Bakslaget som jag väntat på har inte riktigt kommit än. Det fortsätter att gå framåt, om än i långsam takt, och jag försöker att hålla mig till en långsam nivå. Babysteps, som Tobbe Lundgren uttryckte det. Tobbe har i sig en riktigt jobbig skada i Hamstrings som vägrar att läka och han själv är nere i ett djupt mörker enligt hansjälv. Faktum är att vi är flera som är skadade nu, Walldén opererades i måndags, Henke Jacobsson har problem med en fot och Olle är på väg tillbaka efter en inflammerad hälsena. Lena Örn har fortsatt problem, liksom Lisa Forsberg, och Alexander Palm är också småskadad imellanåt. Inget vidare och inget kul. T o m Fästmön har ont i en fot.
Imorse kunde jag ge mig på en 7,5 kilometersrunda som kändes OK, även om det känns mer och mer ju längre jag springer men om det förut gjorde ont efter 8 km så kittlas det nu bara lite i knät och jag har inte ont efteråt. Självklart är jag lite öm, men det är också svårt att särskilja det onda från vad den upplevda känslan är. Det är som om tanken spelar en ett spratt imellanåt.
Stegra långsamt är i alla fall mitt recept, så får vi se om man kan vara tillbaka i vinter.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar