Huruvida man ska ha en taktik för ett lopp där man inte är tätlöpare är lite omstritt. Jag menar, skillnad jag får är att jag kanske placerar mig på plats 34 istället för 37, och då spelar det kanske inte så mycket roll egentligen. Men det är ganska lärorikt i den mån att man provar på att jobba med många olika farter och man får känna på olika sätt och vad som passar en.
Jag vet att Uhris är en jävel på att under lopp och innan bränna sönder många, men det är också för han är bättre än många. Men som på marathon hade han Daniel Woldu i ryggen och som vägrade dra, och då Uhris tröttnade så han avvaktade till Woldu fick en svacka på västerbron (woldu är tydligen ingen backlöpare) varpå han drog upp farten rejält och började springa sick-sack för att han inte skulle hänga med längre. Ett av flera knep.
Jag frågade Kent igår vad man ska ha som taktik inför lördagens lopp, då banan är ganska tuff, och han svarade något förvånande:
"Kör på så du går in i väggen!"
Eftersom han inte skämtade heller, blev jag fundersam.
Det kanske inte är så dum idé ändå, hänga på så långt det går och offra för en gångs skull allt för att komma först. Det kanske är naivt, dumt och barnsligt att på det, för att inte säga orutinerat, men vafan, det kanske är det mest taktiskt rätta?
Gårdagens sista träning innan midnattsloppet, för ovanlighetens skull med Malin Liljestedt, var pigg och skön så kanske lite form finns där bakom.
För övrigt är jag nu i inskoningstid på nya jobbet, där jag för alla GIHare nu kan titulera mig JPK, vilket inte betyder Jäger och Päron Konjak, utan Jonas på Kåren, och är det stället jag nu kommer vara det närmsta året. Om detta är ännu ett steg i vuxenlivet, eller ett steg tillbaka, vet jag inte, men till skillnad från i våras kommer det finnas bättre tider för löpning, återhämtning, Idrottspsykologi II som ska läsas i september och att faktiskt leva lite.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar