När man läser rubriken kan man tro att Uhris är spökskrivaren eller den som skriver ett gästinlägg, men jag tror han gör sig bäst i sin egen blogg. Detta sades av Lars Södergård igår i omklädningsrummet på GIH efter jag harvat runt i 50 minuter med OrienterarJeppe och känt mig som en övergödd kallblodshäst som försöker tävla mot de vackra araberna i Kentucky Derby och tokflåsat med benen full av mjölksyra. Kan ha att göra med att de sex tusingarna jag körde i tisdags satt i benen (gick i 3.14-3.17 fart på djurgårdskanalen), men ändå.
När vi satt i omklädningsrummet och diskuterade livets väsentligheter, och detta förträffliga sades, skrattade jag först, men när jag sedan promenerade hem, eftersvettandes och ännu tröttare, funderade jag lite mer över detta och satte det i samband med vad jag och Jeppe diskuterade under vår löptur (eller vad han dskuterade medan jag försökte andas normalt), nämligen hur vi tränar.
Jeppe och jag körde en del tillsammans förra året när löpningen tog större plats i tillvaron, och vi snackade då om hur bra vi kört förra passet och hur vi önskade nå sub 37 eller sub 38. En femmilsvecka, ojoj, det var hårt, då fick man köra en lugnare nästa vecka. Charmigt att tänka tilbaka till, när vi båda ligger på 9-10 milaveckor nu och snackar om när vi kan springa på sub 34.
Medan jag i vintras körde slut på mig själv på Bosöns tartanbanor, Djurgårdens vinterskrud, Stora skuggans grus och på långpass runt stan tog jeppe det lugnare, och började köra på i april-maj istället, medan jag var totalt slut i kropp och ben efter att ha kört för hårt. Han var smart och anpassade sig efter vad kroppen var van vid, medan jag drog på för hårt. Jag undrar vad jag fått för tid på Maran och Kungsholmen runt om jag hade gjort liknande upplägg som honom? Kanske rent ut klarat mig runt maran och kanske inte krampat på Kungsholmen? Vem vet. summa summarum, det har nog blivit för mycket kom jag fram till innan jag vred nyckeln i låset hemma.
Så då kanske det börjar bli dags att supa i en månad då? Larsa själv har ju plågats av plantar faschiit och inte sprungit på en månad, istället kört dubbla Wet Vest pass och crosstrainer varje dag och kanske supit lite. Innan jag då super ner mig i en månad, ska jag se hur bra han springer nu när han kommmer igång. Fungerar det för honom, då är planen klar.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar