Desto finare naturen har blivit i och med våren desto mer vet man att maran närmar sig steg för steg. Eftersom jag också projekterat för ett bra tag sen, 1 januari för att vara exakt (http://utivuxenlivet.blogspot.se/2012/01/nytt-ar.html) så har jag haft ett tag på mig att slipa formen och förutom det även haft hjälp av Spårvägens fantastiska ledare och inte minst friidrottslandslagets tränare Kent Claesson. I princip borde det då finnas mycket god chanser med den potentialen att marathon ska gå. Men, nu står jag här lite tveksam innan och skräms över den långa distansen som ska avverkas fort!
Efter Kungsholmen runt har höger baksida fortsatt jävlas med stelhet, kramp, smärta och allt som kan tänkas. Igår besöktes kiropraktorn, som såg ett lite skevt bäcken plus korta sätesmuskler och masserade ut och knakade det som kunde. Ska på återbehandling nästa vecka för att se. Känslan under Kungsholmen runt var annars klockren, och med den känslan tror jag minsann att det inte ska vara någre större svårigheter mer än att det som för alla andra gör jävligt ont vid 33-35 kilometer. Samtidigt är skillnaden större än 21,1 kilometer om man jämför ett halvmarathon med ett marahon. Det är mycket skit som händer i kroppen i slutet.
Ingen panik på torpet än!! Var ute imorse på en seg men härlig runda på Djurgården och ikväll väntar mer distans med laddning för ett långpass i helgen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar