En lugn helg inleddes igår med ett löppass samt badande på lidingö. idag firades mors dag med ett löppass på morgonen, och frågetecknen som är nämnda ovan berör formen och inte minst småskavankerna som finns just nu. Är det inte hamstring som vägrar ge med sig krånglar vänster knä lätt och formen känns usel. Det är helt enkelt inte den form eller status som jag hoppats på alls 1 januari i år. Förhoppningsvis blir jag bättre, annars kanske jag gör ett skitlopp och då lär mig att kanske lyssna bättre på kroppen, strukturera om vilan och träningen samt fokusera om.
Efter andra löppasset idag som i sig gick åt skogen kom jag hem och möttes av meddelanden från skolan vilket innebar panikjobb med diverse arbeten och förberedelser jag inte haft en aning om. så från 13.30 till 19.30 var det bara jag, datorn och ett dussin böcker som skulle planera och skriva. Ojojoj... men var effektiv och fick saker gjorda. Nu går ögonen i kors så trött som jag är.
Veckan nu fram till lördag får bli som det blir. Jag är förmodligen nu inte i närheten av att klara några 2.47 med top 100 placering, men skam den som ger sig! oavsett vad ska jag definitivt stå där på lördag, stolt och glad över att jag i alla fall har chansen att springa!
Men ska det inte kännas uselt så här sista veckan så att man lockas av att sticka ut på helt onödiga pass istället för att vila?
SvaraRaderaMitt högra knä gnäller lite på insidan och är lite stelt och ömt, inte när jag springer utan när det är stilla och vilar. Har haft känningar av PFSS förut så jag tar en riktigt lugn vecka nu, behöver det ändå för att få den där lätta känslan, innan Milspåret körde jag dubbelpass på söndagen och sedan helvila från söndag kväll till onsdag och då fick jag riktigt pigga ben!
Jag gillar din sista mening......jag tänker likadant och eftersom det är min första mara hoppas jag att den leder till mersmak och att tycke uppstår....:-)
SvaraRadera