Sju timmar efteråt

Det var sannerligen rätt dag för löpning och sannerligen rätt dag för att springa fort!! 35.35 är det nya rekordet och en bättre halv-avslutning på löpåret går väl inte att tänka sig direkt.


Hursomhelst så tog jag och propp tuben ut, vilket tog sin lilla tid men där självklart vi såg många löpare och varvade ner genom att lyssna på lite musik. Till hässelby IP för att känna stämning och träffa folk, sprang bl a på gamla jobbarkompisen Mikaela och senare morsan och farsan, som agerade lagledare och tog hand om en kläder.


Uppvärmning och gå till start, vilket var en slarvig uppvärmning. Träffade dock Staffan från bloggen 4:30fart genom tillvaron, vilket var otroligt roligt och vi lyckoönskade varandra. Sen start med taktiken öppna lugnt och gör ditt eget race! första km gick på 3.40, andra ganska lugn och 3 km på 10.20 vilket inte var speciellt lugnt alls. men faktum var att det fanns mycket krafter i ben och huvud så jag vågade trycka, men med tankarna att inte förhasta mig. Hade även turen att ha klockrent rutinerat sällskap i Barcelonamarathonvinnaren Josephine Ambjörnsson i två km, vilket gjorde att vid 5 km stod klockan på 17.35 och nytt personligt på den distansen! Träffade henne efter loppet och tackade henne för en fantastisk blogg och önskade lycka till i hennes löpning, http://lillakenyanen.blogspot.com för er som är intresserade! sedan började jag försöka plocka fler placeringar av trötta löpare, och lyckades ta mig upp mer och mer. 6 km på 21.06, 7 km på 24.45, 8 km på 28.30... ungefär här visste jag att jag skulle börja få nytt PB, och när en klasskamrat i idrottspsykologikursen skrek som fan på nig att öka vid 8 fanns inget annat val att göra det. Tar sikte på nästa tjej vilket visar sig vara Anna Rahm, som senare slutade 5 bland brudarna. vid 9 skymtar klockan på 32, bara köra sista. Mot Hässelby IP och in på banan, bli påhejade av föräldrar samt ge järnet för att se klockan ticka ner. 35.35, ramla omkull och flämta efter luft och gratta löparjeppe som nu kan kalla sig äkta elitmotionär efter 34.53!!! Träffade även idolen Larsa södergård som kom tio totalt, som jag grattade, plus lite andra kända ansikten... Sen heja på propp som kom in som 32a (!!!) bland brudarna men en klockren spurt, innan vi fick skjuts av föräldrarna till föräldrahemmet där en nerjogg, stretch och dusch togs vid.

För att fira smällde vi upp en champagne och käkade lite från den lokala greken. tokgott alltihopa. Dock som vanligt började min mage krångla, vilket den gör än, men det får man ta. avslutade hemma med en våffelmiddag och nu väntar förberedelser för imorgon.


Fick även ett fint meddelande av nämnde larsa södergård som gratulerade för den fina utvecklingn, vilket gladde mig enormt! det har gått lite framåt sen Danderydsloppet den första maj, vilket ni kan läsa om i tidigare inlägg. Bara att njuta av sötman av ett nytt PB och hoppas att man får vara skadefri och köra på nu i vinter.

Så fort en dag kan gå som egentligen innehåller så lite tid att fokusera på! Jag antar dockatt det är väl det som är charmen?