1 dag kvar - inkvarterade!

Landet. Hem till själen och den del som människan vistats mest i historiskt sett. Hur länge har vi varit urbaniserade? Inte länge...

Inkvarteringen hos propps släktingar på torpön har varit fantastisk, från mat till sängar. Förra året sa jag att om det går dåligt är det knappast matens fel. Jag säger inte annorlunda idag.

Jag har sett startlistona för imorgon och konkurensen har hårdnat. Det är inte samma kvalitet som förra året, den är bättre, och jag välkomnar den. Vad svensk löpning minst behöver är färre löpare som springer fort. Det behövs fler. Om det sker och resultatet av det är att jag kommer längre ner i resultatlistorna gör inget. Det sporrar och triggar till mer inspiration att träna och tävla.

Jag vet att det är minst två som dokumenterat sprungit snabbare än jag. En är Marcus, klubbkamrat från Spårvägen samt Klint från Grannklubben Fredrikshof, som slog mig senast i Hässelbyloppet. Det blir tufft imorgon.

En av anledningarna till att jag springer är mötet med föreningar, människor och med historien och kulturen inom idrott. Att se det ideella i kontrast med storklubbars aktiebolag, se köerna till termoskaffet och det hembakta, speakerns entusiasm och de oändliga exemplaren av overaller och motionsskor. Att höra dialogerna om hur man tränat inför, hur man motionerat, och hur vädret var förra året. Se entusiasmen hos åskådarna och funktionärerna och den trötta glädjen när mållinjen korsas.

Det enkla och genuina.

Låt det vara så!

Ni som läser detta och springer imorgon; Stort lycka till! Tveka heller inte att hälsa eller byta lyckoönskningar med den långe gänglige mannen i blå spårvägenoverall! I spåret är vi alla Vinnare!!!