Efter loppet förra veckan var jag inte Tarzan i benen dagen efter, men jag orkade ändå med en 10 km runda som inte gick vidare fort, men det behövde det inte göra heller. Jag tror mycket på att de kvalitativa passen ska vara just kvalitativa och hårda medan de andra passen ska vara rena njutningar fartmässigt med låg fart om det känns tungt, ännu lägre fart om det känns bra och de gånger de känns riktigt bra (vilket är få gånger) brukar jag bli så fundersam på om jag ska köra på eller inte så det blir lite snabbare än brukligt tyvärr. Nä, allvarligt talat så brukar jag ta det lugnt på distanspassen då jag tror att jag blir för sliten för att kunna absorbera de hårda passen, men gillar man att köra hårt jämt så kan man göra det.
Förra torsdagen så vart det i alla fall 5 x 5 minuters tröskel, i så pass mycket regn att det inte gick att bli blötare och även där var jag sliten i benen. Men eftersom det nu är dags för att börja ta lite på längre distanser skissade jag och Kent upp lite planer för hur det ska se ut kommande veckor, och vi båda var ense om att mängden behövde ökas, kanske t o m så pass mycket så vi kan avvakta med hård kvalitet i en vecka. Därför började jag redan i lördags att öka mängden, för att fortsätta med det idag och även fram till fredag då jag tar det lugnare inför helgen. I lördags vart det 25 km, igår 24 km, och idag 29 km och även fast jag är lite mör i benen absorberar jag det bra tycker jag. Imorgon siktar jag i alla fall på 21 km, kanske uppåt 27 km om det känns bra.
Jag fick i alla fall mersmak efter loppet, men jag tror tyvärr inte det blir något mer 5 000 i år. Däremot verkar det fullspäckat med tävlingar framöver, vilket blir spännande. Midnattsloppet står närmst på tur, och såsom träningen är upplagd nu så tror jag inte det går att kräva rekordtider. Däremot hoppas jag absolut kunna slå förra årets tid, men vi får se längre fram i veckan hur benen känns.
I helgen var den stora njutningen annars att göra sista sommarhelgen och den avnjöts på landstället med fästmö där vi njöt, åt fina middagar, sprang, badade och bara levde. Denna sommar har verkligen bjudit på flera tillfällen att lagra i minnet inför vintern som man kan plocka fram och njuta av och det är bara att hoppas och önska att vintern om ett par månader inte blir lika brutal som förra årets. Samt att Jesper Nelsén blir frisk så vi kan springa tillsammans igen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar