Man är sällan så bra i medgång som det verkar och sällan så dålig i motgång som det verkar. Men det här var inge vidare.
Katastrofben - kändes tungt från steg 1. Ändå passerades första milen på 36.20 och jag låg bra med finskan som kom trea. Sen fanns inget mer kvar och vid 13 km sprang jag i sand. Noll fart i benen.
Katastrofpannben - i vissa fall kan man bita i, känna att det ändå är lugnt för det går ändå hyfsat enligt plan. Nu blev jag långsammare för varje person som sprang om och sista km från slussen hem var den långsammaste.
Katastrofhamstrings - toksmärta i båd baksidorna från 16 kilometer in i mål plus att jag hängde som qasimodo med överkroppen. Och idag ska vi inte prata om: Hamstrings är stela som två frysta fläskfileer.
Katastrofkänsla - inget direkt tydde på en skön känsla. Bara slit och vid 12 km ville jag kliva av. Körde ändå på av någon anledning tills jag insåg vid 15 km att det var sjukt långt tillbaka att gå och då var det bara att jogga på. Då var tiden ändå acceptabel på 54 min.
Det enda positiva är väl ändå att jag faktiskt fortsatte och tog mig runt på 1.18.59. Plus att fästmön sprang in på 1.28.54!!!
Sen är det inget mer.
Nu är frågan vad som ska göras. Och det ska redas ut på yasuragi i eftermiddag och redogöras imorgon.
En bra tid ändå, bra krigat, såg dig i elitledet och ropade hej där jag stod nästan längst fram i grupp A men du hörde mig inte i kakafonin av speakerljud och musik där i starten!
SvaraRadera