Race report! - 3 plats, OK känsla och 1.00.54

Då var premiärtävlingen avklarad!! Som rubriken säger var känslan Okej men inte mer, farten kunde varit bättre, och jag hade hoppats på en något snabbare tid. Men ibland blir det inte riktigt som man tänkt även om detta är i början av säsongen. men här kommer en rapport i alla fall!

Började dagen med en liten promenad för att känna på skor och form, och sinnet var laddat, kanske lite för laddat, och kroppen kändes bra. Youghurtfrukost som slank ner utan problem och vätska fylldes på. Ut med tricken till Sumpan för att hämta nummerlapp och känna stämning, och jag älskar detta föreningsliv som framförallt Sverige kan erbjuda i många fall. Hängivna föräldrar, cafeteria, en speaker i ett bås och lokala motorcykelklubben som ställer upp för att ledsaga löparna. Uppvärmning för att känna på backen betades av, och denna backe är ökänd för många löpare i sumpan. Med start vid vattnet ska man tre gånger på denna sträcka arbeta sig uppåt och det är knixigt, jävligt lång och tungt för att avsluta snabbt nerför så man knaopt hinner återhämta sig. Byta några ord med Kent och Bamse hann jag också, samt tränarkollegan Anders som bor runt kvarteret och som agerade lagledare.

Starten gick och jag gick direkt upp i täten för att dra, och gick självklart loss lite väl hårt dumt nog. ledde första 3,5 km innan jag valde att släppa upp för Patrik Eklund från Studenterna samt Colm O´Callaghan från Huddinge AIS som gick upp och drog. vid varvningen vid 5,7 km låg vi tre i en bra klunga och det kändes bra. Efter allt har gått uppför och vi skulle köra nedför började smärtor i magen komma, precis som i Spring Cross förra året och jag valde att släppa, men alltför sent och kramperna bröt ut totalt. Tappade direkt till båda två som ryckte och bildade en lucka. Fan, fan, fan tänkte jag och drog ned på farten rejält för att inte få det att bli värre, vilket det självklart blev. Självklart började de negativa tankarna komma, andas, måste gå, måste bryta, nej i helvete heller, kör osv. innan även fyran kommer ikapp vilket visar sig vara Lorenzo Nesi från Studenterna som jag vägrar släppa. Anders, som dagen till ära hojade runt, ger ovärdelig hjälp och påhejningar vilket bådar gott och hjälper rejält!! Ligger helt OK men med alltför långt fram till de två första, innan Lorenzo bryter vid 10 km av oklar anledning (som gick på 35,56). Upp på IP igen för varvning, och har en löpare en bit bakom men ingen kontakt framåt. Ivrigt påhejad av Tobbetobbe i backen gnetar jag på, och släpper upp fyran vid 13 km, Daniel Nilsson från Studenterna samtidigt som jag möter Andreas Bergstedt som värmer och som också hejar. Sida vid sida ligger vi och trycker, ingen vägrar släppa, och mentalt börjar jag förbereda mig på en spurtstrid i backen. Daniel går om två meter, jag går om, han kommer tillbaka, tempot höjs och det blir snabbare och snabbare. Inser att jag måste vara före vid backen för att kunna ha en chans och gör ett försök till ryck vilket lyckas, får 3-4 meter, och innan backen tänkte jag på alla jävla förhatliga backpass på Djurgården och alla jobbiga jävla intervaller och tänker att någon jävla måtta får det vara och ger allt samtidigt som en uppenbar supporter till Daniel skriker "Nu har du han, han ser trött ut!!" vägrar ge mig och får en växande lucka. In på konstgräset med tempo i benen och slänger en sista blick, han kommer ej ikapp, in över mållinjen och ramla ihop på 1.00.54, 3.38/km. Kommer upp och pratar lite med Kent, smått missnöjd med taktiken och sinnet som inte kunnat hålla sig lugnt, men lite rikare erfarenheter. Ser Propp komma imål som tvåa också, vilket var dökul!! Men fan att jag var tvungen att gå på och var tvungen att släppa, orutinerat och dumt.

Hemgång och lunch, vila och senare Batman the dark Knight med propp. För övrigt gjorde spårvägarna en gedigen insats med silver i herrtävlingsklassen och brons i damlklassen av Tobbe och Cecilia, grattis till er!!

Nu är det en ny vecka med fokus på nästa söndag, och premiärmilen! Tack ni alla som hejade!