Löpning med kändisar

I ett tidigare inlägg skrev jag om uppladdningen inför halvmarathon och löpning med sju SM-guld. Jag har skrivit det tidigare men det tål att upprepas; genom Spårvägen men även GIH får man chansen att träffa och ibland springa med fantastiska löpare och profiler och det är både med inspiration och skräckblandad förtjusning som man tränar eller tävlar med dessa. De springer ju så jävla fort! Men kul är det.

Igår eftermiddagen hade jag riktig tur. Morgonen bestod av 15,5 kilometers löpning vilket var lite småsegt för benen. När jag sedan på eftermiddagen skjutit upp och skjutit upp pass II och funderat över löprundor samt stressat mig själv över att jag verkligen behöver komma ut innan mörkret kommer drog jag och bytte om, och från ingenstans kom då Olle Walleräng som var på GIH-besök och skulle distansa lite, och med sig hade han den nyblivna spårvägaren Johan Walldén. Dessa två tål en närmare presentation.

Olle kan man säga är en av våra största löpartalanger (med bland annat ett OS-guld för juniorer på 1500 meter) och numera seniorer med minst fem SM-guld i alltfrån terräng (4 km där han spurtade ifrån självaste Mustafa Mohammed) till bana (1500 meter och 5000 meter) till inomhus (Tror han SM-guld där med på 1500 m och 3 000 meter) och Finnkampen (vann 5000 meter i somras) till EM-placeringar (sjunde man på 3 000 meter). Hans någorlunda hyggliga rekord är 3.40 på 1500 meter, 7.53 på 3000 meter samt 13.43 på 5000 meter. Han passade även på att vinna Milspåret i år och komma tvåa i Hässelbyloppet på 29.45. Sen säger väl denna bilden något vilka han tävlar mot (tror den är tagen 2009):

     Två OS-guld killar mot varandra: Olle som lurar bakom Mo Farah, OS-guld i år på 10 000 meter

Johan Walldén är också en snabb kille med diverse meriter. Kisen vann SM i år på 1500 och ligger tvåa på årsbästalistan över 1500 meter och har dessutom sprungit 800 meter under 1.50. Att han sen liksom Olle har representerar Sverige från Senior ner till alla möjliga nivåer och kom tvåa i finnkampen på 1500 meter gör honom inte sämre.

                                    Johan längst till vänster i årets finnkampslag över 1500 meter.

Hursomhelst drog vi ut i Lilljansskogen på en lätt 40 minutersrunda, och för att det inte skulle få för fort försökte jag ligga först hela tiden och bromsa herrarna, vilket inte var lätt. I Lilljansskogen går det ganska mycket upp och ner, men jag lyckades ändå hänga med de på denna tur. Eftersom vi gick ut precis innan det blev becksvart var det kanske tur att jag också sprang med dessa två så vi hann hem innan det blev helt becksvart utan bara lite lagom mysigt mörkt.

När man kör med löpare som dessa inser man också hur mycket man måste lägga ned i tid och kraft för att bli bra. Det handlar om ett heltidsjobb och att planera in i minsta detalj allt som ska bli bra. Och att köra hårt när det krävs, och lugnt när det krävs. Dessutom en jävla självdisciplin att orka hålla på så mycket även i motgång då löpningen är det enda man håller på med och en benhård vilja att tro på sig själv. Uhris har lyft det tidigare i sin blogg, om att vi behöver fler löpare som springer på heltid, vilket dessa två gör och gör helt rätt i. "man är ung och kanske bara har en chans i livet att bli bra, då är det lika bra att satsa allt!" som Johan uttryckte det.

Hursomhelst sjukt kul och inspirerande att träna med dessa, det gör att dagens två pass känns ganska lätta att genomföra...