 på premiärmilen, för att sedan göra 31.39 på långlöparnas kväll fem månader senare vilket är bra gjort.
Hursomhelst har jag haft dessa lopp i åtanke:
17 mars – Två sjöar runt
Förra året körde jag den riktigt långa över 16,7 kilometer för att få marathonträning. Nu är det läge för kortare sträckor och att få ett träningslopp över 11,2 kilometer är inte helt fel så jobbig som banan är. Men det är mindre än en månad dit och just nu lockar det inte alls att åka dit för att få en halvkass tid.
24 mars – Premiärmilen
Eftersom detta lopp förra året var mitt bästa känns det dumt att springa det igen för att sänka sitt rekord. Men, det är ett bra lopp och jag gillar stämningen av att det är det första riktiga loppet för säsongen. Fortfarande lite för nära i planeringen dock.
1 april – Enhörnas påsksmäll
Sprang jag förra året och väggade totalt med dålig känsla. Fel lopp vid fel tidpunkt. Det som också gör att det inte lockar är att det är en bit att åka. Blir med största sannolikhet inte av.
20 april - Springcross
Terrängen har 2-0 på mig och jag vill försöka reduera den ställningen. Eftersom Spring cross satte sin första kasse på mig kan det vara läge att ta tillbaka bollen här. Då blir det antingen 6km eller 12 km, den överlånga över 18 km lockar inte.
1 maj – Danderydsloppet
Mitt första riktiga lopp som ligger bra till planeringsmässigt! Rolig och svår bana, fantastisk inramning och bra deltagare. Jag har preliminärt satt denna som riktig debut!
4 maj – Kungsholmen runt
Här har jag en revansch att utkräva på halvmaran. Den ligger dock lite tight med Danderydsloppet och då blir det i så fall denna, fast kanske milen istället. Ett lopp med också fantastisk inramning och som är ganska snabb.
15 maj – Arenamilen
10 000 meter på bana sliter. Bekantingen Andreas Bergstedt vann denna förra året och Larsa Södergård tjatar på mig att jag ska springa denna också Jag är sugen på banlopp, så denna är inte omöjlig.
18 maj – Skärholmsloppet
Detta kan bli min debut på 5 000 meter på landsväg. Första korta loppet i så fall, men då ligger arenamilen i farozonen, eller tvärtom
23 maj – Milspåret
Spårvägens lopp numero due efter marathon som inramas fint på Djurgården med bekante Olle Walleräng som vinnare förra året. Ett måste! Ligger dessutom så nära hemifrån att nerjogg och ditjogg kan ske med lätthet (cirka 1 km dit)
18 juni – Långlöparnas kväll
Med en snällare grupp är detta lopp ett måste med siktet inställt på pers. Detta lopp är jag riktigt sugen att satsa på! Men kanske inte i skräckheatet A, utan lite snällare B-heatet
29 juni – Kalmar halvmarathon
Detta lopp har jag inte sprungit men lockar för att jag och fästmön förmodligen befinner oss i trakterna och gärna skulle vilja springa ett lopp utanför Stockholm. Kalmar är fint och detta lockar!
29 juni – Runrundan
Ett annat halvmaralopp som Larsa Södergård, vars klubb Vallentuna arrangerar detta, också tjatar på att jag ska springa. Bekante Jesper Nelsén vann förra årets upplaga.
24 juli – Stockholm Kvartsmarathon
Spårvägenlopp så det skriker om det. Har en saftig revansch att utkräva på detta lopp då jag var sjuk och ur form förra året.
17 augusti – Midnattsloppet
Också ett revanschlopp. Dessutom blir detta mitt femte lopp och då får man diplom vilket jag verkligen vill ha!
4 september – Fredrikshofspelen
Här verkar det finnas ett 5 000 lopp på bana som går att springa som debutlopp över kort distanser och som en lite rekare inför halvmaratgon 10 dagar senare.
14 september – Stockholm halvmarathon
Klassiskt lopp som jag vill springa bättre än förra året! Bra inramning, runt Stockholm, bra sätt att hålla farten och klassiskt. Det har alla komponenter och detta var även min första halvmara någonsin. Sätta halvmarapers vore verkligen något.
28 september – Lidingöloppet
Lockar verkligen, men är otroligt tufft och långt och kräver en hel del träning, speciellt tremilen. Frågan är om jag är tränad för denna och har suget. Eftersom terrängen har 2–0, varav andra kassen satte på terräng-DM i Ursvik, på mig riskerar jag ett kraftigt 3-0 på detta lopp…
13 oktober – Hässelbyloppet
Behövs kanske inte motiveras. Stockholms snabbaste landsvägslopp. Rekordvarning!
18 olika lopp med andra ord som alla kräver en del. Har ni några fler förslag??
Träningen hittills har ju inte varit av större värde. Kvalitén och kvantiteten har inte legat på en sådan nivå att jag kan förvänta mig sub 35 på milen innan sommaren. Just nu försöker jag bara bereda kroppen på att återigen kunna belastas löpmässigt med stöttålighet samt att få igång hjärta och muskler att anpassa sig. Det är tungt men det går sakta. Körde en progressiv mil på band i tisdags där sista 1500 metrarna gick i 3.45 tempo och det kändes bra. Morgonens pass över 10,4 km gick också lätt, men nu måste jag få in lite kvalitet och tuffa intervaller för att höja farten. Milen är en distans där det krävs att du ligger över din tröskel och har en del snabbhet i kroppen och den träningen genom löpning har ju inte funnits. Därför blir det lite vänta och se. Sen ska man inte hymla med att det är ett mycket bra sätt att springa lopp för att komma i form. Då pressar du ut maximalt av dig själv och det ger en bra effekt. Danske Jens i spårvägen sprang exempelvis både Två sjöar runt och Premiärmilen förra året ganska otränad och hade 33.16 på premiärmilen, för att sedan göra 31.39 på långlöparnas kväll fem månader senare vilket är bra gjort.
Hursomhelst har jag haft dessa lopp i åtanke:
17 mars – Två sjöar runt
Förra året körde jag den riktigt långa över 16,7 kilometer för att få marathonträning. Nu är det läge för kortare sträckor och att få ett träningslopp över 11,2 kilometer är inte helt fel så jobbig som banan är. Men det är mindre än en månad dit och just nu lockar det inte alls att åka dit för att få en halvkass tid.
24 mars – Premiärmilen
Eftersom detta lopp förra året var mitt bästa känns det dumt att springa det igen för att sänka sitt rekord. Men, det är ett bra lopp och jag gillar stämningen av att det är det första riktiga loppet för säsongen. Fortfarande lite för nära i planeringen dock.
1 april – Enhörnas påsksmäll
Sprang jag förra året och väggade totalt med dålig känsla. Fel lopp vid fel tidpunkt. Det som också gör att det inte lockar är att det är en bit att åka. Blir med största sannolikhet inte av.
20 april - Springcross
Terrängen har 2-0 på mig och jag vill försöka reduera den ställningen. Eftersom Spring cross satte sin första kasse på mig kan det vara läge att ta tillbaka bollen här. Då blir det antingen 6km eller 12 km, den överlånga över 18 km lockar inte.
1 maj – Danderydsloppet
Mitt första riktiga lopp som ligger bra till planeringsmässigt! Rolig och svår bana, fantastisk inramning och bra deltagare. Jag har preliminärt satt denna som riktig debut!
4 maj – Kungsholmen runt
Här har jag en revansch att utkräva på halvmaran. Den ligger dock lite tight med Danderydsloppet och då blir det i så fall denna, fast kanske milen istället. Ett lopp med också fantastisk inramning och som är ganska snabb.
15 maj – Arenamilen
10 000 meter på bana sliter. Bekantingen Andreas Bergstedt vann denna förra året och Larsa Södergård tjatar på mig att jag ska springa denna också Jag är sugen på banlopp, så denna är inte omöjlig.
18 maj – Skärholmsloppet
Detta kan bli min debut på 5 000 meter på landsväg. Första korta loppet i så fall, men då ligger arenamilen i farozonen, eller tvärtom
23 maj – Milspåret
Spårvägens lopp numero due efter marathon som inramas fint på Djurgården med bekante Olle Walleräng som vinnare förra året. Ett måste! Ligger dessutom så nära hemifrån att nerjogg och ditjogg kan ske med lätthet (cirka 1 km dit)
18 juni – Långlöparnas kväll
Med en snällare grupp är detta lopp ett måste med siktet inställt på pers. Detta lopp är jag riktigt sugen att satsa på! Men kanske inte i skräckheatet A, utan lite snällare B-heatet
29 juni – Kalmar halvmarathon
Detta lopp har jag inte sprungit men lockar för att jag och fästmön förmodligen befinner oss i trakterna och gärna skulle vilja springa ett lopp utanför Stockholm. Kalmar är fint och detta lockar!
29 juni – Runrundan
Ett annat halvmaralopp som Larsa Södergård, vars klubb Vallentuna arrangerar detta, också tjatar på att jag ska springa. Bekante Jesper Nelsén vann förra årets upplaga.
24 juli – Stockholm Kvartsmarathon
Spårvägenlopp så det skriker om det. Har en saftig revansch att utkräva på detta lopp då jag var sjuk och ur form förra året.
17 augusti – Midnattsloppet
Också ett revanschlopp. Dessutom blir detta mitt femte lopp och då får man diplom vilket jag verkligen vill ha!
4 september – Fredrikshofspelen
Här verkar det finnas ett 5 000 lopp på bana som går att springa som debutlopp över kort distanser och som en lite rekare inför halvmaratgon 10 dagar senare.
14 september – Stockholm halvmarathon
Klassiskt lopp som jag vill springa bättre än förra året! Bra inramning, runt Stockholm, bra sätt att hålla farten och klassiskt. Det har alla komponenter och detta var även min första halvmara någonsin. Sätta halvmarapers vore verkligen något.
28 september – Lidingöloppet
Lockar verkligen, men är otroligt tufft och långt och kräver en hel del träning, speciellt tremilen. Frågan är om jag är tränad för denna och har suget. Eftersom terrängen har 2–0, varav andra kassen satte på terräng-DM i Ursvik, på mig riskerar jag ett kraftigt 3-0 på detta lopp…
13 oktober – Hässelbyloppet
Behövs kanske inte motiveras. Stockholms snabbaste landsvägslopp. Rekordvarning!
18 olika lopp med andra ord som alla kräver en del. Har ni några fler förslag??
söndag 17 februari 2013
Löparhelg på riktigt
För första gången på ett tag nu har denna helg hittills bestått av mycket löpning och det har jag verkligen saknat! Underbart att kunna springa utan smärta i underbenen! Att man i övrigt har lite småont överallt annars får man ta.
Gårdagen började med ett morgonpass över 13 kilometer, toppat med en lördagsfrukost som var tiptopp med laddande för pass II, som var löpning a 8 km med avslutande benövnignar på gymmet. Sedan var man mör. men en helt OK halvmara genomfördes, vilket benen svarade bra på. Och för en gång skull hittade jag och fästmön bra löpvägar, då Djurgården förvägras fram till det börjar droppa från taken då inte snöröjarna har hittat ut dit än verkar det som. Det är fortfarande sjukt moddigt, sjukt dåligt väglag och så värdelöst att jag blir frustrerad över att det inte kan fixas bättre. Det är väl bara att rikta energin mot att hitta bättre gator istället då.
Idag var benen riktigt möra efter gårdagens körare, men jag och fästmön genomförde ändå 17 kilometers löpning med lite avslutande gym idag med. Men ojoj vad vi fick gräva djupt för att kunna ta oss fram. Jag förstår inte hur alla orkar snabbköra sina långpass i 4.15-4.30 fart som det skrivs och berättas om? Just nu är jag glad om jag tar mig framåt överhuvudtaget.
Det roliga med att vara tillbaka är att man ser alla icke-SM-deltagare springa runt storstan idag. Det började med Charlotte Karlsson som sprang förbi oss mot gärdet, tror vi såg paret Bartolomew på västerbron, strax efter vi såg Fredrik Robertsson från Studenterna och efter det kom Lorenzo Nesi lubbandes. Kul!
Gårdagen började med ett morgonpass över 13 kilometer, toppat med en lördagsfrukost som var tiptopp med laddande för pass II, som var löpning a 8 km med avslutande benövnignar på gymmet. Sedan var man mör. men en helt OK halvmara genomfördes, vilket benen svarade bra på. Och för en gång skull hittade jag och fästmön bra löpvägar, då Djurgården förvägras fram till det börjar droppa från taken då inte snöröjarna har hittat ut dit än verkar det som. Det är fortfarande sjukt moddigt, sjukt dåligt väglag och så värdelöst att jag blir frustrerad över att det inte kan fixas bättre. Det är väl bara att rikta energin mot att hitta bättre gator istället då.
Idag var benen riktigt möra efter gårdagens körare, men jag och fästmön genomförde ändå 17 kilometers löpning med lite avslutande gym idag med. Men ojoj vad vi fick gräva djupt för att kunna ta oss fram. Jag förstår inte hur alla orkar snabbköra sina långpass i 4.15-4.30 fart som det skrivs och berättas om? Just nu är jag glad om jag tar mig framåt överhuvudtaget.
Det roliga med att vara tillbaka är att man ser alla icke-SM-deltagare springa runt storstan idag. Det började med Charlotte Karlsson som sprang förbi oss mot gärdet, tror vi såg paret Bartolomew på västerbron, strax efter vi såg Fredrik Robertsson från Studenterna och efter det kom Lorenzo Nesi lubbandes. Kul!
fredag 15 februari 2013
Löpning var det här!
Nu har jag varit igång i en vecka med löpningen ochvore det inte för det förjävliga underlaget hade löpningen svävat på moln nu. Men rent spontant, det går fan inte att springa. Jag har aldrig varit med om liknande. Onsdagspassetsom bestod av 40 minuters löpning med Lars Södergård och Tom Manselin, nygammal frälst löpare (har ett gammalt åländskt pers på 400 meter på under 50 sek.) och jag har aldrig hört någon svära så mycket som lars under passet. men det VAR förjävligt, och imorse vände jag efter fyra kilometers bra vägbana då jag kom ut till Djurgården och det tog abrupt slut med plogande och saltande. Bara att vända istället för att harva. Jag har inte fått någon reaktion än mer än att det kanske känns, men det kan vara inbillning också. Men det serpositivt ut. I helgen hoppas jag med polarna springer SM att vara igång ytterligare.
I övrigt är det jobb för hela slanten just nu och dagarna består av pussel med att hitta tillbaka till motivation för löpning, motivation för att hitta tid till träning och genomföra den samt att återhämta sig. Inte mycket annorlunda med andra ord utan vanligt Svenssonliv.
I övrigt är det jobb för hela slanten just nu och dagarna består av pussel med att hitta tillbaka till motivation för löpning, motivation för att hitta tid till träning och genomföra den samt att återhämta sig. Inte mycket annorlunda med andra ord utan vanligt Svenssonliv.
måndag 11 februari 2013
Skidhelg och andra löppasset
Det märks att det råder en viss skidfeber i Stockholm, och det märks att det absolut inte är utförsåkning som regerar utan på längden. Jätteroligt faktiskt. Jag kommer från en längdfamilj och det har varit lite lustigt att vara på Sportlov och åka skidor men endast göra det på längden. Det är rätt lustigt också att jag var 18 år då jag åkte skidor utför första gången. Rent spontant var det inga konstigheter att switcha lagg, men jag håller mig gärna till de mindre branta backarna.
Både igår och i förrgår passade jag och propp på att åka lite skidor; i lördags var vi på Stockby Motionsgård på Lidingö och igår Hellasgården, och mina spontana tankar är dessa:
Stockby hade en riktigt bra 5 km bana som dock inte är kuperad alls utan väldigt rak och passar utmärkt som stakträning till Vasaloppet. Det fanns en mer teknisk bana på kartan men den hittade vi aldrig. Och elljusspåret var uppgått och det var bara träligt att åka på denna. När vi åkte bort mot Elfvik för att fika fanns det riktiga fina Skidspår, men också de endast raka. Men helt okej, vart 2 timmars åkning med stela ljumskar och höftböjare efteråt.
Hellasgården är en klassisker och har flera spår att erbjuda. 5 kilometarn (eller 4,7 km som den är egentligen) som startar vid pulkabacken är teknisk och rolig och hade kanonspår igår. Sen finns det klassiska 2,3 kilometarn som man kan öka med ängsspåret, men där åker man mest runt runt även fast spåren är fina och passar utmärkt till stakträning. Även här vart det lite mer än två timmars åkning.
I Morse var också klockan satt till tidigt för en löptur, men med snön som faller är det inte lätt att lubba med noll fäste och modd. Istället för att mäta kilometer får man mäta effekten av passet tycker jag, och motsvarar 6 kilometer samma som 8 kilometer på hjärtat får man vara nöjd. I veckan ska det bli mer löpning så länge benen håller!
Både igår och i förrgår passade jag och propp på att åka lite skidor; i lördags var vi på Stockby Motionsgård på Lidingö och igår Hellasgården, och mina spontana tankar är dessa:
Stockby hade en riktigt bra 5 km bana som dock inte är kuperad alls utan väldigt rak och passar utmärkt som stakträning till Vasaloppet. Det fanns en mer teknisk bana på kartan men den hittade vi aldrig. Och elljusspåret var uppgått och det var bara träligt att åka på denna. När vi åkte bort mot Elfvik för att fika fanns det riktiga fina Skidspår, men också de endast raka. Men helt okej, vart 2 timmars åkning med stela ljumskar och höftböjare efteråt.
Hellasgården är en klassisker och har flera spår att erbjuda. 5 kilometarn (eller 4,7 km som den är egentligen) som startar vid pulkabacken är teknisk och rolig och hade kanonspår igår. Sen finns det klassiska 2,3 kilometarn som man kan öka med ängsspåret, men där åker man mest runt runt även fast spåren är fina och passar utmärkt till stakträning. Även här vart det lite mer än två timmars åkning.
I Morse var också klockan satt till tidigt för en löptur, men med snön som faller är det inte lätt att lubba med noll fäste och modd. Istället för att mäta kilometer får man mäta effekten av passet tycker jag, och motsvarar 6 kilometer samma som 8 kilometer på hjärtat får man vara nöjd. I veckan ska det bli mer löpning så länge benen håller!
lördag 9 februari 2013
Första löppasset igår!
Gårdagen bestod av en speciell händelse, då jag skulle se om benen klarade av 20 minuters löpbelastning efter fyra veckor löpvila blandad med sjukdom. Faktum är att detta var första passet på tio dagar, och jag måste medge att jag aldrig känt mig så sänkt av en sjukdom som jag gjort denna gång. Är fortfarande riktigt trött om morgonar och kvällar, och de jag pratat med på jobbet som hat samma har haft trötthetsymptom i tre veckor efteråt. Ett riktigt elakt virus med andra ord.
Hursom, tillbaka till löpningen. 20 minuters distans på löpband var schemat vilket betades av i 4.20-fart, och tack gode gud så kände jag ingenting då och känner ingenting nu! Riktig lycka. Sen att det var tungt som faan och konstigt får jag ta. Idag känner jag ingenting heller, men skidade istället för att springa för att inte gå på för hårt.
Livspusslet har verkligen lättat upp av att löpningen försvunnit ett tag. Däremot kommer nästa vecka vara en introduktion till att gå tillbaka till tidiga löpmorgnar och mycket löpande blandat med alternativträning. Det är ritkigt motiverande och skönt att vara igång igen.
Debuten kommer långt fram, en del, som 4:30-Staffan, har redan bestämt var premiären ska ske. Jag avvaktar, jag vill ha bra form helt enkelt och känna mig redo vilket kommer ta ett tag. Tålamod är livets dygd.
Hursom, tillbaka till löpningen. 20 minuters distans på löpband var schemat vilket betades av i 4.20-fart, och tack gode gud så kände jag ingenting då och känner ingenting nu! Riktig lycka. Sen att det var tungt som faan och konstigt får jag ta. Idag känner jag ingenting heller, men skidade istället för att springa för att inte gå på för hårt.
Livspusslet har verkligen lättat upp av att löpningen försvunnit ett tag. Däremot kommer nästa vecka vara en introduktion till att gå tillbaka till tidiga löpmorgnar och mycket löpande blandat med alternativträning. Det är ritkigt motiverande och skönt att vara igång igen.
Debuten kommer långt fram, en del, som 4:30-Staffan, har redan bestämt var premiären ska ske. Jag avvaktar, jag vill ha bra form helt enkelt och känna mig redo vilket kommer ta ett tag. Tålamod är livets dygd.
tisdag 5 februari 2013
Ett stort steg i vuxenlivet
En sak som jag vet många vuxna blir nervösa över, ibland sömnlösa och ibland förbannade över är en liten men klassisk sak som kallas för bilbesiktning. Ett påfund som egentligen är utomordentligt smart för att hålla koll på våra bilar och som ökar säkerheten för oss samtliga. Men också ett ganska dyrt påfund om man inte får ett blankt papper tillbaka.
Sedan jag blev med bil i somras har många vardagsproblem varit riktigt lätt lösta, att kunna åka och handla istället för att som på studenttiden ta med sig ryggsäck (plus cykel ibland) och gå i alla väder känns numer som ett charmigt minne än något jag skulle göra igen. Storhandling har nu verkligen fått en annorlunda och skönare innebörd. Plus att allt annat blir så mycket lättare, om man ska ta den till jobbet, åka till någon eller hämta något; bilen fungerar perfekt! Livet har blivit enklare, om än lite dyrare.
Sedan november har jag kunnat besiktiga min bil, men jag har bara inte gjort det. Men nu är det sista månaden, så nu var jag så illa tvungen. Bilprovningen ligger runt hörnet och tar kanske 2 minuter att åka till, så jag har egentligen inte haft någon ursäkt att inte åka. Gick in och bokade en vecka innan på och hittade en tid innan jobbet.
Men det blev en känslosam vecka med bilen. Lät den inte lite konstigt nu med fullt rattutslag? Gnislar inte bromsarna lite? Batteriet verkar urladdat... Plötsligt såg jag att tusenlapparna flög iväg i takt med att dagarna närmade sig.
I ren nervositet var jag där 20 minuter innan, störtlöjligt. Hann iallafall fixa allt som tänkas kunde och vänta nervöst. Sen tog killen bilsnyckeln, fixade lite i tio minuter, och kom tillbaka efter att ha kört ut den.
"Du kan stoppa in kortet här?"
"Vadå? Är det klart!? Går den att köra!?" Svarade jag
"Ja?" sa han frågande som om vafan den inte skulle gå att köra för
"Ingenting!?" Frågade jag igen
"Neej?" svarade han som om det skulle vara något.
Så 320 spänn fattigare men med en prickfri lapp åkte jag därifrån.
Och förståd faktiskt vad alla farsor och morsor är oroliga för när det gäller bilar.
Ps. Det här blev ett totalt vuxenlivinlägg, vilket är motsatsen till träningen som bedrivs. Alltså inte en enda minut sprungen sen förraförra veckan, och halsen är knappt bättre.
Sedan jag blev med bil i somras har många vardagsproblem varit riktigt lätt lösta, att kunna åka och handla istället för att som på studenttiden ta med sig ryggsäck (plus cykel ibland) och gå i alla väder känns numer som ett charmigt minne än något jag skulle göra igen. Storhandling har nu verkligen fått en annorlunda och skönare innebörd. Plus att allt annat blir så mycket lättare, om man ska ta den till jobbet, åka till någon eller hämta något; bilen fungerar perfekt! Livet har blivit enklare, om än lite dyrare.
Sedan november har jag kunnat besiktiga min bil, men jag har bara inte gjort det. Men nu är det sista månaden, så nu var jag så illa tvungen. Bilprovningen ligger runt hörnet och tar kanske 2 minuter att åka till, så jag har egentligen inte haft någon ursäkt att inte åka. Gick in och bokade en vecka innan på och hittade en tid innan jobbet.
Men det blev en känslosam vecka med bilen. Lät den inte lite konstigt nu med fullt rattutslag? Gnislar inte bromsarna lite? Batteriet verkar urladdat... Plötsligt såg jag att tusenlapparna flög iväg i takt med att dagarna närmade sig.
I ren nervositet var jag där 20 minuter innan, störtlöjligt. Hann iallafall fixa allt som tänkas kunde och vänta nervöst. Sen tog killen bilsnyckeln, fixade lite i tio minuter, och kom tillbaka efter att ha kört ut den.
"Du kan stoppa in kortet här?"
"Vadå? Är det klart!? Går den att köra!?" Svarade jag
"Ja?" sa han frågande som om vafan den inte skulle gå att köra för
"Ingenting!?" Frågade jag igen
"Neej?" svarade han som om det skulle vara något.
Så 320 spänn fattigare men med en prickfri lapp åkte jag därifrån.
Och förståd faktiskt vad alla farsor och morsor är oroliga för när det gäller bilar.
Ps. Det här blev ett totalt vuxenlivinlägg, vilket är motsatsen till träningen som bedrivs. Alltså inte en enda minut sprungen sen förraförra veckan, och halsen är knappt bättre.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)