När formen känns som uppåtstigande, man är tillbaka på jobb och har energi, då passar självklart sjukdomarna på att komma. Märkte det redan igår på onsdagens andra löppass med Tobbe, där 12-13 km skulle avverkas i lagom fart. Visserligen var benen slitna efter morgonpass och ett hårt intervallpass med 200-ingar dagen innan, men då Tobbe drog iväg kändes det fort:
- jävlar vad du grillar! (jag efter 200 meter)
- Vadå, det går bara i 4.20 fart? Ska vi sänka? (Tobbe förvånad)
- Va, nejnej, vi kör (Jag, ännu mer förvånad)
Blev 11,5 kilometer med skakiga ben, hög puls och jobbig känsla. Vid nedjoggen på 1 km hem kändes det inte riktigt bra, och på kvällen började halsen bli som sandpapper och öronen svåra att höra med, för att vara värre i morse. Förkylning och vila med andra ord. Jajaja, det kunde vart värre, kunde varit feber och kunde varit inför Halvmarathon eller något större lopp. Det kanske bara är bra att det sker nu så jag får lite vila några dagar efter några riktigt bra veckor.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar