Jag tycker det är intressant att se och höra hur andra laddar upp inför sina lopp för att det ska gå så bra som möjligt och jag har sett, hört och läst en del om det, och jag kan ju påstå att det är milsvid skillnad mellan alla individer. Det har varit alltifrån Uhris som dricker ale och äter chips innan, till de som seriöst ser till att få bra sömn och äter bra dagen innan, de som kör ett kort 3km pass i tävlingsfart för att kapa volymen men behålla intensiteten, de som väljer att käka en enorm portion mat kvällen innan men undviker mat i möjligaste mån på tävlingsdagen, de som är uppe till ett två på nätterna för att sova ut till kanske 10-11 för att sedan bara äta frukost innan... Ja, ni hör ju, det finns alla möjliga sätt, och inget är väl bättre eller sämre, så länge man hittar sitt sätt att ladda.
Förra året laddade jag upp genon att kapa träningsvolymen precis innan loppet, men ofta köra ett dubbelpass tre dagar innan som sista genomkörare, vila två dagar innan, gå upp på löpbandet en dag innan och köra tre kilometer i strax under tävlingsfart samt lite löpskolning och något lätt bålövning (som dock inte ska ta energi). Samma dag som tävlingen är försöker jag sova ut, gå upp och ta en kaffe och ett glas vatten och ta en promenad i tävlingsskorna för att kroppen och sinnet ska vakna och tänka att "varför springer du inte? du har ju skor? Du måste ju springa!?" så när jag väl börjar springa kommer all energi ut. En mental grej helt enkelt.
Anledningen till att jag springer på löpband innan är att då vet jag farten ganska exakt vilket ger ett ungefärligt hum om vilken fart jag ska hålla och dessutom bibehåller lite spänst i benen. Dessa pass brukar ofta vara favoritpassen, de känns så lätta och är så korta så man undrar vad man egentligen gjort! Löpskolningen och bålövningarna är endats för att skapa lite kontakt med de muskler som används extra i löpningen och som man inte engagerar i det dagliga livet, för att de ska vakna till lite innan.
Detta uppladdningssätt fungerade perfekt innan och jag tycker det fortfarande är en bra uppladdning för mig. Få gånger har jag ändrat på det, det har varit efter en lång bilfärd som jag valt att köra lite längre, ca 7 km ute för att få frisk luft och en gång när jag sprintade lite istället. Nu i år har dock uppladdningen skett annorlunda efter inrådan av Kent, eftersom han ändå snickrar ihop alla träningspass och vet vad som fungerar för att springa 3km på 7.48 så har det känts som rätt att lyssna på honom. Numera springer jag mellan 5-8 km distans dagen innan och avslutar med 4-6 hundringar för att få snabbhetskänsla. Det var ovant i början men jag tycker nu att det kanske inte är helt fel. Kroppen har ju ändå varit tvungen att vänja sig vid annorlunda träning och för att förkasta ett koncept tycker det bra att köra det fullt ut. Så hittills är detta min uppladdning vilket idag också kommer bli 5 km i distansfart (4.15-4.30) samt 3 x 100 meter i stegrande fart med fokus på stegisättning.
I år har jag ju hittills inte fått till någon riktig fullträff i något lopp och jag vet flertalet förklaringar till varför. Det har ju egentligen bara varit Premiärmilen som var riktigt bra, kanske Långlöparnas kväll också med tanke på den dåliga formen, men resten har varit lite stolpe ut eller rena missar. Förra året på hösten var ju en ren triumf med bra placeringar och pers men det berodde också på att jag började från noll, så det är ju svårt att persa jämt och ständigt. Sen har ju kroppen varit dålig med trolig överträning, problem med hamstrings och dålig form vilket berott på annrolunda träning och anpassning så vi får se vad kroppen säger framöer. Jag har ju ändå fått en relativt bra plattform med tider runt 35-36 minuter och i vissa träningspass har jag trösklat riktigt fort, så vi får se vad som händer.
I livspusslet märker jag en klar förändrnig av tillvaron vilken är rätt skön. Från att jag tidigare pluggat, sprungit, jobbat, tränat damlag i fotboll, läst extrakurser etc. endast fokuserar på jobb och löpning är riktigt skönt och lätt att fokusera på. Visserligen var detta under Studentlivet då jag upplevde att jag hade mer tid men det är minst sagt skönt att vara ledig helger efter 5 års jobbande, ibland på dubbla jobb, på helgerna. Damlaget är trist att ha lämnat, jag funderar på om man kan få en lösning på det, men hittills tar jag det lite lugnt på den fronter. Men till skillnad från i våras då arbetstiderna var 05.45 - 14.30 är det superskönt att jobba 08.00-17.00 och kunna njuta av saker som att äta frukost hemma efter att ha sprungit, slippa förbereda löparryggsäck och packa frukostlådan på kvällen och få ångest när klockan passerar 21.00 då man vet att klockan ringer 04.30, man ska springa till centralen, ta första pendeln ut till jobbet där man duschar och sedan börjar jobba. Tufft minsann men skönt nu!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar