Sen sista inlägget i söndags har löpningen gått bättre och bättre, och med det menar jag att det går att springa, även om det inte går fort och känslan är ganska kass. För det mesta är det även stelt, kantigt och osmidigt och det är en plåga att genomföra då tåligheten i benen är lika med noll. Men det är smällar man får ta, cykel och crosstrainer utvecklar inte de delarna även om hjärtat hålls igång. I tisdag trösklade vi ett OK pass och igår körde jag, Meb, Henke och en ny kille ett snabbdistanspass där vi på timmen inklusive upp och nedvarvning körde 15 kilometer vilket kändes OK. Fortfarande märker jag att det saknas en del, framförallt finns det inte mycket aerob uthållighet då långpassen varit lika med noll och det finns heller inte samma hårdhet i benen då hårdare intervaller saknas. Medelläge längre fungerar dock utmärkt. Men det är i princip bara en träningssak och det gäller endast att ha tålamod och träna på klokt. Så jävla lätt att säga men svårt i praktiken.
Nästa vecka är det ett klassiskt lopp på Djurgården, Milspåret, som Spårvägen håller i tillsammans med SSIF och några till, där det bland annat är Student-SM. Jag har försökt ragga upp ett gäng från GIH som ska köra och hittills är vi ett gäng. Då jag själv kan springa ganska bra kom jag och Kent på idén att kanske köra loppet som träning, då vi ändå har träning på torsdagar och det kan vara kul att förgylla träningsnärvaron med lite lopp och inte bara nötande. Tävla sig i form helt enkelt!
Hoppas vi ses där! Hoppas bara inte efteranmälningarna blir fulla på Runners Store eller vid starten, vore surt att åka upp efter jobbet och så är det fullt när man kommer upp till Stockholm...
SvaraRadera