Dagen efter - Pallplats och finmiddag

Äntligen tävlingsdag! Eller ja, en sliten kropp var det som sagt igår, med lite förkylningskänningar och sliten kropp och huvud. Bara att ladda om, ladda upp extra och tro på sig själv!

Som det skrevs igår, var dagsuppladdningen OK med bra käk, bra vila och vätska och saker att göra. Passa på att småbläddra i idrottsspsykologens Bibel, Foundations of Sport and Exercise Psychology, vilket är en liten tegelsten på cirka 1,4 kg som vi ska läsa igenom på Idrottspsykologikursen, och använda lite åp fotbollstränarkursen också. Men iaf, loppet...

Kom till Hagaparken lagom tidigt och laddad för att se tidiga starten av femkilometarn, som startade vid 13.00 redan, för att känna stämning och se några man kände. eftersom Sicklaloppet gick samma dag gissade jag på att de flesta var där, och bara någon nuna kändes igen, men ingen speciell. Frågan var tiden och hur mycket kvaliteten höjts inför årets lopp, då vinnaren förra året vann på inte superstarka 38.40. Skit samma, och gör ditt eget lopp var mina tankar.

Uppvärmningen gick OK, men det var tunga ben och för en asfaltslöpare som jag är på en bana bestående av grus, gräs och lera var det extra tungt, men tanken lättades upp ändå: jag har trots allt bott bredvid Hagaparken och sprungit runt här utan och innan och är förtrogen med dess bana, och grus fungerar ändå över en mil. Väl vid starten smög jag längst fram och laddade, tillsammans med ett gäng andra friska herrar och damer.

Den längsta av de alla med bleka ben, det är jag!

Väl då starten går bestämde jag mig för att ta täten direkt, vilket jag gjorde, och efter 150 meter har jag och två andra herrar dragit oss loss. Direkt fick jag kontakt med en, som visade sig vara vinnaren, som frågar om tid:

"runt 37!" svarade jag

"OK, jag ska köra på 35!"

"men vafan, stick före du då, och lycka till!"

"tack" svarade kisen, och ryckte iväg. (denne man sprang sedan på 34.23, så dålig var han inte.)

låg bakom honom och en till som släppte, och en annan kille dök upp, medan jag körde på i eget tempo. aldrig lägre än trea, tänkte jag och drog på. 1km, 3.12, 2km. 6.38, 3 km, 10.15... Ja det gick undan i början, men det var också tanken! när du springer liknande lopp så är det så att många drar i början och sedan släpper upp och är i vägen, varför det är vitkigt att ha fritt fram hela tiden. låg sedan på en tredjeplats hela vägen utan kontakt upp och med en som var relativt nära bakom, utan att hota. första varvet gick på 18.05, och satan vad läckert det var att springa som tredjeman och höra folk jubla och dessutom höra funktionärer och speaker ropa ut var man låg:

"Och på just nu tredje plats, Jonas Wetter!"

Läckert och motiverande! För att kunna ha koll på killen bakom, försökte jag höra genom applåder och liknande, och det visade sig att avståndet ökat lite. hade bra återhämrning efter 6 km, som gick på 21.55 tror jag, och vid 7 km som gick på 25.45 kändes det bra igen och tempot hade ökat. Banan var dock rejält uppochner ska sägas, att springa från vattnet upp till koppartälten kräver en jäkla bra mjölksyraåterhämtning, och andra varvet kändes det rejält i benen. här började jag också komma ifatt personer som gått eller joggat långsamt, och det blev tight i spåren. upp med blick, andas och kör på! var mantrat i huvudet. Sprang bland annat på en av brudarna i fotbollslaget som jag fackhandleder lite i deras projektarbete, som sprang idag, och han ropa lite till henne också. ju närmare målgång sen blev det tätare och tätare, vilket gjorde det svårare, men flera i spåret hejade faktiskt på en vilket ökade energin! 9 km passerades på 33.1o, vilket innebar att en tid under 37 skulle kunna nås. Kämpa, kämpa och trängas, och till slut såg jag i virrvarret av folk att jag skulle svänga av in på upploppsrakan, och ett försök til lryck gjordes, innan jag såg klockan ticka ner! över mållinjen på tiden 36.51 och en tredjeplats!!! Trött efteråt men glad, och speakern annonserade att vi skulle vänta för prisutdelning!

Tre glada killar (tripp, trapp och trull) som fått pris.

Väl då passade jag på att vänta för utdelning och se andra löpare komma i mål, och dessutom hann propp dyka upp lagom till prisceremonin, där damerna fick gå före sälvklart innan vi herrar bjöds upp. Fick ett hedrande tredjepris på en månadsförbrukning med Bars av reztart, en medalj samt ett presentkort på Selmaspa. I Sunne. I värmland. Grattis till mig. Verkligen.

Presentkort, medalj, och en låda bars.

Sen hemgång med stopp för godis, väl hemma sedan dusch, vinnaröl, leverans av frys av föräldrar samt trerätters middag bestående av Trattkantarellsoppa, kycklingpasta med egengjord pesto och chokladmousse. Inget särskilt. Och ja, jag gjorde faktiskt det själv!

Som en detaljtanke måste jag säga att kroppen ändå svarade bra på loppet! Sliten, terräng, grus och trötthet men ändå en bra tid och kanske ännu bättre om jag inte behövt springa om folk (?) och trängts. vem vet, men roligt att kroppen svarar bra på det man gör.