Det var med lite ångest som jag såg framemot årets första tävling. Dels är det första tävlingen på mycket länge, dels hade jag en aning om att formen var ganska dålig och då är det inte kul att springa 10 km i hög fart. Man vill vara i form och känna sig pigg för att det ska gå bra.
Vid uppvärmingen mötte jag 4:30-Staffan som hade ett bra mål för dagen, att jag skulle slå hans tid med två minuter. Han såg själv taggad ut finör utmaningen och laddade med kaffe, medan jag nervöst laddade med en uppvärmning med Uhris och Larsa Södergård. Under uppvärmningen började magen göra sig påmind kring pannkaksbuffén som frossades i på lunchen, och oron fanns att det skulle bli mitt sänke, men polaren Samuel Johansson räddade mig med en Geishachokladbit som stärkte blodsockret igen. Larsa Södergård var fortfarande arg dock för att Uhris och Yamana kommit för att ställa upp så Nike-skorna och 2000 spänn inte skulle bli hans egendom, och Olle Walleräng och Walldén hade intagit en fin position för att se starten och skrika lite, liksom Södergård den yngre.
Starten gick och det gick fort men segt i början, första två km på 7 blankt och vid tre kilometers skylten hade jag 10.30, så 3.30 farten hölls snyggt. Vid varvning 5 km hade jag rygg på Hanna Lindholm, som senare vann damklassen, och det passerades på 17.35 vilket var lite väl hårt vilket kroppen signalerade. Vid sju km gick det riktigt långsamt, och vid backen vid 7,5 fullkomligt flög Hanna och Spårvägenbekantingen Valdemar förbi och jag ville bara lägga mig och vila. På något sätt lyckades jag hålla ut och ta mig i mål, men ojojojoj vad det satt långt inne! Sista fem gick på 18.55, så tiden blev 36.29, vilket jag förstod skulle bli knapert för att slå Staffan. Försökte urskilja honom i vimlet bland alla men misslyckades att se hans tid. Men nu när jag ser efteråt ser jag att jag hade spurten på min sida, för Staffans tid blev 38.30! Ska bli extremt spännande att läsa din rapport sen!
Vad mer kan man säga? Jo, att benen inte sade ifrån och att kroppen tog emot loppet väl. En bra grund att stå på kan man säga, då det egentligen bara är att börja träna ordentligt för att börja kapa tider och som det är nu ser det OK ut med fortsatt träning då jag inte har några känningar dagen efter!
Haha, ja, det gjorde du! Jag är nöjd ändå, sade innan att jag skulle vara nöjd med låga 38. 38:30 är inte låga 38 men jag gjorde vad jag kunde och vågade springa offensivt. Jag saknar uthållighet just nu och ser på tiderna att jag tappade på andra varvet trots att det är mer lättsprunget, precis över 19 minuter vid varvning, något långsammare än tänkt, tyckte sedna jag sprang fortare andra varvet men det var bara ansträngningen som ökade, inte farten. Nåja, jag avslutade starkt och slog alla tjugoåriga grabbar jag sprang med.
SvaraRaderaJag var väldigt fin form innan maran 2012 och hade sprungt 25 mil mer än i år, klart det gör skillnad. Rapport kommer imorgon!
Bra besked, att göra 36 nu är bra efter din brist på löpträning!
Jag hoppas förresten få bruttotiden redovisad också, den kom efter några dagar förra året, stod något längre bak än dig och det räcker med två sekunders kortare nettotid för att du ska behöva ändra rubriken till "Klarade inte..." :-)
SvaraRadera