Då ska jag försöka skriva en lite mer utförligare rapport kring vad som skedde under Kungsholmen runt! Tack ändå Staffan för positiva kommentaren! Ska försöka utveckla mig ytterligare så ett ännu högre tempo kan bli behagligare, eller i alla fall så jag inte krampar :)
Kom laddad, glad och positiv till rålis för att möta upp Kent och Uhris och för att känna på stämningen och glida in på muggen. Kent hade barn till start så det blev ett snabbt snack med honom och Uhris var löpglad som alltid och ville köra en lång uppvärmning. Propp, tillika flickvän, kände sig lite snuvig men hade ändå hopp om en bra tid.
Efter uppvärmning på 3,5 km väntade ombyte, snack med farsan som återigen agerade lagledare och ge lite mat till Kent för langning vid 10 km. Det gäller ju att kunna få i sig något under Maran sen för att det ska flyta och varför inte öva nu. Pripps Sportdryck pga. aminosyrorna och en fruktmos-för-barn-squeeze-påse fick det bli. vidare dras taktiken upp med Kent: gå på känsla men försök ha en riktmarkering vid 10 km på 36 min och slut på 1.15.
Stegringar, löpskolning och laddning. Kände direkt att kroppen var på en annan nivå och att detta kunde bli något bra. valde vänstran klungan vid starten och tanken var en lugn start utan rusning för att hitta rytm. Pang iväg vid startskottet och första km gick på 3.24 i samlad fart, vid andra km stod klcokan på 6,55 och vid tre stod det på 10.15. Ingen långsam öppning men kontrollerad för att ha energi. Sen kom frågan, dra på eller ligga kvar? Kände mig pigg och lät benen löpa fritt, noga med att inte rusa utan hålla tillbaka och hamnade vid första fem i en bra klunga som jag sedan löper ifrån och börjar ta mark. 17.30 på första fem vilket är perfekt enligt plan! Sedan börjar de gå uppför, första backen samt lite blåsigare, ser till att ligga bra bakom en klunga och Jesuslöparen, och vid sju km möter jag Kent och farsan som skriker att det ser bra ut. Klungan är perfekt tempomässigt och med denna kan det gå kanon!! Vid tio km, som passeras på 35.20, langas mat men klungan viker alla av till målområdet medan jag har ett varv till kvar. Faan!! 50 meter upp till nästa och 50 meter bak, ligger helt fel... Men, käket går bra, steget flyter på trots motvind och kroppen svarar! Väl vid 10,5 står även Jonas Dickson, gammal skolkamrat, och hejar, varpå steget bli än lättare och när speakern ropar ut att jag ligger på sjätte plats, då vill man stanna tiden ett kort ögonblick och bara njuta!
11 km, 12km, 13 km, 14 km, jävlar, börjar känna i höger hamstring plus motvinden börjar bli jobbig. sänker mig till 3.45 fart men inser snart att jag får svårt att höja tempot. Baksidan börjar smärta rejält och gruppen bakom hinner ikapp. Skönt med klunga, bara följa med tänker jag, men prick vid 15 km känns baksidan rejält och jag får riktigt svårt att hänga med och släpper. tempot nere i 3.50 fart och lika pigg som den var vid 9-10 km, lika plågad är den nu. Släpper upp ytterligare löpare då smärtan fortsätter, och känner att det inte kommer gå över. från 18 km är det ren och skär plåga, och tre kilometer, vilket känns som vilken uppvärmningsjogg som helst, är fruktansvärt långt...
Jobbar på och börjar varva folk tillhörande motionsklassen, och hör en charmig dam ropa "men gud, de har ju sprungit två varv!" ner till målområdet och 20 km skylten och inser att 1.15 är förlorat. samtidigt har min löpstil mer gått till Quasimodo-lunk och jag har ingen rytm eller tempo kvar. sista varvet runt går i 4.10 fart och vid målgång skriker baksidan efter stretch, vilket sker efteråt men jävlar vad ont! Smått missnöjd över resultatet, ändå ganska nöjd med vad kroppen presterat och helnöjd med känslan under loppet gör ändå detta till ett fall framåt!!
Så, 17e plats, 1.17.19, och en erfarenhet rikare. ska bli spännande att se hur maran utvecklas!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar