Jag har den stora lyxen att idag bo på gärdet i Stockholm och har fantastiska möjligheter att på otroligt fin mark kunna förlägga löprundor i alla möjliga variationer. Djurgården, Norra djugården samt Brunnsviken är alla nära eller relativt nära och jag har också riktigt nära till Lidingö där variationerna också är många.
Jag är uppväxt i en förort söder om Stockholm, Hägersten, där löpvägarna inte är lika fina som de jag har på Gärdet, men som alltid bjöd på bra avslutningar då vi bodde riktigt högt upp med många höjdmeter över havet och det blev således alltid en backig avslutning, speciellt om man lade passen vid Vinterviken och fick kriga sig uppåt i slutet. Det lade grunden till att tycka att backar är rätt behagliga ändå, jag har ju inte upplevt så mycket annat. Mer jobbigt var det när man var yngre och hade cyklat och badat. Nervägen var ju lätt som en plätt, hemvägen var fruktansvärd.
Nu har jag iochförsig inte sprungit något men likväl spenderat helgen hemma i barndomens kvarter där föräldrarna bor kvar men nu är bortresta över helgen. Och det har varit skönt för energin att byta lite miljö, speciellt då man som fästmön och jag gör med att bo i en etta fortfarande. Nu umgås ju vi ändå i samma rum hela tiden även här, men det är skönt ändå att gå från rum till rum.
Träningen har bestått av cykel, crosstrainer och lite gymmande men inget springande. Känner fortfarande av benet då jag går och sträcker i ytterlägen och det finns med andra ord ingen anledning till att springa. Däremot kommer nästa vecka bestå av mycket specifik rehab då jag har en hel del övningar som jag ska göra.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar