Nu har jag varit igång i en vecka med löpningen ochvore det inte för det förjävliga underlaget hade löpningen svävat på moln nu. Men rent spontant, det går fan inte att springa. Jag har aldrig varit med om liknande. Onsdagspassetsom bestod av 40 minuters löpning med Lars Södergård och Tom Manselin, nygammal frälst löpare (har ett gammalt åländskt pers på 400 meter på under 50 sek.) och jag har aldrig hört någon svära så mycket som lars under passet. men det VAR förjävligt, och imorse vände jag efter fyra kilometers bra vägbana då jag kom ut till Djurgården och det tog abrupt slut med plogande och saltande. Bara att vända istället för att harva. Jag har inte fått någon reaktion än mer än att det kanske känns, men det kan vara inbillning också. Men det serpositivt ut. I helgen hoppas jag med polarna springer SM att vara igång ytterligare.
I övrigt är det jobb för hela slanten just nu och dagarna består av pussel med att hitta tillbaka till motivation för löpning, motivation för att hitta tid till träning och genomföra den samt att återhämta sig. Inte mycket annorlunda med andra ord utan vanligt Svenssonliv.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar