Det märks att det råder en viss skidfeber i Stockholm, och det märks att det absolut inte är utförsåkning som regerar utan på längden. Jätteroligt faktiskt. Jag kommer från en längdfamilj och det har varit lite lustigt att vara på Sportlov och åka skidor men endast göra det på längden. Det är rätt lustigt också att jag var 18 år då jag åkte skidor utför första gången. Rent spontant var det inga konstigheter att switcha lagg, men jag håller mig gärna till de mindre branta backarna.
Både igår och i förrgår passade jag och propp på att åka lite skidor; i lördags var vi på Stockby Motionsgård på Lidingö och igår Hellasgården, och mina spontana tankar är dessa:
Stockby hade en riktigt bra 5 km bana som dock inte är kuperad alls utan väldigt rak och passar utmärkt som stakträning till Vasaloppet. Det fanns en mer teknisk bana på kartan men den hittade vi aldrig. Och elljusspåret var uppgått och det var bara träligt att åka på denna. När vi åkte bort mot Elfvik för att fika fanns det riktiga fina Skidspår, men också de endast raka. Men helt okej, vart 2 timmars åkning med stela ljumskar och höftböjare efteråt.
Hellasgården är en klassisker och har flera spår att erbjuda. 5 kilometarn (eller 4,7 km som den är egentligen) som startar vid pulkabacken är teknisk och rolig och hade kanonspår igår. Sen finns det klassiska 2,3 kilometarn som man kan öka med ängsspåret, men där åker man mest runt runt även fast spåren är fina och passar utmärkt till stakträning. Även här vart det lite mer än två timmars åkning.
I Morse var också klockan satt till tidigt för en löptur, men med snön som faller är det inte lätt att lubba med noll fäste och modd. Istället för att mäta kilometer får man mäta effekten av passet tycker jag, och motsvarar 6 kilometer samma som 8 kilometer på hjärtat får man vara nöjd. I veckan ska det bli mer löpning så länge benen håller!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar