Stockholm Marathon är lite av ett mytomspunnet lopp och något av allmänhetens drog. Denna masspsykos lockar så många och det är många som frågar när man säger att man springer vad man har gjort på maran, något som Olle Walleräng vart förbannad över på ett träningspass för ett tag sen då Stadion invaderas av motionärer som inte fattade något om banlöpning. Egentligen, hur kul är det att trängas och springa ett marathon ganska otränad när man kan springa massa andra lopp med midnre folk som är fantastiskt organiserade med mindre trängsel. Märkligt.
Till loppet igår saknade jag itne känslan att springa. Kanske 42,2 km är lite för långt för mig? Fästmön skulle springa istället, vilket passar henne perfekt. Faktum är att detta var det första loppet när endast hon sprang och inte jag och dt var en lite märklig känsla. Hursomhelst försökte jag sätta henne i centrum och tog sovmorgon med henne och var drickalangare åt henne. Riktigt kul faktiskt!
I alla fall agerade jag drickalangare åt tre spårvägare som sprang igår, det var Szalkai, Carlborg och Tove Langseth, som ni kan hitta på bloggen Rock'n'Roll Running, samt min fästmö proppen. Iallafall, tuben ner till 10 km (samt 35 km andr varvet) där alla dök upp i strid ström och där det gick fint för samtliga. Eftersom Fästmön har tränat riktigt bra visste jag att hon var kapabel på bra tid, och vid 35 km passering såg hon fortsatt pigg ut. Packade ihop mina grejer snabbt och sprang bort till 41,5 km för att heja vidare, och hon såg fräsch ut och kom imål på den fantastiska tiden 3.08.22!! Riktigt stort och det blev champagne och musslor på kvällen!
Framtida lopp för egen del får vi se. Hursomhelst vart det ett lagom långpass idag på lidingö och i veckan väntar det ganska hård körning!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar