Eftersom det snart är dags att börja springa mer lopp så är det dags att krama in hårdare och hårdare intervaller för att höja hårdheten och farten rejält men sådana pass snyter man inte lätt ur näsan. Den senaste tiden börjar dock hårdheten komma mer och mer och kroppen svarar på att köra hårdare. Risken är självklart att man bränner ut sig men jag försöker att hålla nere belastningen på en acceptabel nivå för att både öka formen och för att inte köra alltför hårt, vilket är en svår balansgång. Hursomhelst verkar jag vara på någorlunda rätt spår.
Dagens intervaller som skulle genomföras var 5x1000 meter med 90 sekunders vila, och då jag och fästmö firade av semestern genom att dricka årgångsvin kvällen innan (vilket i sig var fantastiskt gott, ett inlägg om det kan komma framöver) så var vi båda slitna på morgonen. Man är ju inte 20 längre. Hursomhelst var det inget snack, intervaller ska genomföras och det är kanske bara bra att vara sliten och genomföra de ändå, då blir man ännu lite hårdare. När vi väl är iväg är dock hettan brutal med 25 grader på termometern i skuggan och den plats jag valt att förlägga mina intervaller på var självklart i gassande sol på landsväg, dvs inte ultimat någonstans. Att dessutom den sträckan är den rakaste och mest flacka delen, vilket i detta backiga landskap betyder att den ungefär ser ut som Västerbron, gör det inte enklare och man kan således dra av några sekunder mot när man kör på bana.
Efter fyra tuffa tusingar, där det uppför gick på 3.19 och nerför på 3.13, var jag riktigt trött och kände att det inte skulle gå att hålla ihop en till, men jag gav mig av på vinst och förlust och denna gång blev det förlust, men det kändes riktigt bra återhämtningsmässigt och trots slitenhet efter läger och sol samt motvind gick det bra.
Nu får vi se vad som väntar framöver!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar