Igår var det dags att belasta hamstrings lite mer för att se om det finns någon möjlighet at springa fort igen efter alla krämpor, så 6 x 1000 var på schemat. Ganska tungt och när Kent förordade första inter vallen på 3.25, andra på 3.20 och sen öka var det bara att göra som han säger.
Så på´t på stadions löparbanor tillsammans med dykarlarsa. öppnade första lite snabbare och landade på 3.20 prick. andra gick lite fortare, och fortfarande kändes inte hamstrings vilket kan bero på att jag hade käkat en banan innan som hela tiden gjorde sig påmind i halsregionen och som var uppe och nästan tittade ut när tredje intervallen passerades på 3.11. tog det lite lugnare med en på 3.14 och rullade av den femte på 3.18 innan jag fick kramp i magen utav bananjäveln vid halve sjätte och bröt efter 800 då det gick för långsamt. Orutinerat. Men hamstrings klagade inte då, utan känner bara lite lätt nu i fästena, men liksom Per skriver i sin blogg http://justnuvilljagspringa.blogspot.se/ att det inte är någon Ko på isen så länge rumpan är i land så får jag vara riktigt nöjd. Maran ska ändå inte gå så fort, jag hade cirka 11 mil i benen innan passet och känslan var OK. Det finns med andra ord hopp!!
Idag börjar det dra ihop sig på fotbollstränarkursen med de sista övnignstillfällena innan examination samt även tenta i träningslära. Men innan de ska kiropraktorn besökas för lite knäckande och masserande.
Kul att du hittat till min blogg och därmed hittade jag även din...:-) Ingen ko på isen, så länge rumpan är på land....och det verkar den vara med din fart på tusingarna. Lycka till!
SvaraRaderaHaha, ja, jag är faktiskt en frekvent läsare även om jag är dålig på att kommentera andras bloggar. Alltid lika kul att läsa om oss osm försöker kombinera vanligt liv med lite seriositet i löpningen!
Radera