På fredag bär det av till den ack så välkomnande och energigivande Torpöskogen och landet vilket kommer bli riktigt skönt! De sista dagarna har varit krävande med jobb och löpninh och jag har snittat med att gå hemifrån kl 0730 och komma hem 20.00 - 21.30 vilket tär på krafterna. Är det inte löpning är det jobb, som idag var det kvällsutbildning hos SSCO vilket handlade om styrelsearbete. Intressant och lärorikt. Jag tycker jobbet är riktigt kul och jag stortrivs, september fram till december har dock en tendens till att gå sjukt fort för att det händer så mycket vardagligt att man knappt kommer ihåg vad som skett. Så då behöver man avbrott som detta!
15 km idag, i 4.10 fart i snitt vilket var lite för fort men kroppen accepterade det bra. Körde lite crosstrainer på efterniddagen som alternativpass. Pch kroppen känns OK!
onsdag 31 oktober 2012
tisdag 30 oktober 2012
4 dagar kvar - backe och tömilen
Just nu tränar vi en del snabbhet med backpass och intervaller som är 15 s långa men med vila på 60-70 s i stilla gång. Det säger en del om intensiteten. Tufft. Och backen är ganska krävande, oftast kör vi vid italienska ambassaden på Djugården, som många av er maralöpare förmodligen har sprungit förbi vid 26 km utan att titta på.
Nästa lopp efter Bule blir tömilen i Lilljansskogen, en trevlig tillställning sim Studenterna håller i. 10 kilometer stenhård terräng runt hörnet i Lilljanskogen.
Nästa lopp efter Bule blir tömilen i Lilljansskogen, en trevlig tillställning sim Studenterna håller i. 10 kilometer stenhård terräng runt hörnet i Lilljanskogen.
måndag 29 oktober 2012
5 dagar kvar - livsfilosofi, fotproblem och trötthet
Tiden går så fort just nu att det är skrämmande. Att dagarna flyter utan att något förvånar en kan vara av ondo, liksom av godo. Gör en sak om dagen som skrämmer dig, sa en gång drottning Elisabeth, en sak som jag ibland försöker eftersträva. Det berömda ekorrhjulet, som många är rädda att fastna i, behöver inte vara svårt att ta sig ur. Det handlar om att tänka Outside-the-box, kanske inte leva helt efter ens levnadsregler, utan kanske göra något annorlunda. Jag har hört ett bra exempel från Brasilien, då det var en svensk man som befann sig där för att hälsa på vänner. Då hans vän hämtade honom vid flygplatsen, och körde honom hem, blev det rödljus och brasilianaren stannade bilen, för att direkt köra på igen.
"Vad gör du??? Det var ju rött!?" Sa svensken.
"Men vadå, det var ju lugnt, det kom ju ingen!" replikerade den brasilianske mannen förvånat.
Detta kan vara ett bra exempel på levnadsregler som vi kanske inte alltid måste följa om det inte är någon fara. Han tänkte helt enkelt utanför ramarna, körde på ändå.
I helgen var jag definitivt utanför ramarna, vid flertalet tillfällen.
Jag beklagade mig tidigare över en infektion som höll på att bryta ut. Jag tog det lugnt i torsdags, hoppade tröskelpasset och körde 11 lätta kilometrar i fredags. I lördags var jag pigg igen, och körde dubbla pass med 7 x 1200 meter på förmiddagen och 9,5 km i 4.15 fart på eftermiddagen. Sen fick jag ont i foten, på precis samma ställe som förra året, dvs. början till plantar faschiit. Inte bra, är en underdrift. Och att hela tiden leva med löpning och tänka på nästa pass, och dessutom få bakslag med sjukdom och fotont, bestämde jag mig för att tänka bort löpning för en gångs skull.
Åkte därför till SSCO:s cocktailparty, och blev ganska redlös, tillsammans med Sekreterar-Anna från Studentkåren. Anna, kristen, gudfruktig och korrekt som hade beställt alkoholfritt, blev också ganska redlös efter ett tag och på inrådan av mig. Och det var helt enkelt jävligt kul!
Sömn och vila dagen efter hade jag tänkt på innan, klockan ställdes ju tillbaka en timme så där vann man lite tid. Genom att vara hemma 02.00 kunde jag därför sova till 0900 och ändå få åtta timmars sömn, så sjukt som det låter. Visserligen var jag trött, rödögd och lite darrig, ovan som jag är vid alkohol, men jag känner nu i efterhand att det var detta som behövdes för att nu sittandes på kontoret kunna köra rehabövningar för foten under skrivbordet och löpa som fan för att på lördag kunna springa fort som fan.
Outside-the-box. Idag blev det därför löpning på morgonen och ikväll ska jag åka till gamla jobbet några timmar för att jobba medan de har personalmöte. Och imorgon dubbelpass igen.
"Vad gör du??? Det var ju rött!?" Sa svensken.
"Men vadå, det var ju lugnt, det kom ju ingen!" replikerade den brasilianske mannen förvånat.
Detta kan vara ett bra exempel på levnadsregler som vi kanske inte alltid måste följa om det inte är någon fara. Han tänkte helt enkelt utanför ramarna, körde på ändå.
I helgen var jag definitivt utanför ramarna, vid flertalet tillfällen.
Jag beklagade mig tidigare över en infektion som höll på att bryta ut. Jag tog det lugnt i torsdags, hoppade tröskelpasset och körde 11 lätta kilometrar i fredags. I lördags var jag pigg igen, och körde dubbla pass med 7 x 1200 meter på förmiddagen och 9,5 km i 4.15 fart på eftermiddagen. Sen fick jag ont i foten, på precis samma ställe som förra året, dvs. början till plantar faschiit. Inte bra, är en underdrift. Och att hela tiden leva med löpning och tänka på nästa pass, och dessutom få bakslag med sjukdom och fotont, bestämde jag mig för att tänka bort löpning för en gångs skull.
Åkte därför till SSCO:s cocktailparty, och blev ganska redlös, tillsammans med Sekreterar-Anna från Studentkåren. Anna, kristen, gudfruktig och korrekt som hade beställt alkoholfritt, blev också ganska redlös efter ett tag och på inrådan av mig. Och det var helt enkelt jävligt kul!
Sömn och vila dagen efter hade jag tänkt på innan, klockan ställdes ju tillbaka en timme så där vann man lite tid. Genom att vara hemma 02.00 kunde jag därför sova till 0900 och ändå få åtta timmars sömn, så sjukt som det låter. Visserligen var jag trött, rödögd och lite darrig, ovan som jag är vid alkohol, men jag känner nu i efterhand att det var detta som behövdes för att nu sittandes på kontoret kunna köra rehabövningar för foten under skrivbordet och löpa som fan för att på lördag kunna springa fort som fan.
Outside-the-box. Idag blev det därför löpning på morgonen och ikväll ska jag åka till gamla jobbet några timmar för att jobba medan de har personalmöte. Och imorgon dubbelpass igen.
fredag 26 oktober 2012
Snö, jobb och sjukdomskänning
Ingen missade ju att det snöade igår, i alla fall inte om man gick in på facebook där i princip alla statusuppdateringar handlade om snö och bilder. Rätt kul, vad tänkte man innan facebook fanns och ens första tanke var "Oj, det snöar, jag måste uppdatera min facebook om det!"? Jag håller med de som säger att det är lite tidigt att snö kommer nu, jag menar, oktober!! Hade det varit 26 november hade jag köpt det rätt av, men nu, nja...
De senaste dagarna har det varit massor med jobb och det har tärt på krafterna. Igår var jag med Anders Hermansson, en tränarstudent på GIH och f d kurskamrat på fotbollstränarlinjen , i Nyköping fram och tillbaka för att träna NiU:s fotbollsstudenter i fotboll, ett coerverpass inriktning fotens yttersida. Rent konkret är Coerver en gammal holländsk man i Ajax som utvecklade teknikövningar för att skärpa den i individuella tekniken, och jag tror faktiskt han var den som utvecklat många av de framgångsrika spelarna i Ajax-laget som vann Champions League 1995, 1-0 över AC Milan. Nu har hans metod utvecklats i ett företag som kommer ut till lag, föreningar och skolor och jobbar med att utveckla teknik. Väldigt intressant och roligt!
Hursomhelst innebar det tidig uppgång, passet började 08.30 i Nyköping och det betydde att vi åkte 06.00 från Stockholm. Lagom tidigt, men det är ju samma tid som när man springer så det var ju inga konstigheter. Anledningen att vi fick komma var också en f d kurskamrat på fotbollstränarlinjen, Jonna, som är tränare i NiU i Nyköping. Efter passet fick vi en rundvandring innan vi åkte tillbaka, och då blev det jobb för hela slanten med massa möten till sent på kvällen. 20.10 kom jag hem, trött och sliten.
När jag kom tillbaka till GIH vid 14.00 tänkte jag köra min tänkta tröskelrunda, men jag kände mig hängig, trött och sliten och det var som en infektion höll på att bryta ut. Jag vet inte om det var lathet eller klokhet, men jag höll mig faktiskt från att springa och jag tror det var klokt. Idag känner jag mig bättre, men det är något som inte är rätt i kroppen. Pulsen är dock normal, men jag har en trötthetskänsla i mig. Jag ska försöka ge mig ut på en runda i eftermiddag, ingen kvalitet utan bara distans, för att se om kroppen svarar. Jag tror det är lugnt, men jag har blivit klokare med att lyssna på kroppens signaler och det känns bra!
I övrigt i helgen ska jag ikväll till föräldrarna och träffa kusinen Tina vilket var sjukt länge sedan, imorgon är det träning och cocktailparty med SSCO plus massa löpning så det är full rulle på alla fronter!
De senaste dagarna har det varit massor med jobb och det har tärt på krafterna. Igår var jag med Anders Hermansson, en tränarstudent på GIH och f d kurskamrat på fotbollstränarlinjen , i Nyköping fram och tillbaka för att träna NiU:s fotbollsstudenter i fotboll, ett coerverpass inriktning fotens yttersida. Rent konkret är Coerver en gammal holländsk man i Ajax som utvecklade teknikövningar för att skärpa den i individuella tekniken, och jag tror faktiskt han var den som utvecklat många av de framgångsrika spelarna i Ajax-laget som vann Champions League 1995, 1-0 över AC Milan. Nu har hans metod utvecklats i ett företag som kommer ut till lag, föreningar och skolor och jobbar med att utveckla teknik. Väldigt intressant och roligt!
Hursomhelst innebar det tidig uppgång, passet började 08.30 i Nyköping och det betydde att vi åkte 06.00 från Stockholm. Lagom tidigt, men det är ju samma tid som när man springer så det var ju inga konstigheter. Anledningen att vi fick komma var också en f d kurskamrat på fotbollstränarlinjen, Jonna, som är tränare i NiU i Nyköping. Efter passet fick vi en rundvandring innan vi åkte tillbaka, och då blev det jobb för hela slanten med massa möten till sent på kvällen. 20.10 kom jag hem, trött och sliten.
När jag kom tillbaka till GIH vid 14.00 tänkte jag köra min tänkta tröskelrunda, men jag kände mig hängig, trött och sliten och det var som en infektion höll på att bryta ut. Jag vet inte om det var lathet eller klokhet, men jag höll mig faktiskt från att springa och jag tror det var klokt. Idag känner jag mig bättre, men det är något som inte är rätt i kroppen. Pulsen är dock normal, men jag har en trötthetskänsla i mig. Jag ska försöka ge mig ut på en runda i eftermiddag, ingen kvalitet utan bara distans, för att se om kroppen svarar. Jag tror det är lugnt, men jag har blivit klokare med att lyssna på kroppens signaler och det känns bra!
I övrigt i helgen ska jag ikväll till föräldrarna och träffa kusinen Tina vilket var sjukt länge sedan, imorgon är det träning och cocktailparty med SSCO plus massa löpning så det är full rulle på alla fronter!
onsdag 24 oktober 2012
Onsdagsrundan och PO Åstrand 90 år!!
Jag har hittills bara skrivit om förmåner jag har på jobbet såsom oändliga träningsmöjligheter och friskvårdstimme. På onsdagar klockan tio tar jag därför ut denna en och en halv timme för att springa en runda, och eftersom jag på schemat har 15 km varje onsdag har jga hittat en perfekt 15,2 km-runda som jag kör. Det brukar vara ett pass som jag bara ska rulla distans på, ibland går det dock fortare, även om jag försöker att inte ha någon personlig prestige i det. Dock är det svårt och det har gått fortare och fortare. Idag gick det i cirka 4.15fart vilket är lite för snabbt för vanlig distanslöpning även om det är lättlöpt. Miles makes champions sägs det.
I eftermiddag ska en legend på GIH firas av, nämligen PO Åstrand vilken kan betraktas som arbetsfysiologins fader med bland annat åstrandstestet på nacken. 90 år är denne man vilket kommer firas rejält. Fick vara med på en föreläsning av denne man vilket var otroligt kul och han har dessutom rejäl humor och roliga föreläsningar. En ära att vara med helt enkelt!!
I eftermiddag ska en legend på GIH firas av, nämligen PO Åstrand vilken kan betraktas som arbetsfysiologins fader med bland annat åstrandstestet på nacken. 90 år är denne man vilket kommer firas rejält. Fick vara med på en föreläsning av denne man vilket var otroligt kul och han har dessutom rejäl humor och roliga föreläsningar. En ära att vara med helt enkelt!!
tisdag 23 oktober 2012
En dag i livet
Då jag läste min äldre inlägg häromdagen såg jag ett inlägg från maj förra året där jag beskrev en typisk dag hos studenten. Ganska rolig läsning såhär i efterhand måste jag medge! Kom då på den fantastiska idén att uppdatera hur det ser ut nu, om det nu vore någon större skillnad mot tidigare då jag är tillbaka på GIH fast i annan form som kanslist på Studentkåren. Såhär kan en vanlig dag se ut...
04.50 - 05.00
Jag vet, aptidigt, och tro inte att det är njutbart. Snarare ett nödvändigt måste. Tar jag mig inte ut nu tar jag mig inte ut sen vilket gör att jag inte springer - missar värdefull träning - blir sur - vrång - besviken på min egen lathet - och därför går upp. Kläderna i brandmannen på golvet. Ut mot djurgården för en första morgonrunda på ca 10 km.
05.52
När det är sommar är det fantastiskt mysigt att stå ute och stretcha, nu är det kallt, man är trött och det som lockar är en varm dusch. Kompromissar med mig själv, stretchar i trapphuset.
06.15
Jag försöker ofta vara ganska alert på kvällen innan löpning och fixa så mycket som möjligt av morgonens bestyr. Det är fantastiskt att väskan är packad, att frukostmackorna är gjorda så man slipper fixa med de, kaffebryggare, vattenkokare, havregryn; ALLT är framme! Det blir med andra ord en lugn och skön morgon med det.
06.55-07.05
Glider till GIH. Jag har cirka 20 minuter att knata vilket är tokskönt, man slipper tunnelbanan och det är skönt att gå av lite mjölksyra. Men ibland är det av ondo, då man ska träna på kvällen med Spårvägen och man har både jobbväska och träningsväska, vilket gör morgonduschen helt onödig när man kommer fram då man är en våt fläck. Så ibland blir det faktiskt bil till jobbet! Vilket är extra skönt vilket ni kommer läsa om senare.
07.10-07.20
Kommer fram till jobbet, tvingas alltid blippa in mig med kortläsaren då ingen har öppnat och jag är först på plats. Tänder och startar upp allt som ska. Om inte kollegan Niklas är borta som nu, händer det att en balja kaffe görs så han vaknar till. Annars avvaktar jag.
07.45-09.45
Nu kommer lärarkollegorna i strid ström: Professor Håkan Larsson, Lektor Karin Redelius, Jane Meckbach, ibland går någon fysiolog typ Mikael Mattsson eller någon fel och hamnar nere där jag är. Dessutom rullar studenterna in så smått som behöver hjälp med det ena och det andra.
09.45-11.00
Går upp till John i repan, en 800-meterslöpare från Rånäs med en hel del gemensamma kompisar och som ibland är med på ett löppass. Snackar lite och har möte. Ibland, när man kan ta ut friskvårdstimme, händer det att GIH-badet är ledigt för en simtur och då kan det lätt bli en tusing i bassängen.
11.00
Lunch i Lingbaren, restaurangen på GIH. Husmanskost i mängder, ruggigt bra för 50 loppor.
12.00 - 14.00
Kansliet överfullt, brukar vid lunchtid kallas för fritidsgården. På kansliet har vi upprättat en hackordning som har sin utgångspunkt i idrottens värld och lagsporten: den som är yngst fixar och gör grejer, i detta fall Lantto, ordförande för den ärade föreningen GIH IF. I övrigt har vi en stor skala med 80-talister på kåren, förutom jag själv, och det gör att samtalsämnena på sista tiden blivit riktigt roliga med äldre minnen. Vad sägs om Nintendo åttabitars, Championbrallorna man hade i högstadiet, skilda världar, tre kronor, Sega Mega Drive, Absolute Music 95.... Ja ni hör själva.
14.15-16.00
Fixar ekonomigrejer och ser i ögonvrån hur grabbarna i bakgrunden klarar tredje världen i Super Mario Bros 3. Överlyckliga då de hittat en hemsida på nätet där man kan spela gamla spel. Ibland är det möten, ibland är det ärenden som ska fixas och samtal som ska ringas, ibland bara vara tillgänglig för studenterna. Käkar alltid mellanmål här, lingongrova och ägg!
16.00 - 17.00
Avslutar dagen, kollar post, hör med andra, fixar ibland något på dene xtrakurs i idrottspsykologi II som jag läser eller kopplar av.
17.00
Vandrar den korta biten till stadions tunnelbana och Spårvägens klubblokal. Är ofta där tidigare och stretchar loss och rehabar lite. Alltid skönt innan vi börjar. Danske Jens kommer in, Lena Örn och cissi norrbom, Henke Jacobsson i shorts (!?) över tightsen och ibland Uhris som showar och drar någon histora.
17.30
Träningen börjar. Uppvärmningsjogg till Djurgården oftast och backe, tröskel eller intervaller. Alltid lika tryckt efter uppjoggen, ingen vill liksom börja. Jag säger tvärtom, börja direkt så vi får slut på skiten. Funderar över hur vi börjar för att retas och dra ut på det. "Startar vi på ettan när vi räknar ner, dvs. 3 - 2 - 1!! eller 3 - 2- 1 - kör??"
19.00
Tillbaka till klubbis, stretchar, bålstyrka, fotgymnastik, duschar byter om. Ofta helt slut. Då tackar jag gud och mig själv till att jag...
19.20
...Tog bilen på morgonen och nu kan ta den hemåt istället för att gå. Underbart! Och hemma är propp som fixat middag, toklyx!
20.30
Ögonen går i kors, passar på att göra mackor till morgondagen om jag orkar, annars blir det kvällsfika och lugnt, kanske läsa lite eller vila. Lägger fram kläder för eventuell morgonlöpning, packar väska om det behövs, läser om senaste sportresultat och kollar mail för att förbereda morgondagen.
21.30
Okej, helt slut, orkar inte tänka eller stå. Ligger och läser i sängen, somnar med lampan på nästan...
Såhär kan det i princip se ut!
04.50 - 05.00
Jag vet, aptidigt, och tro inte att det är njutbart. Snarare ett nödvändigt måste. Tar jag mig inte ut nu tar jag mig inte ut sen vilket gör att jag inte springer - missar värdefull träning - blir sur - vrång - besviken på min egen lathet - och därför går upp. Kläderna i brandmannen på golvet. Ut mot djurgården för en första morgonrunda på ca 10 km.
05.52
När det är sommar är det fantastiskt mysigt att stå ute och stretcha, nu är det kallt, man är trött och det som lockar är en varm dusch. Kompromissar med mig själv, stretchar i trapphuset.
06.15
Jag försöker ofta vara ganska alert på kvällen innan löpning och fixa så mycket som möjligt av morgonens bestyr. Det är fantastiskt att väskan är packad, att frukostmackorna är gjorda så man slipper fixa med de, kaffebryggare, vattenkokare, havregryn; ALLT är framme! Det blir med andra ord en lugn och skön morgon med det.
06.55-07.05
Glider till GIH. Jag har cirka 20 minuter att knata vilket är tokskönt, man slipper tunnelbanan och det är skönt att gå av lite mjölksyra. Men ibland är det av ondo, då man ska träna på kvällen med Spårvägen och man har både jobbväska och träningsväska, vilket gör morgonduschen helt onödig när man kommer fram då man är en våt fläck. Så ibland blir det faktiskt bil till jobbet! Vilket är extra skönt vilket ni kommer läsa om senare.
07.10-07.20
Kommer fram till jobbet, tvingas alltid blippa in mig med kortläsaren då ingen har öppnat och jag är först på plats. Tänder och startar upp allt som ska. Om inte kollegan Niklas är borta som nu, händer det att en balja kaffe görs så han vaknar till. Annars avvaktar jag.
07.45-09.45
Nu kommer lärarkollegorna i strid ström: Professor Håkan Larsson, Lektor Karin Redelius, Jane Meckbach, ibland går någon fysiolog typ Mikael Mattsson eller någon fel och hamnar nere där jag är. Dessutom rullar studenterna in så smått som behöver hjälp med det ena och det andra.
09.45-11.00
Går upp till John i repan, en 800-meterslöpare från Rånäs med en hel del gemensamma kompisar och som ibland är med på ett löppass. Snackar lite och har möte. Ibland, när man kan ta ut friskvårdstimme, händer det att GIH-badet är ledigt för en simtur och då kan det lätt bli en tusing i bassängen.
11.00
Lunch i Lingbaren, restaurangen på GIH. Husmanskost i mängder, ruggigt bra för 50 loppor.
12.00 - 14.00
Kansliet överfullt, brukar vid lunchtid kallas för fritidsgården. På kansliet har vi upprättat en hackordning som har sin utgångspunkt i idrottens värld och lagsporten: den som är yngst fixar och gör grejer, i detta fall Lantto, ordförande för den ärade föreningen GIH IF. I övrigt har vi en stor skala med 80-talister på kåren, förutom jag själv, och det gör att samtalsämnena på sista tiden blivit riktigt roliga med äldre minnen. Vad sägs om Nintendo åttabitars, Championbrallorna man hade i högstadiet, skilda världar, tre kronor, Sega Mega Drive, Absolute Music 95.... Ja ni hör själva.
14.15-16.00
Fixar ekonomigrejer och ser i ögonvrån hur grabbarna i bakgrunden klarar tredje världen i Super Mario Bros 3. Överlyckliga då de hittat en hemsida på nätet där man kan spela gamla spel. Ibland är det möten, ibland är det ärenden som ska fixas och samtal som ska ringas, ibland bara vara tillgänglig för studenterna. Käkar alltid mellanmål här, lingongrova och ägg!
16.00 - 17.00
Avslutar dagen, kollar post, hör med andra, fixar ibland något på dene xtrakurs i idrottspsykologi II som jag läser eller kopplar av.
17.00
Vandrar den korta biten till stadions tunnelbana och Spårvägens klubblokal. Är ofta där tidigare och stretchar loss och rehabar lite. Alltid skönt innan vi börjar. Danske Jens kommer in, Lena Örn och cissi norrbom, Henke Jacobsson i shorts (!?) över tightsen och ibland Uhris som showar och drar någon histora.
17.30
Träningen börjar. Uppvärmningsjogg till Djurgården oftast och backe, tröskel eller intervaller. Alltid lika tryckt efter uppjoggen, ingen vill liksom börja. Jag säger tvärtom, börja direkt så vi får slut på skiten. Funderar över hur vi börjar för att retas och dra ut på det. "Startar vi på ettan när vi räknar ner, dvs. 3 - 2 - 1!! eller 3 - 2- 1 - kör??"
19.00
Tillbaka till klubbis, stretchar, bålstyrka, fotgymnastik, duschar byter om. Ofta helt slut. Då tackar jag gud och mig själv till att jag...
19.20
...Tog bilen på morgonen och nu kan ta den hemåt istället för att gå. Underbart! Och hemma är propp som fixat middag, toklyx!
20.30
Ögonen går i kors, passar på att göra mackor till morgondagen om jag orkar, annars blir det kvällsfika och lugnt, kanske läsa lite eller vila. Lägger fram kläder för eventuell morgonlöpning, packar väska om det behövs, läser om senaste sportresultat och kollar mail för att förbereda morgondagen.
21.30
Okej, helt slut, orkar inte tänka eller stå. Ligger och läser i sängen, somnar med lampan på nästan...
Såhär kan det i princip se ut!
söndag 21 oktober 2012
Quickfixteori
Idag var det dags att springa ett längre pass på en av Stockholms vackraste platser och sträckor där många strider och träningspass har utspelat sig mellan löpare, nämligen Lidingö. Som följeslagare och pådrivare var Lars Södergård den självklare och som kom med förslaget ifår kväll vid 21. Ochdet säger man ju inte nej till. Även propp hängde med bra och det blev 90 hårda minuter genom den vackra höstskruden som tagit grepp och strax tar slut.
Quickfix är ett intressant begrepp i idrottsvärlden som syftar till att du snabbt ska kunna träna dig till ett par % till ett lopp genom att några dagar innan köra specialpass i tron att det ska fungera. Mina erfarenheter kring quickfix är små, jag har lyckats en gång med detta i Nyårsloppet förra året då jag efter julen körde 46 km på tre dagar och lyckades superkompensera rätt bra. Sen var det en del bra träning tidigare i grunden också. Inför jätten bule förra året hade jag definitivt för få terrängkilometer i benen vilket jag också quickfixade ganska bra.
I år för Jätten bule är det tänkt att det ska vara långsiktigare än sist. En hel del pass har därför lagts i terräng, och dessutom har vi haft en del backpass med spårvägen också. Det har varit tungt för kroppen, men skonsammare för benen och idag toppades det med långpasset i terrängen på Lidingö. Gårdagen bjöd också på mer terränglika intervaller med Turebergs FK runt Stora skuggan. Nästkommande vecka ska en del distans också förläggas till Lilljansskogens terräng vilket gör att jag absolut kommer känna mig mer förbered på Jätten Bules skog än förra året.
Hursomhelst har helgen varit mycket lugn och energigivande med lugn fredag, trerättersmiddag på söndag eftertvå kanonlöppass och dagen hr förutom löpning, Stockholm Openfinalen på TV och övningskörning med propp varit lugn och skön. Mot en vecka till!!
Quickfix är ett intressant begrepp i idrottsvärlden som syftar till att du snabbt ska kunna träna dig till ett par % till ett lopp genom att några dagar innan köra specialpass i tron att det ska fungera. Mina erfarenheter kring quickfix är små, jag har lyckats en gång med detta i Nyårsloppet förra året då jag efter julen körde 46 km på tre dagar och lyckades superkompensera rätt bra. Sen var det en del bra träning tidigare i grunden också. Inför jätten bule förra året hade jag definitivt för få terrängkilometer i benen vilket jag också quickfixade ganska bra.
I år för Jätten bule är det tänkt att det ska vara långsiktigare än sist. En hel del pass har därför lagts i terräng, och dessutom har vi haft en del backpass med spårvägen också. Det har varit tungt för kroppen, men skonsammare för benen och idag toppades det med långpasset i terrängen på Lidingö. Gårdagen bjöd också på mer terränglika intervaller med Turebergs FK runt Stora skuggan. Nästkommande vecka ska en del distans också förläggas till Lilljansskogens terräng vilket gör att jag absolut kommer känna mig mer förbered på Jätten Bules skog än förra året.
Hursomhelst har helgen varit mycket lugn och energigivande med lugn fredag, trerättersmiddag på söndag eftertvå kanonlöppass och dagen hr förutom löpning, Stockholm Openfinalen på TV och övningskörning med propp varit lugn och skön. Mot en vecka till!!
fredag 19 oktober 2012
Jätten bule snack och tröskelfysiologi
Jag såg för cirka två veckor sedan att över en dag hade min läsarstatistik skjutit i höjden, vilket gjorde mig förvånad först, men sedan förstod jag att det berodde på arrangörerna bakom mitt favoritlopp, Jätten Bule-löpet, länkat till min blogg på hemsidan efter att de hört av sig till mig och frågat om lov. Jätteroligt!! Så er nya läsare får jag hälsa välkomna, om det nu blivit några!
En som i alla fall registrerade min blogg, på lite oväntat håll, var en av tränarna i Spårvägen, Anders Bamse Fredriksson, som hade undersökt loppen i november efter jakt på ett schysst lopp för sina aktiva. Hans egna ord var:
"Så jag gick in på hemsidan på jättebule, och såg en länk till en blogg. Plötsligt insåg jag ju, fan, det är ju Jonas! Men vilket usel tid!"
Vidare berättade han lite historia kring loppet, medan jag skämdes och sa att han inte fick berätta det för någon, jag menar, vad är väl en vinst i det mot alla andra aktiva som tävlar om SM-medaljer och pratar om galor i England och sydeuropa som de ska tävla i? Men tydligen har Jätte Bule en rejäl historia, till skillnad från andra lopp, och har faktiskt funnits i över 40 år (43 år enligt den eminenta hemsidan) och har haft några rejäla storduster och löpare som slagits om titeln. Så har man en gång vunnit Jätten Bule, då är man ingen mes eller 400-meterslöpare inte menade han på! Så då kan jag väl stolt konstatera att jag har en ganska tung merit, jag vill ju inte säga ifrån vad en 14.20-man på 5000 meter säger!
Pass i tisdags, Backe, och pass igår som innehöll tröskel 5 x 6 min, som för egen del nog blev mer åt ett intervallpass. Kanske var det ilskan över att mörkret föll, det var lerigt, regnigt och jävligt plus lite annat som gjorde att jag bara ville hem som drog upp farten. Det var jag, Hank the Tank Jacobsson, Danske Jens, VärldsmästarLarsa och Yamana som sprang, och de första tre låg jag faktiskt klistrad i ryggen på Jens och de gick i 3.33-3.28 fart vilket är lite väl snabbt. Sista två släppte jag upp lite men den sista gick snabbt ändå. Hank the Tank passade på med assistans av Kent att ta laktatprov, vilket tål en vidare diskussion.
När du springer tröskel är det tänkt att du ska springa så nära din maximala syreupptagning, VO2max, som möjligt för att pressa den och inte ta hjälp av de anaeroba delarna. Detta kan mätas genom att du mäter laktat, dvs. mjölksyra, i blodet. Hur kan man se vad som är ens maximala aeroba kapacitet tänker den smarte då? Jo, det finns något som kallas för mjölksyratröskel, vilket är den gräns mjölksyra som är så du klarar av att i princip göra dig av med lika mycket mjölksyra som du producerar. När du dock går över den gränsen, produceras mer mjölksyra än vad du kan ta upp och det blir därför riktigt tungt och jobbigt efter ett tag. Om vi skulle ta en grupp människor ligger den gränsen på 4 mmol eventuellt, individuellt kan ligga på allt mellan 2,5-5 mmol beroende på mat, sömn, etc. men 4 mmol kan vara ett OK värde att utgå ifrån.
Själv testet går till så att du springer i en viss fart, säg 3.45, och att du stannar efter 6 min och direkt tar ett prov på din laktat genom ett stick i fingret. Visar mätaren omkring 4 mmol, kanske under t o m, då vet du att det är din fart. Vidare kan du då också ha koll på pulsen, exempelvis om puslen är 170 slag/min när du springer 3.45-fart vilket gör att du då vet när du springer på 170 slag/min så håller du din tröskel. Enkelt som så.
Efter den sista intervallen gjorde jag ett sånt test, lite haffsigt, men det visade på 4,4 mmol vilkte är lite högre än brukligt. Det gick helt enkelt lite för fort, men eftersom det kändes piggt kanske det var bra ändå. I leran blev mina kläder så jävla skitiga att jag var tvungen att ta med de till jobbet för tvätt, viklet också beror på ett dåligt livspussel som inte passade i måndags vilket gjorde att tvättiden rök. Jajaja...
Nu idag väntar ett eftermiddagspass på 13-15 km, då jag var alltför trött och hungrig imorse för ett pass. Fullt med möten på jobbet också, dessutom får vi besök av Body Worlds vilket blir jättekul!
Trevlig Helg på er!
En som i alla fall registrerade min blogg, på lite oväntat håll, var en av tränarna i Spårvägen, Anders Bamse Fredriksson, som hade undersökt loppen i november efter jakt på ett schysst lopp för sina aktiva. Hans egna ord var:
"Så jag gick in på hemsidan på jättebule, och såg en länk till en blogg. Plötsligt insåg jag ju, fan, det är ju Jonas! Men vilket usel tid!"
Vidare berättade han lite historia kring loppet, medan jag skämdes och sa att han inte fick berätta det för någon, jag menar, vad är väl en vinst i det mot alla andra aktiva som tävlar om SM-medaljer och pratar om galor i England och sydeuropa som de ska tävla i? Men tydligen har Jätte Bule en rejäl historia, till skillnad från andra lopp, och har faktiskt funnits i över 40 år (43 år enligt den eminenta hemsidan) och har haft några rejäla storduster och löpare som slagits om titeln. Så har man en gång vunnit Jätten Bule, då är man ingen mes eller 400-meterslöpare inte menade han på! Så då kan jag väl stolt konstatera att jag har en ganska tung merit, jag vill ju inte säga ifrån vad en 14.20-man på 5000 meter säger!
Pass i tisdags, Backe, och pass igår som innehöll tröskel 5 x 6 min, som för egen del nog blev mer åt ett intervallpass. Kanske var det ilskan över att mörkret föll, det var lerigt, regnigt och jävligt plus lite annat som gjorde att jag bara ville hem som drog upp farten. Det var jag, Hank the Tank Jacobsson, Danske Jens, VärldsmästarLarsa och Yamana som sprang, och de första tre låg jag faktiskt klistrad i ryggen på Jens och de gick i 3.33-3.28 fart vilket är lite väl snabbt. Sista två släppte jag upp lite men den sista gick snabbt ändå. Hank the Tank passade på med assistans av Kent att ta laktatprov, vilket tål en vidare diskussion.
När du springer tröskel är det tänkt att du ska springa så nära din maximala syreupptagning, VO2max, som möjligt för att pressa den och inte ta hjälp av de anaeroba delarna. Detta kan mätas genom att du mäter laktat, dvs. mjölksyra, i blodet. Hur kan man se vad som är ens maximala aeroba kapacitet tänker den smarte då? Jo, det finns något som kallas för mjölksyratröskel, vilket är den gräns mjölksyra som är så du klarar av att i princip göra dig av med lika mycket mjölksyra som du producerar. När du dock går över den gränsen, produceras mer mjölksyra än vad du kan ta upp och det blir därför riktigt tungt och jobbigt efter ett tag. Om vi skulle ta en grupp människor ligger den gränsen på 4 mmol eventuellt, individuellt kan ligga på allt mellan 2,5-5 mmol beroende på mat, sömn, etc. men 4 mmol kan vara ett OK värde att utgå ifrån.
Själv testet går till så att du springer i en viss fart, säg 3.45, och att du stannar efter 6 min och direkt tar ett prov på din laktat genom ett stick i fingret. Visar mätaren omkring 4 mmol, kanske under t o m, då vet du att det är din fart. Vidare kan du då också ha koll på pulsen, exempelvis om puslen är 170 slag/min när du springer 3.45-fart vilket gör att du då vet när du springer på 170 slag/min så håller du din tröskel. Enkelt som så.
Efter den sista intervallen gjorde jag ett sånt test, lite haffsigt, men det visade på 4,4 mmol vilkte är lite högre än brukligt. Det gick helt enkelt lite för fort, men eftersom det kändes piggt kanske det var bra ändå. I leran blev mina kläder så jävla skitiga att jag var tvungen att ta med de till jobbet för tvätt, viklet också beror på ett dåligt livspussel som inte passade i måndags vilket gjorde att tvättiden rök. Jajaja...
Nu idag väntar ett eftermiddagspass på 13-15 km, då jag var alltför trött och hungrig imorse för ett pass. Fullt med möten på jobbet också, dessutom får vi besök av Body Worlds vilket blir jättekul!
Trevlig Helg på er!
tisdag 16 oktober 2012
Längre race report!
Dagen innan Hässelbyloppet bestämde jag ju mig för att köra, vilket var i senaste laget. Dock var jag medveten om att jag faktiskt skulle kunna komma att springa, så på det mentala planet var jag ändå hyfsat förbered. Sen kan man självklart vara bättre prepparerade men nu vart det som det vart.
I alla fall, uppladdningen var lagom med lite senare frukost och tunnelbana ut till Hässelby med min eminente lagledare och fästmö Proppen. Då vi kom ut gick vi till Hässelby IP och chillade, jag hade med mig en matta så jag passade på i regnet att göra lite stretchövningar innan. Sedan ut på enuppvärmning och tillbaka för att sedan vandra iväg till startplatsen för stegringar och start. Konstigt nog hade jag startnummer 908 (!), där jag belönades med en startplats långt bak, vilket kan bero på att jag var felanmäld som född 1985 istället för 1987. Hursomhelst kände jag mig mer hemma bland motionärerna än eliten och det var med glädje som jag ställde mig och pratade med glada motionärer om tider!
När starten gick öppnade jag fort för att kunna posititionera mig, och det gick väl fort! 3.11, 3.15 och 3.24 var öppningsfarten tror jag och då kilometer fyra gick på 3.15 insåg jag att detta är toksnabbt!!! Så när fem passerades på 16.52 var jag lite stum, och vid sex km började magen krångla lite och jag fick slå av på takten. vanligtvis håller det inte i sig så länge, men det dröjde till kilometer åtta innan jag kunde öka igen och förutom att andra femman är jobbigare på hässelbyloppet var jag mer stum vilket gjorde att jag tappade för mycket. Vid nio fick jag en jagande Charlotte Karlsson i ryggen som hade Abeba Abraley som mål, och Charlotte gick om, liksom Niklas Könberg innan infarten till IP, men jag lyckades jobba ikapp och förbi Charlotte medan Niklas var svårtagen. Precis under 35 vilket var OK.
Som sagt, detta var tredje loppet under 35 minuter vilket absolut får anses bra. Dock ska jag erkänna att jag hade räknat med en snabbare utveckling, men eftersom träning tar tid och jag dessutom ändrat vardagen mycket på sista året är det itne konstigt. Jag ska återkomma med mina tankar i en årsrapport, där jag också ska försöka beskriva hur jag vill bli bättre!
Igår var benen sega, men mycket jobb har också gjort att sinnet varit trögt och då träden blir naknare och naknare och det dessutom blir mörkare får man låta det ta den tid det tar innan man är igång igen, vilket visade sig vara imorse då jag i blåsten och med propp drog runt Djurgården en sväng. Så nu är jag tillbaka!
Nästa lopp: Jätten Bule!!
I alla fall, uppladdningen var lagom med lite senare frukost och tunnelbana ut till Hässelby med min eminente lagledare och fästmö Proppen. Då vi kom ut gick vi till Hässelby IP och chillade, jag hade med mig en matta så jag passade på i regnet att göra lite stretchövningar innan. Sedan ut på enuppvärmning och tillbaka för att sedan vandra iväg till startplatsen för stegringar och start. Konstigt nog hade jag startnummer 908 (!), där jag belönades med en startplats långt bak, vilket kan bero på att jag var felanmäld som född 1985 istället för 1987. Hursomhelst kände jag mig mer hemma bland motionärerna än eliten och det var med glädje som jag ställde mig och pratade med glada motionärer om tider!
När starten gick öppnade jag fort för att kunna posititionera mig, och det gick väl fort! 3.11, 3.15 och 3.24 var öppningsfarten tror jag och då kilometer fyra gick på 3.15 insåg jag att detta är toksnabbt!!! Så när fem passerades på 16.52 var jag lite stum, och vid sex km började magen krångla lite och jag fick slå av på takten. vanligtvis håller det inte i sig så länge, men det dröjde till kilometer åtta innan jag kunde öka igen och förutom att andra femman är jobbigare på hässelbyloppet var jag mer stum vilket gjorde att jag tappade för mycket. Vid nio fick jag en jagande Charlotte Karlsson i ryggen som hade Abeba Abraley som mål, och Charlotte gick om, liksom Niklas Könberg innan infarten till IP, men jag lyckades jobba ikapp och förbi Charlotte medan Niklas var svårtagen. Precis under 35 vilket var OK.
Som sagt, detta var tredje loppet under 35 minuter vilket absolut får anses bra. Dock ska jag erkänna att jag hade räknat med en snabbare utveckling, men eftersom träning tar tid och jag dessutom ändrat vardagen mycket på sista året är det itne konstigt. Jag ska återkomma med mina tankar i en årsrapport, där jag också ska försöka beskriva hur jag vill bli bättre!
Igår var benen sega, men mycket jobb har också gjort att sinnet varit trögt och då träden blir naknare och naknare och det dessutom blir mörkare får man låta det ta den tid det tar innan man är igång igen, vilket visade sig vara imorse då jag i blåsten och med propp drog runt Djurgården en sväng. Så nu är jag tillbaka!
Nästa lopp: Jätten Bule!!
söndag 14 oktober 2012
Race report - 44e plats, 34.58
Hamstrings höll precis, magen krånglade lite. Öppnade på tok för hårt, 16.52 efter första fem! Kroppen är inte van att springa så fort, även om knoppen vill.
I huvudsak var inte uppladdningen optimal i veckan med velande fram till idag om start. Gott får det ändå vara att jag kan springa fort ändå.
Sen är det rätt ok att ha sprungit milen under 35 tre gånger i år...
Allt firades med ale, bacon, ägg och stekta tomater !
I huvudsak var inte uppladdningen optimal i veckan med velande fram till idag om start. Gott får det ändå vara att jag kan springa fort ändå.
Sen är det rätt ok att ha sprungit milen under 35 tre gånger i år...
Allt firades med ale, bacon, ägg och stekta tomater !
lördag 13 oktober 2012
1 dag kvar - näst sista beskedet
Dagen innan Hässelbyloppet och dags för näst sista beskedet. Efter en promenad på ett otroligt fint och soligt Djurgården på bland annat Kronprinsessan Viktorias kärleksstig och Waldermarsudde med utflyktsmackor kändes det inte bra. Inte bra alls. Då jag skulle böja mig framåt var det stramare än vanligt och det var inte kul. Surt kände jag då, blir förmodligen DNS...
Efter att jag åkt och besökt gamla jobbet och hälsat på, samt även fikat med dem och dessutom tvättat bilen höstfin, så bestämde jag mig när jag kom hem att prova en 3 km runda i det tempo som kändes bäst, och i hissen mötte jag en granne som är militär som berättade att han en gång i tiden sprungit milen på 29.47!! Först blev jag skeptiskt, men då vi pratade vidare verkade det som han kunde en del, så det stämde nog. Det gör ju att teorin om att alla var hårdare förr stämmer i löparvärlden, vi är mesar idag som knappt ens tränar.
I alla fall, ut och köra och det kändes OK. Efter lite lätt med löpskolning och stegringar kändes det bättre, och efter rejäl utstretchning och bastu känner jag att om det inte sker något brutalt till imorgon, då är det start!! Så just nu förbereder jag mig totalt med god middag och avslappning.
Sen om det inte blir av imorgon blir det inte av, men det är inte mer med det. Jag har gjort det jag kunnat känner jag nu!
Efter att jag åkt och besökt gamla jobbet och hälsat på, samt även fikat med dem och dessutom tvättat bilen höstfin, så bestämde jag mig när jag kom hem att prova en 3 km runda i det tempo som kändes bäst, och i hissen mötte jag en granne som är militär som berättade att han en gång i tiden sprungit milen på 29.47!! Först blev jag skeptiskt, men då vi pratade vidare verkade det som han kunde en del, så det stämde nog. Det gör ju att teorin om att alla var hårdare förr stämmer i löparvärlden, vi är mesar idag som knappt ens tränar.
I alla fall, ut och köra och det kändes OK. Efter lite lätt med löpskolning och stegringar kändes det bättre, och efter rejäl utstretchning och bastu känner jag att om det inte sker något brutalt till imorgon, då är det start!! Så just nu förbereder jag mig totalt med god middag och avslappning.
Sen om det inte blir av imorgon blir det inte av, men det är inte mer med det. Jag har gjort det jag kunnat känner jag nu!
fredag 12 oktober 2012
2 dagar kvar - Niklasträning och Livspussel
När vi tränar ibland så händer det att olika grupper blandas, typ ungdomsgrupperna, junisarna, de som kör medeldistans eller andra klubbar som Hässelby. Ganska kul med utbyta och man hittar ofta någon som är i ens egen klass vilket sporrar. Ibland har t o m gamla veteranmästare som Gunnar Durén och Johan Engholm kommit på besök, ibland ungdomar som Alexander Holmblad, ibland 800-meterslöpare som Karim Mohammadi.
En kille som är med och kör ibland är Niklas Könberg, en glad kille som är 19 år och som kör 800 - 1500 meter men som gästar på längre distanser ibland som 10 000 meter. Vi brukar köra 1000-ingar tillsammans och då brukar han faktiskt ligga före, medan jag tar honom på längre sträckor. Förra året, då jag inte visste vem killen var, slog han mig på hässelbyloppet, men i år lyckades jag ta honom på premiärmilen. Så vi får se, han ska springa Hässelbyloppet nu på söndag och får bli min sparringpartner. Han har fin form i alla fall, lyckades med en andra plats på hellasloppet i helgen, och såg igår allmänt pigg ut då vi körde lite distans med 2km tröskel och 100-ingar. Allt gestatltat i fin höstskrud på Djurgården.
Idag ska livspusslet hanteras med Svärmor och Svärfar som kommer upp och det ska käkas, ses Dirty Dancing på Chinateatern och dessutom ska det laddas. Just nu är det fulladdat schema, måndagar är ledia, tisdag träning, onsdag idrottspsykologi, torsdag träning och fredag ledigt, vilket gör att vardagssysslor som handling och allt blir lidande. Så helgen ska bli lite mer av en husshålnignsvarianten!!
En kille som är med och kör ibland är Niklas Könberg, en glad kille som är 19 år och som kör 800 - 1500 meter men som gästar på längre distanser ibland som 10 000 meter. Vi brukar köra 1000-ingar tillsammans och då brukar han faktiskt ligga före, medan jag tar honom på längre sträckor. Förra året, då jag inte visste vem killen var, slog han mig på hässelbyloppet, men i år lyckades jag ta honom på premiärmilen. Så vi får se, han ska springa Hässelbyloppet nu på söndag och får bli min sparringpartner. Han har fin form i alla fall, lyckades med en andra plats på hellasloppet i helgen, och såg igår allmänt pigg ut då vi körde lite distans med 2km tröskel och 100-ingar. Allt gestatltat i fin höstskrud på Djurgården.
Idag ska livspusslet hanteras med Svärmor och Svärfar som kommer upp och det ska käkas, ses Dirty Dancing på Chinateatern och dessutom ska det laddas. Just nu är det fulladdat schema, måndagar är ledia, tisdag träning, onsdag idrottspsykologi, torsdag träning och fredag ledigt, vilket gör att vardagssysslor som handling och allt blir lidande. Så helgen ska bli lite mer av en husshålnignsvarianten!!
torsdag 11 oktober 2012
3 dagar kvar - Dag för dag
En sann klyscha i idrottsvärlden är att ta en match eller ett lopp i taget. Den klyschan har jag fallit i nu och fram till Söndag tar jag dag för dag. Men det går sannerligen inte dåligt, gårdagens 15 km fylldes upp av ännu en legendarisk löptur över 9 km med Larsa Södergård, Charlotte Schönbeck och Tom, och för en gångs skulle var jag itne sist. Dessutom fick jag äran att ha på mig Larsa DM-tröja, vilket säkerligen kapade tre sekunder per kilometer. Totalt blev det 24 km igår, plus lika mycket i tisdags, lite mycket kanske men inga smärtor idag faktiskt!
Idag sen väntar 10 km med lite stegringar, vila imorgon och sen laddning.
Idag sen väntar 10 km med lite stegringar, vila imorgon och sen laddning.
onsdag 10 oktober 2012
4 dagar kvar - Plus minus noll
Gårdagkvällen var ju tänkt som sista test inför söndag, och det var under detta pass som jag skulle bestämma om det ska bli start eller inte. Jag har ju länge velat fram och tillbaka, kanske på grund av en önskan att jag vill springa och kanske för att jag vet att det gick så bra förra året och jag är ändå bättre tränad än förra året. Plus att Hässelby är en jävla snabb bana.
Gårdagen stod tröskel på schemat, 5 x 5 minuter i kontrollerad fart medan de andra körde backe. Kanske skulle vara bättre att köra backe med de andra istället för att mata 25 långa minuter, men jag körde enligt plan, och det är inga förbättringar eller försämringar. Det gick inte lätt, vilket det ioförsig gjorde på morgonen, men det var mörkt ute och svårt att springa samt backigt och jag höll min fart. Var inte alltför blodigt men på kvällen drabbades jag av supertrötthet, somnade tio i nio, vaknade 40 min senare och börstade tänderna och la mig igen och sov till halv sju i morse. Och nu är jag rätt pigg. Men vi får se vad löpturen nu säger.
Velandet fortsätter och vi får helt enkelt se de närmsta dagarna vad det blir. Nu väntas inga fartkörningar utan bara distans till på söndag och det kommer förmodligen bli ett definitivt besked ju närmare söndag jag kommer. Vänta och se.
För övrigt gästades GIH av den 90 år gamle P-O Åstrand igår som höll en föreläsning om hälsa. Vilken Man!!
Gårdagen stod tröskel på schemat, 5 x 5 minuter i kontrollerad fart medan de andra körde backe. Kanske skulle vara bättre att köra backe med de andra istället för att mata 25 långa minuter, men jag körde enligt plan, och det är inga förbättringar eller försämringar. Det gick inte lätt, vilket det ioförsig gjorde på morgonen, men det var mörkt ute och svårt att springa samt backigt och jag höll min fart. Var inte alltför blodigt men på kvällen drabbades jag av supertrötthet, somnade tio i nio, vaknade 40 min senare och börstade tänderna och la mig igen och sov till halv sju i morse. Och nu är jag rätt pigg. Men vi får se vad löpturen nu säger.
Velandet fortsätter och vi får helt enkelt se de närmsta dagarna vad det blir. Nu väntas inga fartkörningar utan bara distans till på söndag och det kommer förmodligen bli ett definitivt besked ju närmare söndag jag kommer. Vänta och se.
För övrigt gästades GIH av den 90 år gamle P-O Åstrand igår som höll en föreläsning om hälsa. Vilken Man!!
tisdag 9 oktober 2012
5 dagar kvar - att härdas på morgonen
Morgonlöpning är nog vardagsmat för samtliga löpare med ambitioner. Att sätta klockan tidigt och ge sig ut innan världen vaknar för ett hårt pass är sannerligen inte vardagsmat för 97% av Sveriges befolkning skulle jag tro, om det inte sker någon gång pga. mycket alkohol tillsammans med nyårslöften om minskad vikt eller ökat motionerande. Sen är det såklart att det är tufft och utmanande för ens livsstil, inget snack om saken! Så jävla kul som man tror är det sällan, för att säga aldrig. Ändå piper klockan alltsom oftast runt 05.00 för att morgonturen på 10-11 kilometer ska löpas, oavsett väder och vind. Ibland har man längre sträckor på schemat, och då är det bara att bita i.
Igår på jobbet kunde jag inte låta bli att höra en konversation bland några studenter, som just pratade om att gå upp tidigt på morgonen, och summa kardemumma av deras konversation var att allt innan 06.00, eller egentligen 06.30, var sjukt tidigt och jobbigt. Min spontana reaktion, kalla mig skadad, var "06.30!?! Då är man ju alldeles för sent ute för att springa! Då är man ju både hungrig, sen och sen är det redan fullt med folk ute!!". Kanske man ändå var sådan själv tidigare? Jag tror, eller vet, att svaret definitivt är ja!
Ta denna morgon som ett exempel. Klockan pep 05.00 och både jag och fästmö var trötta, irriterade och sömniga efter att planeringen igår kväll för att denna morgon skulle fungera blivit sen. För att man ska ha tid och tycka det är värt att springa har jag några rutiner som måste fungera, annars är det riktigt jobbigt:
- Bordet ska vara framdukat med tallrikar, koppar, glas dvs. allt som används till frukost och som inte behöver vara i kylskåpet. Vidare ska alla frukostgrejer som frukt, mjölk, bröd finnas hemma, vilket gjorde att det blev stressigt igår: Mjölken var slut och jag var tvungen att handla 21.30!
- Väskan för morgondagen ska vara packad och klar så man minskar stressen med vad man ska ta med sig till jobbet.
- Matlåda eller macklåda ska vara gjort kvällen innan.
- Jag som är en kaffedrickare av höga mått har alltid kaffemaskinen tokladdad så det bara är att trycka på on när jag går upp.
- Kläder som man ska ha på sig ska vara framlagda.
- Löparkläder ska ligga i brandmannen på golvet tillsammans med klocka och skor.
Jag har märkt att med detta minskar man stressen på morgonen och man får cirka 15-20 minuter övers varje morgon, som kan nyttjas till att göra extra fint hemma eller gå tidigare till jobbet, eller för all del, springa längre!! En liten men ack så viktig pusselbit i det så kallade livspusslet!
I alla fall, tillbaka till löpningen. Vi var trötta och jävliga men ändå drog vi på oss kläder för att dra ut, och jag i mitt sömndruckna tillstånd glömde klockan. Inte mer med det egentligen, vet exakt hur långt det är vi springer och tiden spelar ingen direkt roll, då den kan variera med plusminus 5 minuter en morgon. Men då vi kommer ut regnar det!
" Regnar det??" sa jag för mig själv
" Hörde du inte smattret mot rutan? Det var ju därför jag ville ligga kvar!" Svarade fästmön.
" Näe, hjärnan måste ha börjat komma in i nåt förnekelsestadium, jag var bombis på att det var fint ute!"
" Men nu är det försent att gå in!"
" Jaa.... Vi kör!
Så blev det! regnigt, sju plusgrader, mörkt och 10,2 kilometer vart det, tillbaka hemma 06.00 för stretch och frukost, och nu på jobbet sen klockan 07.10. Och jävlar vad man mår bättre!!! Skön känsla i kroppen, musklerna sugit åt sig all frukost, vatten smakar som coca-cola och att slinka ner i kontorsstolen är som att få en kram av sin bäste vän.
Ikväll är det dags för sista testet för hamstrings, som avgör hässelbyloppet eller inte. Håll tummar och tår!
Igår på jobbet kunde jag inte låta bli att höra en konversation bland några studenter, som just pratade om att gå upp tidigt på morgonen, och summa kardemumma av deras konversation var att allt innan 06.00, eller egentligen 06.30, var sjukt tidigt och jobbigt. Min spontana reaktion, kalla mig skadad, var "06.30!?! Då är man ju alldeles för sent ute för att springa! Då är man ju både hungrig, sen och sen är det redan fullt med folk ute!!". Kanske man ändå var sådan själv tidigare? Jag tror, eller vet, att svaret definitivt är ja!
Ta denna morgon som ett exempel. Klockan pep 05.00 och både jag och fästmö var trötta, irriterade och sömniga efter att planeringen igår kväll för att denna morgon skulle fungera blivit sen. För att man ska ha tid och tycka det är värt att springa har jag några rutiner som måste fungera, annars är det riktigt jobbigt:
- Bordet ska vara framdukat med tallrikar, koppar, glas dvs. allt som används till frukost och som inte behöver vara i kylskåpet. Vidare ska alla frukostgrejer som frukt, mjölk, bröd finnas hemma, vilket gjorde att det blev stressigt igår: Mjölken var slut och jag var tvungen att handla 21.30!
- Väskan för morgondagen ska vara packad och klar så man minskar stressen med vad man ska ta med sig till jobbet.
- Matlåda eller macklåda ska vara gjort kvällen innan.
- Jag som är en kaffedrickare av höga mått har alltid kaffemaskinen tokladdad så det bara är att trycka på on när jag går upp.
- Kläder som man ska ha på sig ska vara framlagda.
- Löparkläder ska ligga i brandmannen på golvet tillsammans med klocka och skor.
Jag har märkt att med detta minskar man stressen på morgonen och man får cirka 15-20 minuter övers varje morgon, som kan nyttjas till att göra extra fint hemma eller gå tidigare till jobbet, eller för all del, springa längre!! En liten men ack så viktig pusselbit i det så kallade livspusslet!
I alla fall, tillbaka till löpningen. Vi var trötta och jävliga men ändå drog vi på oss kläder för att dra ut, och jag i mitt sömndruckna tillstånd glömde klockan. Inte mer med det egentligen, vet exakt hur långt det är vi springer och tiden spelar ingen direkt roll, då den kan variera med plusminus 5 minuter en morgon. Men då vi kommer ut regnar det!
" Regnar det??" sa jag för mig själv
" Hörde du inte smattret mot rutan? Det var ju därför jag ville ligga kvar!" Svarade fästmön.
" Näe, hjärnan måste ha börjat komma in i nåt förnekelsestadium, jag var bombis på att det var fint ute!"
" Men nu är det försent att gå in!"
" Jaa.... Vi kör!
Så blev det! regnigt, sju plusgrader, mörkt och 10,2 kilometer vart det, tillbaka hemma 06.00 för stretch och frukost, och nu på jobbet sen klockan 07.10. Och jävlar vad man mår bättre!!! Skön känsla i kroppen, musklerna sugit åt sig all frukost, vatten smakar som coca-cola och att slinka ner i kontorsstolen är som att få en kram av sin bäste vän.
Ikväll är det dags för sista testet för hamstrings, som avgör hässelbyloppet eller inte. Håll tummar och tår!
måndag 8 oktober 2012
6 dagar kvar - Hässelbyloppet på söndag - eller inte...
Jag skrev i lördags att gårdagens långpass skulle få bestämma om det var läge eller inte att springa Hässelbyloppet på söndag. Men jag vill vrida frågeställningen om Hässelbyloppets starta eller inte starta ett varv till och fråga om gårdagens pass var rätt pass att analysera om det ska bli lopp eller inte. Och då blir det genast lite intressantare!
Gårdagens pass var tänkt att vara över 24 kilometer, en inte alltför blodig sträcka egentligen. Jag har dock varit tveksam efter halvmaran att pressa min hamstrings så pass mycket ändå, då det kändes som den la ner efter halva sträckan. Därför tänkte jag att jag kunde köra en lagom hård 18kilometare innan frukost och sen runda av med 6-7 kilometer till efter frukost, för att skaka av benen lite. Men 18 kilometer var hårt på morgonen, trots att jag hade sällskap med Propp, och de sista 4 kilometrarna var ruggit jobbiga och till slut vart det bara 17,3 kilometer med smärtande ben. Kanske inte så konstigt efter en hård gårdag, vilket också Uhris skriver på sin blogg där han målande beskriver (med mig pekande i riktningen) om ångesten att springa på Djurgårdsbrunnskanalen.
Efter detta pass kände jag att det fick vara nog med löpning denna vecka, som ändå slutade på 11,3 mil. Så jag strök helt enkelt pass II, eller snarare ersatte det med cykling och rejäl stretch och efter det var benen helt OK igen.
Så summa kardemumma av detta då? Att det helt enkelt inte var rätt dag att säga vad som kommer ske nu på söndag. Jag avvaktar helt enkelt vad benen säger imorgon, då lite hårdare tröskel står på schemat. Om både ben och sinne svarar, om kroppen tycker det känns OK och hamstrings håller såsom den gjort hittills är svaret JA. Om något av ovanstående inte är bra, blir svaret NEJ. Och för att det ska kännas som en rättvis bedömning ska jag vila idag, eventuellt köra imorgon bitti för att sedan ladda inför kvällen. Det känns som ett mer fair test. Sen kan jag också avslöja att veckan ska bli riktigt lugn med både distans och med fart, vilket bör ge en ganska så bra rekyl och superkompensation.
Gårdagens pass var tänkt att vara över 24 kilometer, en inte alltför blodig sträcka egentligen. Jag har dock varit tveksam efter halvmaran att pressa min hamstrings så pass mycket ändå, då det kändes som den la ner efter halva sträckan. Därför tänkte jag att jag kunde köra en lagom hård 18kilometare innan frukost och sen runda av med 6-7 kilometer till efter frukost, för att skaka av benen lite. Men 18 kilometer var hårt på morgonen, trots att jag hade sällskap med Propp, och de sista 4 kilometrarna var ruggit jobbiga och till slut vart det bara 17,3 kilometer med smärtande ben. Kanske inte så konstigt efter en hård gårdag, vilket också Uhris skriver på sin blogg där han målande beskriver (med mig pekande i riktningen) om ångesten att springa på Djurgårdsbrunnskanalen.
Efter detta pass kände jag att det fick vara nog med löpning denna vecka, som ändå slutade på 11,3 mil. Så jag strök helt enkelt pass II, eller snarare ersatte det med cykling och rejäl stretch och efter det var benen helt OK igen.
Så summa kardemumma av detta då? Att det helt enkelt inte var rätt dag att säga vad som kommer ske nu på söndag. Jag avvaktar helt enkelt vad benen säger imorgon, då lite hårdare tröskel står på schemat. Om både ben och sinne svarar, om kroppen tycker det känns OK och hamstrings håller såsom den gjort hittills är svaret JA. Om något av ovanstående inte är bra, blir svaret NEJ. Och för att det ska kännas som en rättvis bedömning ska jag vila idag, eventuellt köra imorgon bitti för att sedan ladda inför kvällen. Det känns som ett mer fair test. Sen kan jag också avslöja att veckan ska bli riktigt lugn med både distans och med fart, vilket bör ge en ganska så bra rekyl och superkompensation.
lördag 6 oktober 2012
Lördagsintervaller
För att börja helgen maximalt bra innehåller fredagarna nuförtiden alltid bastu efter en kravlös löptur, denna gång med Rånäs löpare, tillika GIH-kollega, John Dunell och vi chillade runt 8 km runt norra djurgården innan vi tillsammans med skolans festfixare satte oss och njöt av en bastu! Finfin återhätmning! När, och om, jag blir rik och berömd ska jag definitivt ha en bastu hemma! Så jäkla fint att sitta i och mjuka upp kroppen i!! Guld värt!
Denna typ av återhämtning är också viktigt ur ett annat perspektiv då lördagmorgnarna består av hårda långintervaller, denna gång 6x1000 meter i alldeles för hög fart och med motvind på varannan. Sniitade 3.16 så det var OK, innan jag hörde Uhris, skojfrisk som alltid, tredje tusing som gick på 2.57...
Eftermiddagen bestod av en promenad på djurgården, innan löptur nr 2 tog vid, 9 km lun distans som ändå var rätt
Snabb, några kilometer visade klockan 4.10 fart, men då drog jag mer på tempot. Antingen visade klockan fel, för det kändes inte så fort, eller så gick det snabbt! Hursom är detta inget smabbpass, så jag var klok nog att hålla igen för att inte slita ut mig, och trots 22 km löpning idag med kvalitet känns kroppen bra! Morgondagen. Med en vecka till Hässelby, får avgöra om det blir lopp eller ej.
Denna typ av återhämtning är också viktigt ur ett annat perspektiv då lördagmorgnarna består av hårda långintervaller, denna gång 6x1000 meter i alldeles för hög fart och med motvind på varannan. Sniitade 3.16 så det var OK, innan jag hörde Uhris, skojfrisk som alltid, tredje tusing som gick på 2.57...
Eftermiddagen bestod av en promenad på djurgården, innan löptur nr 2 tog vid, 9 km lun distans som ändå var rätt
Snabb, några kilometer visade klockan 4.10 fart, men då drog jag mer på tempot. Antingen visade klockan fel, för det kändes inte så fort, eller så gick det snabbt! Hursom är detta inget smabbpass, så jag var klok nog att hålla igen för att inte slita ut mig, och trots 22 km löpning idag med kvalitet känns kroppen bra! Morgondagen. Med en vecka till Hässelby, får avgöra om det blir lopp eller ej.
fredag 5 oktober 2012
Hårdkörning tröskel men något ligger på lur
Igår var det dags igen för att pass med folk som man helst av allt egentligen vill springa med men som man gärna vill trampa snett innan start eller skada sig så man har något att skylla på när alla kör på. Löparna som var med var Nubben, Walleräng, Karim Mohammedi, Hank Jacobsson, Yamana, Marcus Gustafsson och jag själv, dvs. folk som psringer ohyggligt fort och gärna över längre tid. Visst är det kul med sparring och det är insprirerande att köra med andra, men visst fan blir man lite skraj när vi snackar farter för en tröskel a 3 x 10 min och Olle och Karim matar 3.05-fart och Nubben 3.25-fart. Vad gör man? Men passet gick förvånansvärt lätt och bra, hade inte ens snabbskorna på mig vilket förmodligen var rätt val, jag blev helt enkelt uppbromsad av något annat och kunde därför mata på i egen takt. När vi kört några stegringar, och det visar sig att Olle kört milen på 31 min (som tröskelpass) och Karim (med SM-guld förra året på 800 meter och pb på 1.48. och som utbrast "Fan, jag körde bara med halva, du är en maskin!" ) kört med ett tag inser man att det krävs ganska lång tid av hård träning för att bli snabb. Det sker sannerligen inte över en natt.
Hamstrings då? Ja, de är lite stela och de känns lite grann, men annars är det något lurigt med kroppen. Och då vill jag för en gångs skull faktiskt vara lite positiv efter halvmarahelvetet och allt: Kroppen känns rätt pigg och har faktiskt svarat ganska bra på träningen. Den är inte toksliten efter varje pass utan är sådär trött men det känns som återhämtning pågår. Hursomhelst tror jag det gäller att lyssna mer på kroppen och akta sig för att köra på ännu hårdare vilket är lätt att göra när man är pigg. Ett steg i taget helt enkelt.
Hamstrings då? Ja, de är lite stela och de känns lite grann, men annars är det något lurigt med kroppen. Och då vill jag för en gångs skull faktiskt vara lite positiv efter halvmarahelvetet och allt: Kroppen känns rätt pigg och har faktiskt svarat ganska bra på träningen. Den är inte toksliten efter varje pass utan är sådär trött men det känns som återhämtning pågår. Hursomhelst tror jag det gäller att lyssna mer på kroppen och akta sig för att köra på ännu hårdare vilket är lätt att göra när man är pigg. Ett steg i taget helt enkelt.
tisdag 2 oktober 2012
Höstblad överallt!
Jag tror flera håller med mig när jag tycker att sommaren gick väldigt fort över och att det hela tiden var en väntan på att den riktiga sommaren med 30 graders värme skulle komma, men som aldrig kom och plötslig var den slut. Och nu är vi i Oktober!! Bladen börjar ändra färg, om de inte redan har fallit ner på gatan och det behövs underställ när man springer på morgnarna, som blir mörkare och mörkare. Tiden går hiskeligt fort!!
Igår var det dags för sjukgymnastik del II, och liksom tidigare kom de klassiska kommentarerna:
"Oj, här var det stelt"
"Känner du redan?"
"Försök slappna av"
Inget knakande men stretchande i mängder. Fick dessutom för första gången prova på att få ström, vilket jag kände gav minst lika god effekt som när man masserade. Blev faktiskt lite bättre.
Förra veckans löpning blev rejäl, med totalt 11,4 mils löpning med ett och ett halvt kvalitetspass kan man säga. Har inte vågat pressa hamstrings för mycket vilket jag tror varit bra. Mindre fart och mer rörlighet tror jag är det som behövs för den ska fungera!
Igår var det dags för sjukgymnastik del II, och liksom tidigare kom de klassiska kommentarerna:
"Oj, här var det stelt"
"Känner du redan?"
"Försök slappna av"
Inget knakande men stretchande i mängder. Fick dessutom för första gången prova på att få ström, vilket jag kände gav minst lika god effekt som när man masserade. Blev faktiskt lite bättre.
Förra veckans löpning blev rejäl, med totalt 11,4 mils löpning med ett och ett halvt kvalitetspass kan man säga. Har inte vågat pressa hamstrings för mycket vilket jag tror varit bra. Mindre fart och mer rörlighet tror jag är det som behövs för den ska fungera!
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)