Rubriken i detta fall kunde inte vara mer träffande. Det här var riktigt kul, även om jag är lite missnöjd med tiden som blev, då jag inte alls var förberedd på hur kort 5 000 är och att man måste slita rejält hårt för att ta sekunder hela tiden. Men en debut är alltid en debut. Tanken var innan loppet, med instruktioner från Kent, att köra 76-varv och försöka hålla ut så länge som möjligt, samt att inte dra en meter. Kanske det var lite för vågat, för varven var extremt ojämna med 76-80-78-80 på de fyra första. Kanske borde jag gått ut och dragit för att få till ett bättre lopp? Det vet jag inte, men jag låg kvar i min klunga som tvåa eller trea hela vägen, lät Frida Lundén från Studenterna gå ifatt men drog ifrån med 300 kvar. Slagen snöpligt i spurten. Men vafan, saknar ju helt snabbheten och grunden som man lägger i januari-april, så det kanske inte var så konstigt. Men det positiva är att det går framåt steg för steg, och att jag nu dagen efter inte är lika sliten som jag brukligt.
Sen vill jag också passa på att tacka alla längs banan som var kvar och såg på. Var sjukt kul att höra er från alla håll och kanter!! Spättan, Niklas, Julio, Morsan och farsan, Södergårds... Tack!
Men nu är det här och gjort och nu är det dags att fokusera om. Mot Halvmaran och mot längre lopp och pass. Nu ska det hända grejer!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar