Det har varit bloggtorka en vecka nu, vilket har skett av förklarliga skäl, vilket kommer förklaras nedan. Att det beror på skrivkramp kan jag direkt förneka, då jag nog haft saker att skriva om varje dag, men det har snarare inte funnits tid eller så har skallen varit så punschig att sammanhanget inte hade synts.
I alla fall, löpningen är lite eftersatt pga höger knä som inte riktigt vill ge med sig och som jag fördmoligen kört för hårt med och som inte riktigt vill läka. Brännande ont när jag springer och ont dagen efter. Har alternativkört en hel del med bara två löppass förra veckan, varav det ena var löpning av hela Lidingöloppetbanan som inte var så värst hård som jag förväntade mig. Kan bero på att de vägar vi har på landstället är mycket värre, men att göra detta i högre fart är minsann en utmaning. Men jag börjar bli orolig, nu får det verkligen ta och bli bra om jag ska få in sista viktiga nyckelpassen inför halvmaran och Lidingö.
Det stora som gjort att bloggen har fått lida är att jag blivit erbjuden ett jobb som jag tackat ja till! Det är, föga förvånande, en idrottslärartjänst som kändes för bra för att säga nej till varpå det har varit fullt ös med att begära tjänstledigt, börja avsluta det man håller på med, ta emot studenter som började igår, träna... you name it. Men däremot, som rubriken beskriver, kanske vuxenlivet (ett högst ironisk begrepp) ändå är nära och ett namnbyte på bloggen borde inträda. Hur som får vi se.
More info to come. Stay Tuned.
Tråkigt att läsa om att det nu är ett knä som strular och hindrar dig från att springa!! Du har ju redan haft din beskärda del av alternativträning för i år.
SvaraRaderaSamtidigt skönt att läsa att Lidingö inte var så tufft som du förväntade dig, jag har tränat en hel del kuperat och hoppas bli positivt överraskad att banan är snällare än jag tänkt mig, på tävlingsdagen. Jag kommer förresten också att springa halvmaran så jag hoppas få se dig där i startfållan framför mig!!
Hej Staffan,
RaderaJa, det är tråkigt, men egentligen har jag bara mig själv att skylla med lite för hård träning än vad kroppen tål. Samtidigt måste man våga tänja på gränserna för att gå framåt.
Jag tror att du inte kommer få problem med Lidingö! Visst är det långt, lite jobbigt att vara mentalt närvarande hela tiden då banan ändras och backarna kan bli tunga efter två mils löpning, men med klok löpning, som jag vet att du behärskar, kommer det gå fint! Lycka till med all träning!