Gårdagen bestod av en speciell händelse, då jag skulle se om benen klarade av 20 minuters löpbelastning efter fyra veckor löpvila blandad med sjukdom. Faktum är att detta var första passet på tio dagar, och jag måste medge att jag aldrig känt mig så sänkt av en sjukdom som jag gjort denna gång. Är fortfarande riktigt trött om morgonar och kvällar, och de jag pratat med på jobbet som hat samma har haft trötthetsymptom i tre veckor efteråt. Ett riktigt elakt virus med andra ord.
Hursom, tillbaka till löpningen. 20 minuters distans på löpband var schemat vilket betades av i 4.20-fart, och tack gode gud så kände jag ingenting då och känner ingenting nu! Riktig lycka. Sen att det var tungt som faan och konstigt får jag ta. Idag känner jag ingenting heller, men skidade istället för att springa för att inte gå på för hårt.
Livspusslet har verkligen lättat upp av att löpningen försvunnit ett tag. Däremot kommer nästa vecka vara en introduktion till att gå tillbaka till tidiga löpmorgnar och mycket löpande blandat med alternativträning. Det är ritkigt motiverande och skönt att vara igång igen.
Debuten kommer långt fram, en del, som 4:30-Staffan, har redan bestämt var premiären ska ske. Jag avvaktar, jag vill ha bra form helt enkelt och känna mig redo vilket kommer ta ett tag. Tålamod är livets dygd.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar