Att det varit tungt med löpningen är ett så fånigt understatement att det går att hålla sig för skratt. Det har varit en särdeles häxblandning av dålig form, dålig motivation, dåligt underlag, dåliga ben, dåligt väder.... you name it. Frågan är om att jag istället för att köra på tjänat på att tagit det lugnt? Det har ju varit rätt tillfälle och det kan ju vara så enkelt att det helt enkelt har slitit för hårt att springa nu. Sen har ju det rått kontaster så det sjunger om det, ena dagen noll fäste och 5.30 fart, andra dagen 200-ingar på 33 sek inne på Bosön där man flyger fram. Inte konstigt att kroppen reagerar.
Efter tre dagar nu med sjukt mycket jobb med examen för studenterna på GIH har jag inte kunnat träna något alls, och det är lika bra att inte hymla med det. Söndagens pass fick jag också bryta då jag haft för ont i benen. Jag är knappt i träningsform med andra ord.
Men nu har det hänt något hoppas jag. Efter att i förrgår packat sent, jobbat igår till eftermiddagen satte sig jag och propp i bilen och drog söderut till Svärföräldrarna där vi nu befinner oss. Dagen började också med en lätt löptur och äntligen lite fäste!! Fantastiskt var det att kunna springa utan större problem. Och benen var fräscha och sköna och tyckte om omväxlingen av Djurgårdsmark till Smålandsmark. Det var löparglädje med andra ord!
Nu i dagarna blir det en del jobb hemifrån och löpning, julfirande och laddning. Välbehövligt och skönt!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar