Löpningen år 2012

Den här bloggen skapades egentligen för att reflektera och fundera kring steget från studentlivet till vuxenlivet och vad den passagen innebar, typ vad som sker när studentlivet tar slut och man börjar jobba och ställas inför vuxenproblem som hela tiden skjutits fram, hur livet ska pusslas ihop med vardagligt liv, löpning, familj och andra aktiviteter och hur man försöker utveckla sig själv att nå framåt. Självklart helt ur mitt subjektiva perspektiv och min bakgrund.

Då jag skapade bloggen var de olika pusselbitarna många, det var studier på GIH, fotbollstränare, extrajobb på statoil, extrajobb på ett gym, viss löpträning, en fantastisk flickvän, numera fästmö, och mycket friluftsliv. Men rätt var det var tog löpningen mer och mer plats då jag fick för mig att börja springa lopp, och sedan växte den pusselbiten ju bättre det gick och andra pusselbitar, såsom fotbollstränare, jobbet på gym, friluftslivet till viss del, försvann eller lades tillfälligt åt sidan. Speciellt för ett år sedan då jag började träna mer regelbundet med Spårvägen, som verkligen skedde utan förvarning. Man kan säga att det finns en pre-löpningdel som förmodligen tog slut förra sommaren/hösten och en post-löpningdel som jag befinner mig i nu. Hade någon sagt det till mig tidigare hade jag skrattat högt. Absurt.

Hursomhelst har bloggen börjat mer och mer från att handla om vuxenliv handlat om löpningsliv och hur man får det inpusslat i vardagen. Jag ser inga konstigheter med det, löpningen är förmodligen ett kapitel i mitt liv såsom många andra varit eller fortfarande är och som kanske hela livet kommer handla om eller så kommer det bli något helt annat. Typ att man får barn, och då får ju en del grejer läggas åt sidan. Vad jag däremot tycker är att om man ger sig in i något är det lika bra att göra det fullt ut, och det försöker jag göra nu.

År 2012 var rätt lustigt för det blev verkligen löpningens första hela år från 1 januari till nu och det har varit väldigt lärorikt. Jag antar att det finns vissa som läser denna blogg för löpningens skull och då är det roligt och passande med någon form av beskrivning. Efter att ha surfat runt lite på olika bloggar för att se vad andra skriver tänkte jag blanda lite av allas olika sätt och ge mig på en tävlingsredogörelse samt även försöka mig på lite nomineringar.

18 mars - Två sjöar runt 16,7 km 3e plats, 1.00.54 - årets spurtvinst
Denna var årets första tävling och jag hade ju marathontankar hela våren, vilket jag inte minst sade vid mitt första inlägg. Varför inte börja med något längre lopp då? Borde kanske kört den kortare varianten för mer sparring, men det blev den extralånga varianten. Öppnade för hårt och väggade lite, var kanske lite för glad i att tävla och var rätt missnöjd efteråt. Men en premiär är en premiär och en tredjeplats en tredjeplats. Faktum är att jag inte slog de två första herrarna sen heller, vilket visar att de kanske var bättre. Dock får jag vara nöjd över min spurtvinst mot Studenternas Daniel Nilsson (tror det var han) i sista backen.

25 mars - Premiärmilen 22a plats, tid: 34.40 - årets bästa lopp
Mitt bästa lopp för säsongen skedde såhär tidigt. Fylld av självförtroende, bra träning och motiverad körde jag järnet från start och det höll i det blåsiga vädret på en ganska tung bana. Hade jag sprungit Hässelbyloppet vid samma tidpunkt hade jag definitivt varit nere på låga 34 eller kanske ännu lägre. Dock blev jag snöpligt omspurtad av Patrik Eklund från Studenterna som kom tvåa i Två sjöar runt. Men det gjorde inget.

9 april - Enhörnas Påsksmäll 13e plats tid: 35.31 - årets fel
Såhär i efterhand är det lätt att vara klok. Träffade 4:30-Staffan vilket var jätteroligt och trevligt, men jag hade helt klart kört hårdare på träning än jag pallade och i efterhand var det fel att tävla. Märkte det även innan på träning då jag väggade enormt på ett pass och jag borde då ha lyssnat på kroppens signaler och tagit det lugnare, istället för att efter ett rekordlopp köra 12,4 mil veckan efter. Hursom var banan lömsk och tung men allting bra organiserat.

21 april - Terräng-DM 12 km 13 plats 44.49 - årets hårdaste lopp
Denna tävling var ett fall framåt, även fast jag tappade mit chip och inte blev reggad i resultatet. Sjuklig jobbig bana!! Ville bryta efter tre varv men gnetade på och jag tycker det ändå gick fint. Hade även här min vårantagonist Patrik Eklund framför mig i fyra varv innan han försvann. Tappade tre-fyra placeringar sista varvet och hade träningsvärk i benen i tre-fyra dagar. Nu i efterhand var det ganska roligt dock.

5 maj - Kungsholmen runt 21,1 km 17e / 3e plats 1.17.19 - årets kramp
Till det här loppet var jag i form igen och tyckte det var kul och lätt att löpa. Jag öppnade hårt men kände mig oberörd i benen, och trots en snabb milplacering på runt 35.20 och en femteplats var det med lätta steg jag gav mig ut på andra varvet. Det höll till kilometer 15, då baklåret krampade och det blev sex extremt tunga kilometer hem. Att jag också var ensam ut i det sista varvet gjorde en del med, men jag var helt förstörd i benet efteråt och här borde jag brutit. Dock var jag stark som persade rejält och om jag varit hel undrar jag var jag hade hamnat i resultatlistan. Det var sannerligen inte orken som tröt utan bara benet. Började här småjobba på GIH som lärare och fick därmed tid att köra på bra inför Marathon.

2 juni - Stockholm Marathon DNF - årets brytning
Ja det var inte mycket att göra i vädret som var. Höjdpunkten var väl att jag värmde upp med Uhris som sen tog hem SM-medaljen, att fästmön sprang in på 3.15 samt att jag och Josephine Ambjörnsson bröt loppet tillsammans och hade en sjuk taxiresa tillbaka. Många minnen men loppet inget att hurra för. Passerade ändå 30 km på 1.59 och 33 km på 2.12 innan jag bröt. Tråkigt att det jag satsat på hela våren gick till spillo men var det ett lopp man skulle bryta var det detta.

25 juli - Stockholm kvartsmarathon 12e plats, tid: 39.09 - årets bortförklaring
Var till dagen innan, dålig form, sprang ensam, enormt tung bana... Bortförklaringarna var många, men loppet var inte vidare bra av mig. Dock VAR banan tuff och jag hade varit förkyld. Så det var mer som träning. Dagen efter sprang jag dubbelpass utan problem.

9 augusti - Löparnas kväll Stadion 23e plats, tid: 34.37 - årets bästa banlopp
Skrev några roliga inlägg om loppet innan. Mitt första banlopp och med landslagsmotstånd i form av Åhwall, Uhris, ett gäng Norsksvenskar samt marathonvinnare i Szalkai och Shemweta. Och så jag då som hade noll form. Sprang ändå in på ett bra pers och hängde dessutom med första 6,5 kilometrarna innan jag blev för trött. Trött och arg efteråt vilket Uhris skrattar åt fortfarande, men det blir banlopp även i framtiden hoppas jag!

18 augusti - Midnattsloppet 57e plats, tid: 36.08 - årets konstigaste lopp
Ett riktigt konstigt lopp. Visserligen är banan hård men trodde det verkligen skulle gå snabbare. Två kilometrarna mellan 7-9 gick konstigt långsamma. Jag var förmodligen övertränad eller hade något skit med kroppen, för jag svarade inte alls på träning och det kändes inte bra. Dock bytte jag jobb här och fick mer tid till att göra träningen mer anpassad för vardagslivet och livspusslet bev enkalre.

9 September - Kistaloppet 15e plats, tid: 35.28 - årets bästa placering
Det här är ett lopp som jag i efterhand har värderat upp. Slog flertalet löpare som sen spöade mig i Hässelby och sprang själv hela loppet. Hade jag fått höra det av mig själv då hade jag varit mer ödmjuk inför resten av året, men jag var besviken och trodde mig springa snabbare. Något som jag nu lärt mig att man inte behöver göra.

15 September Stockholm Halvmarathon 78e plats tid: 1.18.59 - årets värsta lopp
Något av mina värsta lopp trots att alla förutsättningar fanns. Ont i benen efter 3 km och borde brutit efter 12 km då ingen energi fanns kvar. Gick på knäna sista 4 km och sista kilometern i nerförsbacke gick på 4 min och 30 sek. Fruktansvärt besviken efteråt.

14 Oktober - Hässelbyloppet 44e plats tid: 34.58 - årets öppning
Efter att ha varit hos en sjukgymnast eftersom mina hamstrings aldrig läkte så undersökte hon min rörlighet och utbrast "Katastrof!". Nu i efterhand håller jag med och försöker åtgärda den en del. Men jag var verkligen sjukligt stel då och det kan vara en förklaring till halvkass känsla i kroppen. För inför Hässelby var känslan bättre, bara det att jag inte fick stå i elitledet utan längre back varvid första fem km gick sjukligt fort för att komma ikapp. Att jag inte hade energi kvar till andra halvan var inget att säga något om, jag orkade inte helt enkelt. Dock tycker ajg det var rätt satsat. En anledning till att orken tröt kan ha varit att jag slarvat med långpassen och därmed tappat en del uthållighet. Men jag var ändå för tredje gången under 35 minuter vilket var roligt!

3e november - Jätten Bule-Löpet 4e plats, tid: 40.01 - årets roligaste lopp
Tillbaka till Österbymo, nedtränad men glad. Hittade löpglädje igen men hade inte en chans mot Kleist & co. Dock underbart roligt lopp och kul att bli igenkänd. Återigen var känslan av föreningsliv i luften, termoskaffet stod varmt i fiket och Bulevallen var belamrad med löpare som värmde upp. Äkta föreningskultur och detta visade vad idrotten egentligen går ut på, nämligen möten med människor. Fick massa extra bloggläsare.

17 novemeber - Tömilen/Snöfemman 13e plats, tid 36.29 - årets mest nedtränade form
Här var jag också nedtränad och det märktes på andra varvet. Tappade mycket placeringar men det kändes ändå OK.

Jämfört med förra året har jag definitivt löpt mer mil, löpt hårdare och med mer kvalitet samt utvecklats. Det ska bli spännande vad nästa år har att erbjuda och vilken plan som följs!