Banpass

På vinter blir man relativt van med bana eftersom man i tid och otid springer på Bosön och där går det alltid hiskeligt fort. Sedan kommer en period där grundträningen börjar igen och det blir längre pass samt mer löpstyrka innan banan och de lite snabbare skorna åker fram igen. Liksom idag.

Vaknade tidigt och tog en kanna kaffe på sängen innan jag gick ner och slängde in tvätt. Hann precis klart innan jag drog i väg och där passet presenterades som ett 2 x 2000 meter + okänt antal x 1000 meter. Efter uppjogg och lite häckskolning kändes kroppen ändå lätt, och efter en kisspaus var jag redo.

Första intervallen gick på 6.37 med väldigt kontrollerad fart med Nathalie Rohlen i rygg första 1000 metrarna. Andra gick lite tyngre på 6.46  innan tusingarna tog vid och vid detta laget var mina vader riktigt trötta och hårda. 1000ingarna gick därför in på ganska så höga 3.17 vilket jag egentligen borde klara snabbare. Men jag resonerar ändå såhär, kanske som en bortförklaring, men ändå: 

• Jag sprang ensam vilket alltid är jobbigare
• Jag hade riktigt slitna vader i slutet vilket gjorde att steget blev sämre.
• Jag vågade omedvetet inte att ta i med tanke på knäkänningar.
• Det var första banpasset
• Ser man ett år tillbaka är jag ändå långt före vad jag var då, och 6.37 på första i kontrollerad fart med 3.15 lekande lätt halvvägs, det är fullt godkänd.

Därför ser jag ändå passet som bra genomfört.

Nu väntar soffläge samt vila.