Om jag ska börja beta av några punkter så är löpningen fortfarande minus, så det är en lätt punkt. Sprang femton minuter på band igår igen men fick lite ömhet efteråt. Hade tänkt att köra med spåret i eftermiddag men det kanske är lite väl såvi får se.
I helgen var det ju premiärmilen, ett lopp som jag sprang förra året och som ligger varmt om hjärtat. Nu var jag besviken över att itne starta så jag var inte ens där. Stort grattis till alla som sprang dock, speciellt orienterarjeppe som dundrade in på 33.19!
Annars var helgen vikt åt en mycket härlig vistelse i Roslagen på en herrgård som heter Skebo herrgård, som har ett helekologiskt tänk kring mat som når oanade höjder. Detta var vårt fjärde besök och det var minst lika bra som förra gången!! Tyvärr fick vi veta att de ska klappa igen till sommaren, så jag rekommenderar er verkligen att prova på denna kulinariska höjdare innan den klappar igen! Nybakade varma frallor på morgonen, färska getostat till lunch, älg till middag, herrgårdsporter (från bryggeriet 50 meter bredvid), det är fantastiskt!
Igår var det våffeldagen och självklart drog fästmön och jag på stort och levererade massa våfflor till oss själva med blåbärssylt och grädde.Mitt i denna måltid ringer en telefonförsäljare, och jag har för vana att inte svara på telefonen när jag ser ett sådant nummer, men min plötsliga ingivelse sa åt mig att svara varpå den roligaste telefonförsäljare jag någonsin pratat med tar ton och vill sälja på mig bredband. Efter massa trevliga frågor (då jag har högtalaren på för att fästmön ska få höra som viker sig av skratt och till slut låser in sig på toa) frågar han till slut vad jag har för bredband, och jag svarar sanningsenligt Telenors mobila bredband vilket fick honom att bli ännu gladare.
"Då betalar du alltså 249 kronor i månaden!?!"säger han glatt och nöjt och både jag och fästmön ser hur han nu tror han har fått napp, ska börja håva in fisken och börja visa en bättre deal.
"Eh, nej, jag betalar faktiskt bara 119 kronor", svarade jag då, fortfarande sanningsenligt.
*Tyst i luren*
"Vänta, 119 kronor i månaden???"
"Jaa, det var det jag hade på sista räkningen i alla fall" svarar jag, medveten om att den firre han hade på kroken verkar vara bottennapp.
"Ojoj, nu måste jag börja bläddra bland mina papper..." varpå det blir tyst igen, innan han lika glad kommer tillbaka och vill ge mig den fantastiska dealen med bredband för 339 kronor i månaden, tre månader gratis plus uppkopplingsavgiften på 449 kronor gratis också. När jag tackade nej, skrattade han, och sa att han förstod,"jag fick lite motvind när du sa vad du betalade!" som han sa innan han hälsade till alla jag hade hemma och la på! Otroligt rolig, trevlig och glad och jag tackade själv för underhållningen han gett varpå han rekommenderade mig följande klipp:
http://www.youtube.com/watch?v=LAo-DmzdvK0
Snacka om bra säljare!
I övrigt så har jag inget emot telefonförsäljare, de gör sitt jobb bara och ska ha respekt för det och det enda man egentligen behöver göra är att tacka Nej och vara trevlig tillbaka. Sen finns självklart rötägg överallt.
tisdag 26 mars 2013
onsdag 20 mars 2013
Motivationen börjar tryta
Ju mer dagarna går destomer sjunker min motivation för tillfället för att stå på crosstrainerns eller cykeln och köra. Det börjar snart bli outhärdligt! Speciellt när man idag möte Jeppe som sprang in fint på åttondeplatsen på Två sjöar runt i helgen och siktar på sub 2:35 på maran i juni, när man läser andra bloggar där löparna flyger fram och det pratas personliga rekord i oändligheten. Vafaan säger jag bara! Och så står man och kör på inomhus som vanligt istället... i och för sig gör det inget då det är så jävla kallt fortfarande ute och snö som yr att det snarare är skönt att köra inomhus.
Lite rehabövningar kör jag också, har köpt ett gummiband från apoteket som sätter runt foten, runt tårna och lite överallt och kör rejäl fotgymnastik med. Vi får se om det ger något resultat eller inte.
Åt motivationsbiten är jag mer svårflörtad kring vad jag ska göra. Att låtsas tycka något är kul är jobbigt i längden, även om jag försöker skratta så mycket som det går under passen, ha skön musik på, se avsnitt av tv-serier på iphonen eller köra med polare. Vad mer kan jag göra? Vad mer att variera med är cykling, crosstrainer, roddmaskin och simning?
Lite rehabövningar kör jag också, har köpt ett gummiband från apoteket som sätter runt foten, runt tårna och lite överallt och kör rejäl fotgymnastik med. Vi får se om det ger något resultat eller inte.
Åt motivationsbiten är jag mer svårflörtad kring vad jag ska göra. Att låtsas tycka något är kul är jobbigt i längden, även om jag försöker skratta så mycket som det går under passen, ha skön musik på, se avsnitt av tv-serier på iphonen eller köra med polare. Vad mer kan jag göra? Vad mer att variera med är cykling, crosstrainer, roddmaskin och simning?
söndag 17 mars 2013
Tävlingspremiär
För ett exakt ett år sedan var det tävlingspremiär på den traditionsenliga Två sjöar runt som går av stapeln idag. Förutsättnignarna för i år är ganska OK ändå med sol, någon plusgrad och ganska vindstilla. Verkar vara ett hyfsat startfält i år med och jag hade gärna varit med och sprungit men nu är ju premiären uppskjuten på vad som verkar vara obestämd tid. Larsa Södergård har sagt att han tänkte vinna, om inte David Nilsson känner för att komma upp och springa eller om Nappe visar sjuk form. Spännande i alla fall.
Loppet förra året var roligt, även om jag var dum nog att välja extra långa varianten á 16,7 km som tog dryga timmen att springa. Fy fan vad jobbig bana! Tre branta stigningar plus varven runt sjön. Öppnade alldeles för hårt också men kul var det. Roligt var också att jag mötte en mamma med barn på tunnelbanan som tog rygg på att hitta startplatsen och i förbifarten snällt frågade om jag kunde fästa chipet på barnens skor också. "du såg snäll ut så jag vågade fråga" sa hon. Den prestationen var nog bättre än loppet.
I övrigt vill jag att ni håller tummarna för Hammarby idag, med Bandyfinal, Hockeykval och Handboll.
Loppet förra året var roligt, även om jag var dum nog att välja extra långa varianten á 16,7 km som tog dryga timmen att springa. Fy fan vad jobbig bana! Tre branta stigningar plus varven runt sjön. Öppnade alldeles för hårt också men kul var det. Roligt var också att jag mötte en mamma med barn på tunnelbanan som tog rygg på att hitta startplatsen och i förbifarten snällt frågade om jag kunde fästa chipet på barnens skor också. "du såg snäll ut så jag vågade fråga" sa hon. Den prestationen var nog bättre än loppet.
I övrigt vill jag att ni håller tummarna för Hammarby idag, med Bandyfinal, Hockeykval och Handboll.
lördag 16 mars 2013
Tung arbetsvecka
Arbetsveckan har varit rätt tung varvid det blivit svårt att finna tid att skriva något kvalitativt inlägg. En lördagsmorgon då man inte kan somna om känns som ett rätt alternativ.
Bra sak 1: Två roliga skolgrejer löste sig halvt i veckan vilket var en sten som föll från hjärtat. Kul!
Bra sak 2: Följden av den ovan blir att det är lättare att fokusera på löpningen, eller snarare comebacken till löpningen.
Bra sak 3: Smärtfri för tillfället men inte symtomfri. Dock är motivationen för träning hög.
För övrigt håller jag med er bloggare angående kylan. Den får gärna ge med sig och lämna plats för fågelkvitter, vårvärme, mindre kläder och grusfria gator.
Bra sak 1: Två roliga skolgrejer löste sig halvt i veckan vilket var en sten som föll från hjärtat. Kul!
Bra sak 2: Följden av den ovan blir att det är lättare att fokusera på löpningen, eller snarare comebacken till löpningen.
Bra sak 3: Smärtfri för tillfället men inte symtomfri. Dock är motivationen för träning hög.
För övrigt håller jag med er bloggare angående kylan. Den får gärna ge med sig och lämna plats för fågelkvitter, vårvärme, mindre kläder och grusfria gator.
söndag 10 mars 2013
Helg i barndomskvarter
Jag har den stora lyxen att idag bo på gärdet i Stockholm och har fantastiska möjligheter att på otroligt fin mark kunna förlägga löprundor i alla möjliga variationer. Djurgården, Norra djugården samt Brunnsviken är alla nära eller relativt nära och jag har också riktigt nära till Lidingö där variationerna också är många.
Jag är uppväxt i en förort söder om Stockholm, Hägersten, där löpvägarna inte är lika fina som de jag har på Gärdet, men som alltid bjöd på bra avslutningar då vi bodde riktigt högt upp med många höjdmeter över havet och det blev således alltid en backig avslutning, speciellt om man lade passen vid Vinterviken och fick kriga sig uppåt i slutet. Det lade grunden till att tycka att backar är rätt behagliga ändå, jag har ju inte upplevt så mycket annat. Mer jobbigt var det när man var yngre och hade cyklat och badat. Nervägen var ju lätt som en plätt, hemvägen var fruktansvärd.
Nu har jag iochförsig inte sprungit något men likväl spenderat helgen hemma i barndomens kvarter där föräldrarna bor kvar men nu är bortresta över helgen. Och det har varit skönt för energin att byta lite miljö, speciellt då man som fästmön och jag gör med att bo i en etta fortfarande. Nu umgås ju vi ändå i samma rum hela tiden även här, men det är skönt ändå att gå från rum till rum.
Träningen har bestått av cykel, crosstrainer och lite gymmande men inget springande. Känner fortfarande av benet då jag går och sträcker i ytterlägen och det finns med andra ord ingen anledning till att springa. Däremot kommer nästa vecka bestå av mycket specifik rehab då jag har en hel del övningar som jag ska göra.
Jag är uppväxt i en förort söder om Stockholm, Hägersten, där löpvägarna inte är lika fina som de jag har på Gärdet, men som alltid bjöd på bra avslutningar då vi bodde riktigt högt upp med många höjdmeter över havet och det blev således alltid en backig avslutning, speciellt om man lade passen vid Vinterviken och fick kriga sig uppåt i slutet. Det lade grunden till att tycka att backar är rätt behagliga ändå, jag har ju inte upplevt så mycket annat. Mer jobbigt var det när man var yngre och hade cyklat och badat. Nervägen var ju lätt som en plätt, hemvägen var fruktansvärd.
Nu har jag iochförsig inte sprungit något men likväl spenderat helgen hemma i barndomens kvarter där föräldrarna bor kvar men nu är bortresta över helgen. Och det har varit skönt för energin att byta lite miljö, speciellt då man som fästmön och jag gör med att bo i en etta fortfarande. Nu umgås ju vi ändå i samma rum hela tiden även här, men det är skönt ändå att gå från rum till rum.
Träningen har bestått av cykel, crosstrainer och lite gymmande men inget springande. Känner fortfarande av benet då jag går och sträcker i ytterlägen och det finns med andra ord ingen anledning till att springa. Däremot kommer nästa vecka bestå av mycket specifik rehab då jag har en hel del övningar som jag ska göra.
onsdag 6 mars 2013
Kämpar på
Ett uttryck som är klassiskt, humoristiskt och accepterande är frasen Gilla läget. Ibland är det faktiskt så att det inte går att göra så mycket åt den situation man hamnat i, och jag lärde mig gilla den fasen mer och mer under den tid jag pluggade utomlands och läste friluftsliv i Norge. I Norge var det riktigt kallt, och vi skulle sova ute udner en presenning, medan kvicksilvret smög sig ned till -25grader celsius. Eftersom det också var kolmörkt och vi var In-the-middle-of-nowhere fanns det inget annat val än att gilla läget, jympa lite innan man hoppade ner i sovsäcken och be en bön att man vaknade nästa morgon. Senare bytte vi upp oss och bodde i snöka, eller snögrotta, och det var mer behagligare, även om om bilden visar en kall person.
Denna bild ger begreppet insöad en ny innebörd.
Just nu fungerar ju inte löpningen alls, eller rättare sagt, den existerar inte alls och jag bidar min tid på cyklar och crosstrainers och roddmaskiner. Inte så jättekul, men det faktum att jag har en mängd olika alternativ runt mig på GIH och gymmet bredvid där jag bor gör det hela mycket enklare än om jag jobbat någonannanstans. Det går även ganska lätt här att gilla läget.
Jag läste gamla inlägg i bloggen om förra årets vårsäsong och att jag just nu vari min iver att ladda för två sjöar runt. Ganska charmigt att läsa äldre inlägg måste jag medge.
måndag 4 mars 2013
Alternativträningens mästare
Fy fan vad tråkigt att inte springa!! Och fy fan vad tråkigt att se bilder när andra springer, eller att se lopp när andra springer eller att se kreti och pleti ute på gatan springa järnet och veta att jag inte skulle ha en chans att slå dem då det gör förjävlaont i benen. Värdelöst.
Motivationen är minus just nu för allt som har med träning att göra. Jag har helt enkelt inte lust. Dock har jag tagit upp simnigen igen vilket är riktigt kul och går bra. Pallrade till och med att simma i lördags vilket inte hör till vanligheterna.
Däremot har jag blivit något av en alternativträningens mästare, och speciellt på att underhålla mig under passen. Hittilss har jag på Cykeln, roddmaskinen (som man för övrigt kan göra intervaller på, både 400-ignar, 1000-ingar, eller 2000-ingar på utan problem) eller Crosstrainern sett säsong ett och två av FC Z på youtube, säsong ett av gamla teveprogrammet På Rymmen som gick på TV4 på slutet av 90-talet samt håller nu på och debatterar om jag ska se några matcher från VM-94 som jag hittat. Det gör i alla fall det hela enklare.
I simbassängen är det svårare, där måste man ha något att tänka på under tiden. Däremot är det lättaremed en 25 metersbana eftersom man då kan fokusera på vändningarna eller kolla på folk. Men där ser jag till att jag har tänkt ut något jag ska tänka på, typ en nyhet från någon tidning, planera något, typ vad manska äta på fredagkvällen, räkna plattor på botten eller räkna antalet tag.
Det finns med andra ord massor av saker att göra. Men löpningen saknas likväl.
Motivationen är minus just nu för allt som har med träning att göra. Jag har helt enkelt inte lust. Dock har jag tagit upp simnigen igen vilket är riktigt kul och går bra. Pallrade till och med att simma i lördags vilket inte hör till vanligheterna.
Däremot har jag blivit något av en alternativträningens mästare, och speciellt på att underhålla mig under passen. Hittilss har jag på Cykeln, roddmaskinen (som man för övrigt kan göra intervaller på, både 400-ignar, 1000-ingar, eller 2000-ingar på utan problem) eller Crosstrainern sett säsong ett och två av FC Z på youtube, säsong ett av gamla teveprogrammet På Rymmen som gick på TV4 på slutet av 90-talet samt håller nu på och debatterar om jag ska se några matcher från VM-94 som jag hittat. Det gör i alla fall det hela enklare.
I simbassängen är det svårare, där måste man ha något att tänka på under tiden. Däremot är det lättaremed en 25 metersbana eftersom man då kan fokusera på vändningarna eller kolla på folk. Men där ser jag till att jag har tänkt ut något jag ska tänka på, typ en nyhet från någon tidning, planera något, typ vad manska äta på fredagkvällen, räkna plattor på botten eller räkna antalet tag.
Det finns med andra ord massor av saker att göra. Men löpningen saknas likväl.
torsdag 28 februari 2013
Ont igen
Efter åtta bedrövelser, flera misärer och ett paket voltaren trodde jag att det var dags att köra igång igen. Så fel jag hade. Redan i helgen anade jag att det var på väg tillbaka och i tisdags då jag kärde ett 8km pass med stegringar på kvällen hade jag ont igen. Pangbom, tillbaka på ruta ett igen. Och det som var upplagt för ett bra träningspass! Alexander Holmblad gjorde comeback, han var laddad, det var OK underlag och kroppen kändes pigg i övrigt. Men icke sa Nicke... Det bästa med passet var dock att jag satte Alex på plats med lite styrkeövningar och visade att gammal är äldst. Men nu är frågan vad jag skulle göra igen.
Då jag funderade på detta igår, slog detmig att det är lika bra att verkligen börja om på ruta ett och se över vad jagkan göra, verkligen från grunden. Så på eget initiativ kontaktade jag en idrottsläkare och fick komma samma dag på eftermiddagen, och äntligen fick jag en diagnos! Det är inte benhinneinflammation, utan en muskel som helt enkelt blivit överansträngd, vars funktion är att flexa tårna och hjälper således till i fasen då du skjuter ifrån löpsteget från tårna. En muskel som är ganska lång och var sena går udner foten upp bakom Gatrocnemius och Soleus, djupt in i benet. Tydligen en ganska vanlig skada vid halka ute.
Vad som behövs göras är att helt enkelt stärka upp muskeln med övningar för att se till att den inte blir mer överansträngd, och därmed också köra mer alternativt. Tillbaka till gymmet med andra ord för cykel, crosstrainer och styrka. Övningarna kan jag komma på några själv, men ska även till en sjukgymnast för att få hjälp med att komma igång.
När debuten i år därmed blir får vi se.
Då jag funderade på detta igår, slog detmig att det är lika bra att verkligen börja om på ruta ett och se över vad jagkan göra, verkligen från grunden. Så på eget initiativ kontaktade jag en idrottsläkare och fick komma samma dag på eftermiddagen, och äntligen fick jag en diagnos! Det är inte benhinneinflammation, utan en muskel som helt enkelt blivit överansträngd, vars funktion är att flexa tårna och hjälper således till i fasen då du skjuter ifrån löpsteget från tårna. En muskel som är ganska lång och var sena går udner foten upp bakom Gatrocnemius och Soleus, djupt in i benet. Tydligen en ganska vanlig skada vid halka ute.
Vad som behövs göras är att helt enkelt stärka upp muskeln med övningar för att se till att den inte blir mer överansträngd, och därmed också köra mer alternativt. Tillbaka till gymmet med andra ord för cykel, crosstrainer och styrka. Övningarna kan jag komma på några själv, men ska även till en sjukgymnast för att få hjälp med att komma igång.
När debuten i år därmed blir får vi se.
fredag 22 februari 2013
Tävling igår
När det inte går att tävla ute, eller ja, det går väl knappt att springa ute, gäller det att ändå försöka hålla träningsmotivationen igång och ibland stimulera tävlingsdjävulen en del. Det behöver egentligen inte vara löpning, utan kan vara något helt annat likt det jag och Holmblad gjorde på Fuerteventura med vår femkamp. Igår var det återigen dags för något annat, nämligen en roddtävling sanktionerad av Södergårdarna nere i gymet på GIH, och distansen var 2 000 meter.
För er som inte brukar ro kan jag säga att när man i löpning kan hålla överkroppen rätt lugn, är det en omöjlighet i rodd. Det känns som om syret inte räcker till, och syran växer mer och mer för varje meter.
Eftersom vi var fyra stycken; jag, Larsa Södergård, Tom "den nyfunna 800-meterslöparen" och Pethrus blev det två Heat indelade på tidigare prestationer. Då jag rodde en gång förra veckan på 7.10 blev det jag mot Larsa (som rott på 6.55) i A-heatet och Tom som rott på 7.17 mot pethrus som aldrig rott. Stämningen var hätsk, förolämpningarna många, psykningarna än värre och Master of Puppets på stereon. Det var en tävling för att skapa karaktär.
I B-heatet visade Pethrus en enorm styrka och slog Tom rejält med att ro in på 6.50,09 mot Toms 7.06,9. Sen var det dags för mig mot Lars, jag med en Halvmara i benen och Larsa med en timmes löpning ute. Men tävlingsdjävulen i oss tänkte inte låta det störa oss, utan starten gick och jag lyckades få en 22 meter ledning som jag i själva verket trodde var en 22 meters andra plats. Allteftersom drogs tempot ned och ledningen krympte opch krympte, för att vara 4 meter med 300 kvar. Då släppte jag allt jag hade och lyckades bita ifrån och vann med 6.54,7 mot Larsa 6.58,1 vilket nog är det enda som jag någonsin kommer slå Larsa i. Men jävlar vad det var jobbigt och vi båda låg utslagna efteråt. Men enormt kul.
Resultatet i sin helhet:
1. Sebastian Pethrus Engström 6:50.9
2. Jonas Wetter 6:54.7
3. Lars Södergård 6:58.1
4. Tom Manselin 7:06.9
För er som inte brukar ro kan jag säga att när man i löpning kan hålla överkroppen rätt lugn, är det en omöjlighet i rodd. Det känns som om syret inte räcker till, och syran växer mer och mer för varje meter.
Eftersom vi var fyra stycken; jag, Larsa Södergård, Tom "den nyfunna 800-meterslöparen" och Pethrus blev det två Heat indelade på tidigare prestationer. Då jag rodde en gång förra veckan på 7.10 blev det jag mot Larsa (som rott på 6.55) i A-heatet och Tom som rott på 7.17 mot pethrus som aldrig rott. Stämningen var hätsk, förolämpningarna många, psykningarna än värre och Master of Puppets på stereon. Det var en tävling för att skapa karaktär.
I B-heatet visade Pethrus en enorm styrka och slog Tom rejält med att ro in på 6.50,09 mot Toms 7.06,9. Sen var det dags för mig mot Lars, jag med en Halvmara i benen och Larsa med en timmes löpning ute. Men tävlingsdjävulen i oss tänkte inte låta det störa oss, utan starten gick och jag lyckades få en 22 meter ledning som jag i själva verket trodde var en 22 meters andra plats. Allteftersom drogs tempot ned och ledningen krympte opch krympte, för att vara 4 meter med 300 kvar. Då släppte jag allt jag hade och lyckades bita ifrån och vann med 6.54,7 mot Larsa 6.58,1 vilket nog är det enda som jag någonsin kommer slå Larsa i. Men jävlar vad det var jobbigt och vi båda låg utslagna efteråt. Men enormt kul.
Resultatet i sin helhet:
1. Sebastian Pethrus Engström 6:50.9
2. Jonas Wetter 6:54.7
3. Lars Södergård 6:58.1
4. Tom Manselin 7:06.9
torsdag 21 februari 2013
Planering av lopp
Nu är det faktiskt högläge att börja fundera ut lopp man vill springa och vilka distanser som ska bli målet för i år. Jag har tidigare tagit beslut att det inte kommer bli några sträckor över halvmarathon i år, marathon får helt enkelt vänta. Jag har ju också varit sugen att prova 5 000 meter på bana och även 10 000. Men faktum är att jag inte har stenkoll på de loppen på bana som existerar och de lopp jag har sett som finns kommer jag förmodligen hamna stensist i.
Träningen hittills har ju inte varit av större värde. Kvalitén och kvantiteten har inte legat på en sådan nivå att jag kan förvänta mig sub 35 på milen innan sommaren. Just nu försöker jag bara bereda kroppen på att återigen kunna belastas löpmässigt med stöttålighet samt att få igång hjärta och muskler att anpassa sig. Det är tungt men det går sakta. Körde en progressiv mil på band i tisdags där sista 1500 metrarna gick i 3.45 tempo och det kändes bra. Morgonens pass över 10,4 km gick också lätt, men nu måste jag få in lite kvalitet och tuffa intervaller för att höja farten. Milen är en distans där det krävs att du ligger över din tröskel och har en del snabbhet i kroppen och den träningen genom löpning har ju inte funnits. Därför blir det lite vänta och se. Sen ska man inte hymla med att det är ett mycket bra sätt att springa lopp för att komma i form. Då pressar du ut maximalt av dig själv och det ger en bra effekt. Danske Jens i spårvägen sprang exempelvis både Två sjöar runt och Premiärmilen förra året ganska otränad och hade 33.16 på premiärmilen, för att sedan göra 31.39 på långlöparnas kväll fem månader senare vilket är bra gjort.
Hursomhelst har jag haft dessa lopp i åtanke:
17 mars – Två sjöar runt
Förra året körde jag den riktigt långa över 16,7 kilometer för att få marathonträning. Nu är det läge för kortare sträckor och att få ett träningslopp över 11,2 kilometer är inte helt fel så jobbig som banan är. Men det är mindre än en månad dit och just nu lockar det inte alls att åka dit för att få en halvkass tid.
24 mars – Premiärmilen
Eftersom detta lopp förra året var mitt bästa känns det dumt att springa det igen för att sänka sitt rekord. Men, det är ett bra lopp och jag gillar stämningen av att det är det första riktiga loppet för säsongen. Fortfarande lite för nära i planeringen dock.
1 april – Enhörnas påsksmäll
Sprang jag förra året och väggade totalt med dålig känsla. Fel lopp vid fel tidpunkt. Det som också gör att det inte lockar är att det är en bit att åka. Blir med största sannolikhet inte av.
20 april - Springcross
Terrängen har 2-0 på mig och jag vill försöka reduera den ställningen. Eftersom Spring cross satte sin första kasse på mig kan det vara läge att ta tillbaka bollen här. Då blir det antingen 6km eller 12 km, den överlånga över 18 km lockar inte.
1 maj – Danderydsloppet
Mitt första riktiga lopp som ligger bra till planeringsmässigt! Rolig och svår bana, fantastisk inramning och bra deltagare. Jag har preliminärt satt denna som riktig debut!
4 maj – Kungsholmen runt
Här har jag en revansch att utkräva på halvmaran. Den ligger dock lite tight med Danderydsloppet och då blir det i så fall denna, fast kanske milen istället. Ett lopp med också fantastisk inramning och som är ganska snabb.
15 maj – Arenamilen
10 000 meter på bana sliter. Bekantingen Andreas Bergstedt vann denna förra året och Larsa Södergård tjatar på mig att jag ska springa denna också Jag är sugen på banlopp, så denna är inte omöjlig.
18 maj – Skärholmsloppet
Detta kan bli min debut på 5 000 meter på landsväg. Första korta loppet i så fall, men då ligger arenamilen i farozonen, eller tvärtom
23 maj – Milspåret
Spårvägens lopp numero due efter marathon som inramas fint på Djurgården med bekante Olle Walleräng som vinnare förra året. Ett måste! Ligger dessutom så nära hemifrån att nerjogg och ditjogg kan ske med lätthet (cirka 1 km dit)
18 juni – Långlöparnas kväll
Med en snällare grupp är detta lopp ett måste med siktet inställt på pers. Detta lopp är jag riktigt sugen att satsa på! Men kanske inte i skräckheatet A, utan lite snällare B-heatet
29 juni – Kalmar halvmarathon
Detta lopp har jag inte sprungit men lockar för att jag och fästmön förmodligen befinner oss i trakterna och gärna skulle vilja springa ett lopp utanför Stockholm. Kalmar är fint och detta lockar!
29 juni – Runrundan
Ett annat halvmaralopp som Larsa Södergård, vars klubb Vallentuna arrangerar detta, också tjatar på att jag ska springa. Bekante Jesper Nelsén vann förra årets upplaga.
24 juli – Stockholm Kvartsmarathon
Spårvägenlopp så det skriker om det. Har en saftig revansch att utkräva på detta lopp då jag var sjuk och ur form förra året.
17 augusti – Midnattsloppet
Också ett revanschlopp. Dessutom blir detta mitt femte lopp och då får man diplom vilket jag verkligen vill ha!
4 september – Fredrikshofspelen
Här verkar det finnas ett 5 000 lopp på bana som går att springa som debutlopp över kort distanser och som en lite rekare inför halvmaratgon 10 dagar senare.
14 september – Stockholm halvmarathon
Klassiskt lopp som jag vill springa bättre än förra året! Bra inramning, runt Stockholm, bra sätt att hålla farten och klassiskt. Det har alla komponenter och detta var även min första halvmara någonsin. Sätta halvmarapers vore verkligen något.
28 september – Lidingöloppet
Lockar verkligen, men är otroligt tufft och långt och kräver en hel del träning, speciellt tremilen. Frågan är om jag är tränad för denna och har suget. Eftersom terrängen har 2–0, varav andra kassen satte på terräng-DM i Ursvik, på mig riskerar jag ett kraftigt 3-0 på detta lopp…
13 oktober – Hässelbyloppet
Behövs kanske inte motiveras. Stockholms snabbaste landsvägslopp. Rekordvarning!
18 olika lopp med andra ord som alla kräver en del. Har ni några fler förslag??
Träningen hittills har ju inte varit av större värde. Kvalitén och kvantiteten har inte legat på en sådan nivå att jag kan förvänta mig sub 35 på milen innan sommaren. Just nu försöker jag bara bereda kroppen på att återigen kunna belastas löpmässigt med stöttålighet samt att få igång hjärta och muskler att anpassa sig. Det är tungt men det går sakta. Körde en progressiv mil på band i tisdags där sista 1500 metrarna gick i 3.45 tempo och det kändes bra. Morgonens pass över 10,4 km gick också lätt, men nu måste jag få in lite kvalitet och tuffa intervaller för att höja farten. Milen är en distans där det krävs att du ligger över din tröskel och har en del snabbhet i kroppen och den träningen genom löpning har ju inte funnits. Därför blir det lite vänta och se. Sen ska man inte hymla med att det är ett mycket bra sätt att springa lopp för att komma i form. Då pressar du ut maximalt av dig själv och det ger en bra effekt. Danske Jens i spårvägen sprang exempelvis både Två sjöar runt och Premiärmilen förra året ganska otränad och hade 33.16 på premiärmilen, för att sedan göra 31.39 på långlöparnas kväll fem månader senare vilket är bra gjort.
Hursomhelst har jag haft dessa lopp i åtanke:
17 mars – Två sjöar runt
Förra året körde jag den riktigt långa över 16,7 kilometer för att få marathonträning. Nu är det läge för kortare sträckor och att få ett träningslopp över 11,2 kilometer är inte helt fel så jobbig som banan är. Men det är mindre än en månad dit och just nu lockar det inte alls att åka dit för att få en halvkass tid.
24 mars – Premiärmilen
Eftersom detta lopp förra året var mitt bästa känns det dumt att springa det igen för att sänka sitt rekord. Men, det är ett bra lopp och jag gillar stämningen av att det är det första riktiga loppet för säsongen. Fortfarande lite för nära i planeringen dock.
1 april – Enhörnas påsksmäll
Sprang jag förra året och väggade totalt med dålig känsla. Fel lopp vid fel tidpunkt. Det som också gör att det inte lockar är att det är en bit att åka. Blir med största sannolikhet inte av.
20 april - Springcross
Terrängen har 2-0 på mig och jag vill försöka reduera den ställningen. Eftersom Spring cross satte sin första kasse på mig kan det vara läge att ta tillbaka bollen här. Då blir det antingen 6km eller 12 km, den överlånga över 18 km lockar inte.
1 maj – Danderydsloppet
Mitt första riktiga lopp som ligger bra till planeringsmässigt! Rolig och svår bana, fantastisk inramning och bra deltagare. Jag har preliminärt satt denna som riktig debut!
4 maj – Kungsholmen runt
Här har jag en revansch att utkräva på halvmaran. Den ligger dock lite tight med Danderydsloppet och då blir det i så fall denna, fast kanske milen istället. Ett lopp med också fantastisk inramning och som är ganska snabb.
15 maj – Arenamilen
10 000 meter på bana sliter. Bekantingen Andreas Bergstedt vann denna förra året och Larsa Södergård tjatar på mig att jag ska springa denna också Jag är sugen på banlopp, så denna är inte omöjlig.
18 maj – Skärholmsloppet
Detta kan bli min debut på 5 000 meter på landsväg. Första korta loppet i så fall, men då ligger arenamilen i farozonen, eller tvärtom
23 maj – Milspåret
Spårvägens lopp numero due efter marathon som inramas fint på Djurgården med bekante Olle Walleräng som vinnare förra året. Ett måste! Ligger dessutom så nära hemifrån att nerjogg och ditjogg kan ske med lätthet (cirka 1 km dit)
18 juni – Långlöparnas kväll
Med en snällare grupp är detta lopp ett måste med siktet inställt på pers. Detta lopp är jag riktigt sugen att satsa på! Men kanske inte i skräckheatet A, utan lite snällare B-heatet
29 juni – Kalmar halvmarathon
Detta lopp har jag inte sprungit men lockar för att jag och fästmön förmodligen befinner oss i trakterna och gärna skulle vilja springa ett lopp utanför Stockholm. Kalmar är fint och detta lockar!
29 juni – Runrundan
Ett annat halvmaralopp som Larsa Södergård, vars klubb Vallentuna arrangerar detta, också tjatar på att jag ska springa. Bekante Jesper Nelsén vann förra årets upplaga.
24 juli – Stockholm Kvartsmarathon
Spårvägenlopp så det skriker om det. Har en saftig revansch att utkräva på detta lopp då jag var sjuk och ur form förra året.
17 augusti – Midnattsloppet
Också ett revanschlopp. Dessutom blir detta mitt femte lopp och då får man diplom vilket jag verkligen vill ha!
4 september – Fredrikshofspelen
Här verkar det finnas ett 5 000 lopp på bana som går att springa som debutlopp över kort distanser och som en lite rekare inför halvmaratgon 10 dagar senare.
14 september – Stockholm halvmarathon
Klassiskt lopp som jag vill springa bättre än förra året! Bra inramning, runt Stockholm, bra sätt att hålla farten och klassiskt. Det har alla komponenter och detta var även min första halvmara någonsin. Sätta halvmarapers vore verkligen något.
28 september – Lidingöloppet
Lockar verkligen, men är otroligt tufft och långt och kräver en hel del träning, speciellt tremilen. Frågan är om jag är tränad för denna och har suget. Eftersom terrängen har 2–0, varav andra kassen satte på terräng-DM i Ursvik, på mig riskerar jag ett kraftigt 3-0 på detta lopp…
13 oktober – Hässelbyloppet
Behövs kanske inte motiveras. Stockholms snabbaste landsvägslopp. Rekordvarning!
18 olika lopp med andra ord som alla kräver en del. Har ni några fler förslag??
söndag 17 februari 2013
Löparhelg på riktigt
För första gången på ett tag nu har denna helg hittills bestått av mycket löpning och det har jag verkligen saknat! Underbart att kunna springa utan smärta i underbenen! Att man i övrigt har lite småont överallt annars får man ta.
Gårdagen började med ett morgonpass över 13 kilometer, toppat med en lördagsfrukost som var tiptopp med laddande för pass II, som var löpning a 8 km med avslutande benövnignar på gymmet. Sedan var man mör. men en helt OK halvmara genomfördes, vilket benen svarade bra på. Och för en gång skull hittade jag och fästmön bra löpvägar, då Djurgården förvägras fram till det börjar droppa från taken då inte snöröjarna har hittat ut dit än verkar det som. Det är fortfarande sjukt moddigt, sjukt dåligt väglag och så värdelöst att jag blir frustrerad över att det inte kan fixas bättre. Det är väl bara att rikta energin mot att hitta bättre gator istället då.
Idag var benen riktigt möra efter gårdagens körare, men jag och fästmön genomförde ändå 17 kilometers löpning med lite avslutande gym idag med. Men ojoj vad vi fick gräva djupt för att kunna ta oss fram. Jag förstår inte hur alla orkar snabbköra sina långpass i 4.15-4.30 fart som det skrivs och berättas om? Just nu är jag glad om jag tar mig framåt överhuvudtaget.
Det roliga med att vara tillbaka är att man ser alla icke-SM-deltagare springa runt storstan idag. Det började med Charlotte Karlsson som sprang förbi oss mot gärdet, tror vi såg paret Bartolomew på västerbron, strax efter vi såg Fredrik Robertsson från Studenterna och efter det kom Lorenzo Nesi lubbandes. Kul!
Gårdagen började med ett morgonpass över 13 kilometer, toppat med en lördagsfrukost som var tiptopp med laddande för pass II, som var löpning a 8 km med avslutande benövnignar på gymmet. Sedan var man mör. men en helt OK halvmara genomfördes, vilket benen svarade bra på. Och för en gång skull hittade jag och fästmön bra löpvägar, då Djurgården förvägras fram till det börjar droppa från taken då inte snöröjarna har hittat ut dit än verkar det som. Det är fortfarande sjukt moddigt, sjukt dåligt väglag och så värdelöst att jag blir frustrerad över att det inte kan fixas bättre. Det är väl bara att rikta energin mot att hitta bättre gator istället då.
Idag var benen riktigt möra efter gårdagens körare, men jag och fästmön genomförde ändå 17 kilometers löpning med lite avslutande gym idag med. Men ojoj vad vi fick gräva djupt för att kunna ta oss fram. Jag förstår inte hur alla orkar snabbköra sina långpass i 4.15-4.30 fart som det skrivs och berättas om? Just nu är jag glad om jag tar mig framåt överhuvudtaget.
Det roliga med att vara tillbaka är att man ser alla icke-SM-deltagare springa runt storstan idag. Det började med Charlotte Karlsson som sprang förbi oss mot gärdet, tror vi såg paret Bartolomew på västerbron, strax efter vi såg Fredrik Robertsson från Studenterna och efter det kom Lorenzo Nesi lubbandes. Kul!
fredag 15 februari 2013
Löpning var det här!
Nu har jag varit igång i en vecka med löpningen ochvore det inte för det förjävliga underlaget hade löpningen svävat på moln nu. Men rent spontant, det går fan inte att springa. Jag har aldrig varit med om liknande. Onsdagspassetsom bestod av 40 minuters löpning med Lars Södergård och Tom Manselin, nygammal frälst löpare (har ett gammalt åländskt pers på 400 meter på under 50 sek.) och jag har aldrig hört någon svära så mycket som lars under passet. men det VAR förjävligt, och imorse vände jag efter fyra kilometers bra vägbana då jag kom ut till Djurgården och det tog abrupt slut med plogande och saltande. Bara att vända istället för att harva. Jag har inte fått någon reaktion än mer än att det kanske känns, men det kan vara inbillning också. Men det serpositivt ut. I helgen hoppas jag med polarna springer SM att vara igång ytterligare.
I övrigt är det jobb för hela slanten just nu och dagarna består av pussel med att hitta tillbaka till motivation för löpning, motivation för att hitta tid till träning och genomföra den samt att återhämta sig. Inte mycket annorlunda med andra ord utan vanligt Svenssonliv.
I övrigt är det jobb för hela slanten just nu och dagarna består av pussel med att hitta tillbaka till motivation för löpning, motivation för att hitta tid till träning och genomföra den samt att återhämta sig. Inte mycket annorlunda med andra ord utan vanligt Svenssonliv.
måndag 11 februari 2013
Skidhelg och andra löppasset
Det märks att det råder en viss skidfeber i Stockholm, och det märks att det absolut inte är utförsåkning som regerar utan på längden. Jätteroligt faktiskt. Jag kommer från en längdfamilj och det har varit lite lustigt att vara på Sportlov och åka skidor men endast göra det på längden. Det är rätt lustigt också att jag var 18 år då jag åkte skidor utför första gången. Rent spontant var det inga konstigheter att switcha lagg, men jag håller mig gärna till de mindre branta backarna.
Både igår och i förrgår passade jag och propp på att åka lite skidor; i lördags var vi på Stockby Motionsgård på Lidingö och igår Hellasgården, och mina spontana tankar är dessa:
Stockby hade en riktigt bra 5 km bana som dock inte är kuperad alls utan väldigt rak och passar utmärkt som stakträning till Vasaloppet. Det fanns en mer teknisk bana på kartan men den hittade vi aldrig. Och elljusspåret var uppgått och det var bara träligt att åka på denna. När vi åkte bort mot Elfvik för att fika fanns det riktiga fina Skidspår, men också de endast raka. Men helt okej, vart 2 timmars åkning med stela ljumskar och höftböjare efteråt.
Hellasgården är en klassisker och har flera spår att erbjuda. 5 kilometarn (eller 4,7 km som den är egentligen) som startar vid pulkabacken är teknisk och rolig och hade kanonspår igår. Sen finns det klassiska 2,3 kilometarn som man kan öka med ängsspåret, men där åker man mest runt runt även fast spåren är fina och passar utmärkt till stakträning. Även här vart det lite mer än två timmars åkning.
I Morse var också klockan satt till tidigt för en löptur, men med snön som faller är det inte lätt att lubba med noll fäste och modd. Istället för att mäta kilometer får man mäta effekten av passet tycker jag, och motsvarar 6 kilometer samma som 8 kilometer på hjärtat får man vara nöjd. I veckan ska det bli mer löpning så länge benen håller!
Både igår och i förrgår passade jag och propp på att åka lite skidor; i lördags var vi på Stockby Motionsgård på Lidingö och igår Hellasgården, och mina spontana tankar är dessa:
Stockby hade en riktigt bra 5 km bana som dock inte är kuperad alls utan väldigt rak och passar utmärkt som stakträning till Vasaloppet. Det fanns en mer teknisk bana på kartan men den hittade vi aldrig. Och elljusspåret var uppgått och det var bara träligt att åka på denna. När vi åkte bort mot Elfvik för att fika fanns det riktiga fina Skidspår, men också de endast raka. Men helt okej, vart 2 timmars åkning med stela ljumskar och höftböjare efteråt.
Hellasgården är en klassisker och har flera spår att erbjuda. 5 kilometarn (eller 4,7 km som den är egentligen) som startar vid pulkabacken är teknisk och rolig och hade kanonspår igår. Sen finns det klassiska 2,3 kilometarn som man kan öka med ängsspåret, men där åker man mest runt runt även fast spåren är fina och passar utmärkt till stakträning. Även här vart det lite mer än två timmars åkning.
I Morse var också klockan satt till tidigt för en löptur, men med snön som faller är det inte lätt att lubba med noll fäste och modd. Istället för att mäta kilometer får man mäta effekten av passet tycker jag, och motsvarar 6 kilometer samma som 8 kilometer på hjärtat får man vara nöjd. I veckan ska det bli mer löpning så länge benen håller!
lördag 9 februari 2013
Första löppasset igår!
Gårdagen bestod av en speciell händelse, då jag skulle se om benen klarade av 20 minuters löpbelastning efter fyra veckor löpvila blandad med sjukdom. Faktum är att detta var första passet på tio dagar, och jag måste medge att jag aldrig känt mig så sänkt av en sjukdom som jag gjort denna gång. Är fortfarande riktigt trött om morgonar och kvällar, och de jag pratat med på jobbet som hat samma har haft trötthetsymptom i tre veckor efteråt. Ett riktigt elakt virus med andra ord.
Hursom, tillbaka till löpningen. 20 minuters distans på löpband var schemat vilket betades av i 4.20-fart, och tack gode gud så kände jag ingenting då och känner ingenting nu! Riktig lycka. Sen att det var tungt som faan och konstigt får jag ta. Idag känner jag ingenting heller, men skidade istället för att springa för att inte gå på för hårt.
Livspusslet har verkligen lättat upp av att löpningen försvunnit ett tag. Däremot kommer nästa vecka vara en introduktion till att gå tillbaka till tidiga löpmorgnar och mycket löpande blandat med alternativträning. Det är ritkigt motiverande och skönt att vara igång igen.
Debuten kommer långt fram, en del, som 4:30-Staffan, har redan bestämt var premiären ska ske. Jag avvaktar, jag vill ha bra form helt enkelt och känna mig redo vilket kommer ta ett tag. Tålamod är livets dygd.
Hursom, tillbaka till löpningen. 20 minuters distans på löpband var schemat vilket betades av i 4.20-fart, och tack gode gud så kände jag ingenting då och känner ingenting nu! Riktig lycka. Sen att det var tungt som faan och konstigt får jag ta. Idag känner jag ingenting heller, men skidade istället för att springa för att inte gå på för hårt.
Livspusslet har verkligen lättat upp av att löpningen försvunnit ett tag. Däremot kommer nästa vecka vara en introduktion till att gå tillbaka till tidiga löpmorgnar och mycket löpande blandat med alternativträning. Det är ritkigt motiverande och skönt att vara igång igen.
Debuten kommer långt fram, en del, som 4:30-Staffan, har redan bestämt var premiären ska ske. Jag avvaktar, jag vill ha bra form helt enkelt och känna mig redo vilket kommer ta ett tag. Tålamod är livets dygd.
tisdag 5 februari 2013
Ett stort steg i vuxenlivet
En sak som jag vet många vuxna blir nervösa över, ibland sömnlösa och ibland förbannade över är en liten men klassisk sak som kallas för bilbesiktning. Ett påfund som egentligen är utomordentligt smart för att hålla koll på våra bilar och som ökar säkerheten för oss samtliga. Men också ett ganska dyrt påfund om man inte får ett blankt papper tillbaka.
Sedan jag blev med bil i somras har många vardagsproblem varit riktigt lätt lösta, att kunna åka och handla istället för att som på studenttiden ta med sig ryggsäck (plus cykel ibland) och gå i alla väder känns numer som ett charmigt minne än något jag skulle göra igen. Storhandling har nu verkligen fått en annorlunda och skönare innebörd. Plus att allt annat blir så mycket lättare, om man ska ta den till jobbet, åka till någon eller hämta något; bilen fungerar perfekt! Livet har blivit enklare, om än lite dyrare.
Sedan november har jag kunnat besiktiga min bil, men jag har bara inte gjort det. Men nu är det sista månaden, så nu var jag så illa tvungen. Bilprovningen ligger runt hörnet och tar kanske 2 minuter att åka till, så jag har egentligen inte haft någon ursäkt att inte åka. Gick in och bokade en vecka innan på och hittade en tid innan jobbet.
Men det blev en känslosam vecka med bilen. Lät den inte lite konstigt nu med fullt rattutslag? Gnislar inte bromsarna lite? Batteriet verkar urladdat... Plötsligt såg jag att tusenlapparna flög iväg i takt med att dagarna närmade sig.
I ren nervositet var jag där 20 minuter innan, störtlöjligt. Hann iallafall fixa allt som tänkas kunde och vänta nervöst. Sen tog killen bilsnyckeln, fixade lite i tio minuter, och kom tillbaka efter att ha kört ut den.
"Du kan stoppa in kortet här?"
"Vadå? Är det klart!? Går den att köra!?" Svarade jag
"Ja?" sa han frågande som om vafan den inte skulle gå att köra för
"Ingenting!?" Frågade jag igen
"Neej?" svarade han som om det skulle vara något.
Så 320 spänn fattigare men med en prickfri lapp åkte jag därifrån.
Och förståd faktiskt vad alla farsor och morsor är oroliga för när det gäller bilar.
Ps. Det här blev ett totalt vuxenlivinlägg, vilket är motsatsen till träningen som bedrivs. Alltså inte en enda minut sprungen sen förraförra veckan, och halsen är knappt bättre.
Sedan jag blev med bil i somras har många vardagsproblem varit riktigt lätt lösta, att kunna åka och handla istället för att som på studenttiden ta med sig ryggsäck (plus cykel ibland) och gå i alla väder känns numer som ett charmigt minne än något jag skulle göra igen. Storhandling har nu verkligen fått en annorlunda och skönare innebörd. Plus att allt annat blir så mycket lättare, om man ska ta den till jobbet, åka till någon eller hämta något; bilen fungerar perfekt! Livet har blivit enklare, om än lite dyrare.
Sedan november har jag kunnat besiktiga min bil, men jag har bara inte gjort det. Men nu är det sista månaden, så nu var jag så illa tvungen. Bilprovningen ligger runt hörnet och tar kanske 2 minuter att åka till, så jag har egentligen inte haft någon ursäkt att inte åka. Gick in och bokade en vecka innan på och hittade en tid innan jobbet.
Men det blev en känslosam vecka med bilen. Lät den inte lite konstigt nu med fullt rattutslag? Gnislar inte bromsarna lite? Batteriet verkar urladdat... Plötsligt såg jag att tusenlapparna flög iväg i takt med att dagarna närmade sig.
I ren nervositet var jag där 20 minuter innan, störtlöjligt. Hann iallafall fixa allt som tänkas kunde och vänta nervöst. Sen tog killen bilsnyckeln, fixade lite i tio minuter, och kom tillbaka efter att ha kört ut den.
"Du kan stoppa in kortet här?"
"Vadå? Är det klart!? Går den att köra!?" Svarade jag
"Ja?" sa han frågande som om vafan den inte skulle gå att köra för
"Ingenting!?" Frågade jag igen
"Neej?" svarade han som om det skulle vara något.
Så 320 spänn fattigare men med en prickfri lapp åkte jag därifrån.
Och förståd faktiskt vad alla farsor och morsor är oroliga för när det gäller bilar.
Ps. Det här blev ett totalt vuxenlivinlägg, vilket är motsatsen till träningen som bedrivs. Alltså inte en enda minut sprungen sen förraförra veckan, och halsen är knappt bättre.
torsdag 31 januari 2013
Förkyld igen
Efter söndagens fantastiska tur började jag hosta lite grann. På måndag började jag bli blek, när jag hoppade in och jobbade extra med långfärdsskridskor åt Stockholm Guidebyrå var jag riktigt risig och tisdagmorgonen bjöd på feber. Jaha, dags igen. Stannade t o m hemma från jobbet tisdag och onsdag då jag var riktigt nere, och körde halvdag idag. Fortfarande med ont i hals, bröst och hosta.
Alla möjliga åtgärder har vidtagits, massa Vicks blå, vitlök, ingefära, te, hostmedicin, nässköljning... snart får jag väl bada i handsprit också.
Jag är nere i en riktigt djup svacka just nu, både form, löp och motivationsmässigt. Och det går inte om man ska springa fort.
Men nu ska jag se det positivt. Kanske var det bra att jag fick ont och blev sjuk då jag äntligen fått en rejäl vila? Svaret på den frågan är definitivt ja.
Har du fått andra saker gjorda som du inte hunnit med? Oja, flera liggande grejer i både jobbet och som ligger kvar med skolan. Imorgon väntar en check, antingen avbockning eller fortsättning på den delen, plus en sak som ska skickas in. Och det hade jag aldrig fått gjort om det inte varit för detta. Plus allt extra med kompisar, långfärdsskridskor och friluftsliv.
Hade jag fått tid att tänka till lite extra kring träningsupplägg, att bygga en styrkemässig grund och hitta nya rutiner för detta? Nej det hade jag definitivt inte fått.
Sen hade jag faktiskt lovat mig själv att inte bränna på allt jag har i Januari utan att ta det lite lugnare. Och det har jag ju minst sagt gjort.
Nu kan jag börja bli motiverad att börja gå upp i ottan för att springa, att boka in extrapass på gymmet och komma igång. Och det gör ju allt lättare. Att sedan börja kolla på lopp och bli motiverad är också ganska roligt.
Vad är då planen? Nu har jag strax varit löpfri i tre veckor. Jag känner ingenting i benen, och då menar jag ingenting alls mer än att jag som vanligt är stel som en stege. Det kan jag fixa med rörlighetsövningar. Sjukdom är bara att vänta ut och att friskna till. Därför ska jag börja lugnt med ett par distanspass som endast ska vara runt 20 min långa. Resten av träningen är alternativt samt styrka. Helt enkelt börja skapa rutiner för sig själv igen. Om allting känns bra börjar jag att öka dosen, men inte farten. Sen får vi se. Och eftersom jag vet att Alexander Holmblad gör små framsteg kan jag göra debut med honom i något lopp, vilket vore kul, så har man någon att dela sin smärta med.
Alla möjliga åtgärder har vidtagits, massa Vicks blå, vitlök, ingefära, te, hostmedicin, nässköljning... snart får jag väl bada i handsprit också.
Jag är nere i en riktigt djup svacka just nu, både form, löp och motivationsmässigt. Och det går inte om man ska springa fort.
Men nu ska jag se det positivt. Kanske var det bra att jag fick ont och blev sjuk då jag äntligen fått en rejäl vila? Svaret på den frågan är definitivt ja.
Har du fått andra saker gjorda som du inte hunnit med? Oja, flera liggande grejer i både jobbet och som ligger kvar med skolan. Imorgon väntar en check, antingen avbockning eller fortsättning på den delen, plus en sak som ska skickas in. Och det hade jag aldrig fått gjort om det inte varit för detta. Plus allt extra med kompisar, långfärdsskridskor och friluftsliv.
Hade jag fått tid att tänka till lite extra kring träningsupplägg, att bygga en styrkemässig grund och hitta nya rutiner för detta? Nej det hade jag definitivt inte fått.
Sen hade jag faktiskt lovat mig själv att inte bränna på allt jag har i Januari utan att ta det lite lugnare. Och det har jag ju minst sagt gjort.
Nu kan jag börja bli motiverad att börja gå upp i ottan för att springa, att boka in extrapass på gymmet och komma igång. Och det gör ju allt lättare. Att sedan börja kolla på lopp och bli motiverad är också ganska roligt.
Vad är då planen? Nu har jag strax varit löpfri i tre veckor. Jag känner ingenting i benen, och då menar jag ingenting alls mer än att jag som vanligt är stel som en stege. Det kan jag fixa med rörlighetsövningar. Sjukdom är bara att vänta ut och att friskna till. Därför ska jag börja lugnt med ett par distanspass som endast ska vara runt 20 min långa. Resten av träningen är alternativt samt styrka. Helt enkelt börja skapa rutiner för sig själv igen. Om allting känns bra börjar jag att öka dosen, men inte farten. Sen får vi se. Och eftersom jag vet att Alexander Holmblad gör små framsteg kan jag göra debut med honom i något lopp, vilket vore kul, så har man någon att dela sin smärta med.
måndag 28 januari 2013
Jonas mat och träningsdagbok - Dag 7
På något sätt har jag vaknat upp och insett att vardagen inte alltid är löpning, även om det är en stor del. Jag har ju gjort annan än innan jag började springa massa, och det var skönt att se att kroppen och knoppen nu började komma ihåg det.
Detta var ju dagen med friluftslivsaktiviteter numero uno, och det var riktigt kul att vakna upp och veta att vi faktiskt skulle ut. För er intresserade och ovetande är friluftsliv för mig en stor del som har präglat min vardag under hela min tid på GIH. Förutom på fritiden har jag specialinriktat mina många högskolepoäng på just det och har pluggat det, förutom på GIH på Island där vi vandrade bland gejsrar och vulkaner, Norge där vi gick på tur och sov ute i -25, i Danmark där vi bodde ute tre veckor i sträck och seglade, cyklade, klättrade och njöt, åkte skridskor i Storstockholm med turer överallt till Nya Zeeland där jag vandrade, provade på deras Adventure-style Outdoor och surfade. Jag har en mycket större vana att packa väskan på morgonen och få med mig relevanta saker för överlevnad än jag har att springa på löpband exemeplvis.
Vi alla möttes upp på pendeltåget 0834, Jag, Fästmön, Simon (student på GIH), Paul (gammal polare från GIH-tiden som jag spenderat många timmar ute med i skog och på is), Oscar (arbetskamrat från statoil som gjorde sin premiärtur på is) och Håkan (GIH-kille) och Håkans kompis. Start i Årsta Havbad och därefter runt Gålö, upp mot Dalarö där min gamla friluftslärare och även arbetskollega Calle Thorell dök upp, med sikte mot Mörvikens brygga. Och det var skridskopropagande, 12 m/s i ryggen, is som stundtals var som ett dansgolv och ibland 4-5 cm tunnt och svajigt, med massa folk ute och total njutning. Termoskaffe och medhavda mackor fanns också. Och ingen plurrade.
Livet på en pinne skrev någon någongång på en blogg.
Sen är det också häftigt att efteråt läsa i resultatlistorna och se att klubbkamraten tillika löparbrodern i Spårvågen Henke Jacobsson tog hem tredjeplatsen i DM över 3000 meter inomhus på ett snyggt pers (8.44) samt att Larsa Södergård (den eviga mentorn) vann tävlingen tillika DM-guldet. Killar man till vardags har äran att träna med.
Detta var ju dagen med friluftslivsaktiviteter numero uno, och det var riktigt kul att vakna upp och veta att vi faktiskt skulle ut. För er intresserade och ovetande är friluftsliv för mig en stor del som har präglat min vardag under hela min tid på GIH. Förutom på fritiden har jag specialinriktat mina många högskolepoäng på just det och har pluggat det, förutom på GIH på Island där vi vandrade bland gejsrar och vulkaner, Norge där vi gick på tur och sov ute i -25, i Danmark där vi bodde ute tre veckor i sträck och seglade, cyklade, klättrade och njöt, åkte skridskor i Storstockholm med turer överallt till Nya Zeeland där jag vandrade, provade på deras Adventure-style Outdoor och surfade. Jag har en mycket större vana att packa väskan på morgonen och få med mig relevanta saker för överlevnad än jag har att springa på löpband exemeplvis.
Vi alla möttes upp på pendeltåget 0834, Jag, Fästmön, Simon (student på GIH), Paul (gammal polare från GIH-tiden som jag spenderat många timmar ute med i skog och på is), Oscar (arbetskamrat från statoil som gjorde sin premiärtur på is) och Håkan (GIH-kille) och Håkans kompis. Start i Årsta Havbad och därefter runt Gålö, upp mot Dalarö där min gamla friluftslärare och även arbetskollega Calle Thorell dök upp, med sikte mot Mörvikens brygga. Och det var skridskopropagande, 12 m/s i ryggen, is som stundtals var som ett dansgolv och ibland 4-5 cm tunnt och svajigt, med massa folk ute och total njutning. Termoskaffe och medhavda mackor fanns också. Och ingen plurrade.
Livet på en pinne skrev någon någongång på en blogg.
Sen är det också häftigt att efteråt läsa i resultatlistorna och se att klubbkamraten tillika löparbrodern i Spårvågen Henke Jacobsson tog hem tredjeplatsen i DM över 3000 meter inomhus på ett snyggt pers (8.44) samt att Larsa Södergård (den eviga mentorn) vann tävlingen tillika DM-guldet. Killar man till vardags har äran att träna med.
Som sagt, det är inte riskfritt. Öppet vatten, vindbrunnar, tunn is på vissa ställen och en tjockis till skridskoåkare som halvplurrade bakom oss vid Gålö
Fästmön tar kort på fikarasten på Dalarö där Calle Thorell senare dök upp. Först i bild är Oscar, undertecknad, Simon, Paul samt Håkan och Håkans kompis.
Propagandais är ett vedertaget uttryck. Står vi på vatten eller är det is? Magiskt.
Sömn: Fantastiskt bra.
Kost: Utflyktsmackor är bäst. En tiopoängare.
Träning: Skridskor över 37 km. Med 15 kilos ryggsäck. Det är fan träning!
Jonas mat och träningsdagbok - Dag 6
Tanken med sådanahär dagböcker är ju att de ska fungera som motivationshöjare. Och det har det faktiskt gjort, men denna gång på andra plan.
Då jag var gräsänkling i fredags tog jag det extremt lugnt, det var faktiskt lite konstigt att inte ha någon att bolla svaren med i På spåret, inget att laga middag med eller käka efterrätt med. Därför funderade jag över hur lördagen såg ut, som bestod av att jag skulle försöka få in extra mycket träning.
Men ödet ville annordlunda.
Jag har en uppsats från GIH som släpar efter, och jag har inte haft motivation eller lust att komma till skott. Faktum är att problemet är lättlöst. Allt är gjort från skrivande till opponering och det enda som väntar är att dn ska skickas in igen efter korrigeringar för bedömning. Ganska lätt gjort och tar kanske 10 timmar. Men frågan är var dessa ska läggas med jobb, träning, pussel med livet i övrigt, vila och allt som kan tänkas.
Därför blev jag extra förvånad när jag klockan 06.30 på lördagmorgonen satt med datorn vid köksbordet med en kanna kaffe, högmotiverad, full med lust och papper över hela golvet.
Faktum är att ämnet är intressant, det handlar om hur barns arbetsminne tränas upp med fysisk aktivitet och där forskning visar att högintensiv träning ger samma tillväxt av hippocampus (centra i hjärnan för arbetsminne) som det gör av att träna arbetsminnet stenhårt via övningar (typ aritmetik, att säga en följd siffror framlänges och baklänges eller via en spanboard peka på klossar i en viss övning och personen som tränar upprepar ordningen framlänges och baklänges). Det finns även korrelationen mellan högre VO2max och bättre resultat på intelligenstester.
Från 06.30 till 12.00 satt jag och skrev och förbrukade därmed 5 timmar med skrivande, och nu har vi en ganska bra uppsats till grund att skicka in igen. Konstigt, var kom den kicken ifrån?
Inte blev det träning heller.
Förutom det tänkte jag att det kan vara en god idé att investera i andra konton än skolkontot. Hela förra vintern var jag extremt dålig på att planera friluftslivsaktiviteter med kompisar, varvid en amortering av skulden på friluftskontot kunde vara av värde. Ett evenemang på facebook lades upp där jag frågade mängder med kompisar om långfärdsskridskoturer, då isarna låg perfekta, och sex stycken svarade.
Hur turen blev får du läsa i nästa inlägg.
Sömn: 7 timmar
Kost: Värdelös
Träning: Noll
Då jag var gräsänkling i fredags tog jag det extremt lugnt, det var faktiskt lite konstigt att inte ha någon att bolla svaren med i På spåret, inget att laga middag med eller käka efterrätt med. Därför funderade jag över hur lördagen såg ut, som bestod av att jag skulle försöka få in extra mycket träning.
Men ödet ville annordlunda.
Jag har en uppsats från GIH som släpar efter, och jag har inte haft motivation eller lust att komma till skott. Faktum är att problemet är lättlöst. Allt är gjort från skrivande till opponering och det enda som väntar är att dn ska skickas in igen efter korrigeringar för bedömning. Ganska lätt gjort och tar kanske 10 timmar. Men frågan är var dessa ska läggas med jobb, träning, pussel med livet i övrigt, vila och allt som kan tänkas.
Därför blev jag extra förvånad när jag klockan 06.30 på lördagmorgonen satt med datorn vid köksbordet med en kanna kaffe, högmotiverad, full med lust och papper över hela golvet.
Faktum är att ämnet är intressant, det handlar om hur barns arbetsminne tränas upp med fysisk aktivitet och där forskning visar att högintensiv träning ger samma tillväxt av hippocampus (centra i hjärnan för arbetsminne) som det gör av att träna arbetsminnet stenhårt via övningar (typ aritmetik, att säga en följd siffror framlänges och baklänges eller via en spanboard peka på klossar i en viss övning och personen som tränar upprepar ordningen framlänges och baklänges). Det finns även korrelationen mellan högre VO2max och bättre resultat på intelligenstester.
Från 06.30 till 12.00 satt jag och skrev och förbrukade därmed 5 timmar med skrivande, och nu har vi en ganska bra uppsats till grund att skicka in igen. Konstigt, var kom den kicken ifrån?
Inte blev det träning heller.
Förutom det tänkte jag att det kan vara en god idé att investera i andra konton än skolkontot. Hela förra vintern var jag extremt dålig på att planera friluftslivsaktiviteter med kompisar, varvid en amortering av skulden på friluftskontot kunde vara av värde. Ett evenemang på facebook lades upp där jag frågade mängder med kompisar om långfärdsskridskoturer, då isarna låg perfekta, och sex stycken svarade.
Hur turen blev får du läsa i nästa inlägg.
Sömn: 7 timmar
Kost: Värdelös
Träning: Noll
fredag 25 januari 2013
Jonas mat och träningsdagbok - Dag 5
Egentligen blir detta rätt värdelöst, då jag har vilodag i dag och därför går jag loss på det mesta. Men i allafall, jag kan beskriva lite grann ändå:
Kost: Totalfrossa. Det bästa var lunchen som intogs på Primo Ciao Ciao med mamma där en gammal man kom fram och började snacka om hur kallt det var. "Uhris!! Vad fan gör du här!?". Helt oblyg som alltid. Tydligen rätt bra form inför Marakech Halvmarathon imorgon, ska bli riktigt spännande att se resultatlistan sen. Han var dock orolig över uppladdningen: "det finns ju inte mycket öl i landet!" men kommer förmodligen springa riktigt bra. 65 minuter och 40 sekunder kommer han in på är mitt tips.
Sömn: Fullmåne inatt, vilket betyder att sömnen inte blir bra. Men vaknade ändå av mig själv 0550 ganska utvilad, då klockan var ställd på 0630. Helt OK ändå.
Träning: Vilket citat sägs mest i filmen Donnie Brasco? Forget about it....
Kost: Totalfrossa. Det bästa var lunchen som intogs på Primo Ciao Ciao med mamma där en gammal man kom fram och började snacka om hur kallt det var. "Uhris!! Vad fan gör du här!?". Helt oblyg som alltid. Tydligen rätt bra form inför Marakech Halvmarathon imorgon, ska bli riktigt spännande att se resultatlistan sen. Han var dock orolig över uppladdningen: "det finns ju inte mycket öl i landet!" men kommer förmodligen springa riktigt bra. 65 minuter och 40 sekunder kommer han in på är mitt tips.
Sömn: Fullmåne inatt, vilket betyder att sömnen inte blir bra. Men vaknade ändå av mig själv 0550 ganska utvilad, då klockan var ställd på 0630. Helt OK ändå.
Träning: Vilket citat sägs mest i filmen Donnie Brasco? Forget about it....
torsdag 24 januari 2013
Jonas mat och träningsdagbok - dag 4
Kost: nej. Se bilder nedan får ni se varför. Plus pannkaksbuffe på idrottens hus. Plus allt annat som ingick i buffen.
Sömn: runt 7 och en halv timme.
Tråning: tidigt styrkepass med crosstriner plus ett pass till. Helt OK!
Dagens höjdpunkt: Tranåsposten som låg vid dörren idag dåjag kom in!!!
Sömn: runt 7 och en halv timme.
Tråning: tidigt styrkepass med crosstriner plus ett pass till. Helt OK!
Dagens höjdpunkt: Tranåsposten som låg vid dörren idag dåjag kom in!!!
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)