Igår var jag ganska trött i benen efter allt springande i helgen, men ganska pigg i huvudet för att jobba. Ganska skönt att variera sinnet lite från att bara göra en sak till att göra flera. Dock skippade jag morgonlöpningen igår morse då min älskade fästmö kom hem sent från Småland och jag insåg att det inte skulle vara möjligt att skippa lite sömn mot att köra ett morgonpass. Vilan var alltför viktig. Men jag löste det ändå rätt fint. Jag insåg att lite lätt jogg förmodligen skulle lösa upp en del knutar så jag passade på att köra ett återhämtningslöppass på 7 km med lite bålstyrka efteråt och löpningen var extremt tung men det kändes bättre efteråt. På kvällen körde jag hårt med mina adepter igen.
Även imorse var benen alltför slitna och eftersom tisdag är lika med Bosön tänkte jag att om jag ska överleva bör jag nog ta det lugnare. Sagt och gjort, skippade morgonlöpningen till förmån för en promenad på 35 minuter. Därför blir det åka av ikväll sen.
Något jag dock märker i det hela är att den tunga träningen ger resultat på ett annat sätt som har med intervaller att göra, och det är att hårdheten börjar komma tillbaka. Det betyder för min del att även om jag är trött och benen är slitna så finns det en autopilot på i benen som gör att det går ändå i 4.20-fart och det går utan att ta i att få ner farten till 4.00-fart. Med lätta ben så flyter det på ännu snabbare och på intervallerna klarar man fler och fler. Riktigt skönt! Nu är det bara att hoppas det håller i sig framöver med lite kloka träningspass och återhämtningssessioner!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar