Jag är ingen direkt lantis eller bonde utan är uppväxt i betongen (nja) i hägersten, en förort i Stockholm och har haft Stockholm som bas hela tiden, förutom då jag pluggat någonannanstans. Frågan är om inte lantlivet är det som lockar allra mest och som i våra urbaniseringstider med storstan som mål kanske blir det framtida? Jag menar, ett liv på landet med lugn, inga köer, tystnad, äkta svenskhet med torghandel och elvakaffe och you name it, är inte det på något sätt ens rötter som försöker locka en tillbaka? Kanske, kanske inte.
Idag spenderades förmiddagen på torgmarkand där Bröd, honung, ägg och lite saker inhandlades bland lokalbefolkningen. Det är svårt att veta att det faktiskt fortfarande är detta som är Sverige mer än vad det är runt Stockholm och Jag håller med de som säger att Stockholm är inte världens mittpunkt, även om jag trivs otroligt bra där. Jag behöver på något sätt bli påmind om detta vanliga enkla livet där att lyssna på radio på morgnarna är en otrolig lyx, eller att på kvällarna sitta framför en brasa och bara ta det lugnt.
Fint är vad det är.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar