Apropå ingenting har SvD en artikelseire nu angående mor och farföräldrar och deras bidrag till livspusslet hos dagens vuxna. Har visserligen inte barn än men kan vara värt att kolla in för er intresserade!
Vad innebär vuxenliv? Att få vardagen att fungera, hitta ljusblondas och älska det manhåller på med. Otroligt svårt att nå men viktigt för att leva och inte bara existera! Har nu på senaste tiden lagt ner mängder med id på att få det fungera med alltifrån sena kvällar med datorn och ute i spåret. Full satsning på löpning nu, 80 % kneg på Statoil samt avslutning av idrottspsykologin plus fotbollstränarutvildningen som fortsätter en termin till = det finns saker att göra. Därmed lite färre inlägg, men ljuset i tunneln finns där absolut!!
Veckornas träning ledd av legenden Kent Claesson som jag numera har äran att ha som tränare har varit fyllda av hög kvalitet och kvantitet. Cirka 11 mil i veckan med tre intervallpass, typ långintervaller à 4 x 2000 meter, kortare intervaller à 10 x 800 samt sprints typ 12x200 meter samt rulla distans imellan gör kroppen och sinnet trött; är helt slut och onåbar på kvällarna för stackars propp som vill socialisera. Lägg detta i samband med daglig uppstigning vid 0430 för att springa (!) till jobbet så försåtrnni sammanhanget!! Har dock hunnit med riktigt bra rundor i veckorna, marathons andra varv med start vid korsnignen valhallavägen/värtavägen och mål stadion är en klar favorit och bra för sinnet inför riktiga maran!
I Spårvägen har jag också förmånen att få inspiration från andra löpare och tränare, bland annat löpargymnasiets Patrik Tjärhov och den gamle löparen Anders Fredriksson. Och i löpväg är det hög klass; Olle walleräng (29.45 på hässelbyloppet) har sällskapat en gång, Fredrik uhrbom är med för jämnan, Tobias Lundgren (1.06.17 på halvmarathon i Holland) samt ständigt följeslagande och tidigare nämnde Larsa Södergård brukar vara med samt två tyska utbytesdtudenter som båda gör 33.30 på milen samt hässelby SK sällskap i form av Elmar Engholm och andra.Plus ett gäng brudar som man ligger bakom. Och på fritiden sällskapar om inte propp (1.29 på halvmaran) Jesper Nelsen ( mer känd som orienterarjeppe med rekordet 34.53 på hässelbyloppet) eller min käre iPod.
Att vara i detta sällskap är med andra ord inte lätt, mensamtidigt så jävla inspirerande och roligt och lärorikt!!!
Kollade i dagarna lite på Stockholm Marathons hemsida för att se lite resultat genom åren. Förra årets resultatlista visade att för top 100, dvs plats 99, krävdes 2.48.20 och denne hade en mellantid på 1.23.48. Detta innebär i sin tur en snittid på Cirka 4 min per kilometer. Ganska hårt i 42,2 kilometer. Halvmaran på den tiden år inga problem, men en till i samma hastighet och vi pratar tunghet i kroppen. Året innan, 2010, gav tiden 2.50.28 en 99e plats vilket betyder en snittid på 4.03 per kilometer. Dock verkar det bli tuffare med åren och om jag ska vRa riktigt säker kanske en tid på 2.47.00 är att sikta mot, dvs. En tid på 3.58 per kilometer. Två sekunder som känns.
Jag har också varit runt och undersökt en del omvandlingstabeller för att se vad tider på milen etc. Motsvarar på Marathon. vissa amerikanska tabeller är snälla och säger att tider runt 36.20-36.50 ger tiden 2.50.00 på maran. Dock är Studenternas tabell lite hårdare och säger 35.40 på milen för motsvarande tid. Vidare är det tydligen så att ju fler marathon du sprungit desto bättre blir du (döh!) och att du med erfarenhet i dig automatiskt presterar bättre. Jag har ju sprungit tidigare en gång så helt grön är jag ju inte vilket i så fall borde tala till min fördel om man bortser från att farten ska vara mycket snabbare.
Huvudgrejerna för att det ska gå bra är följande:
- skadefri
- bra distanspass i kroppen
- hamna i en bra klunga med draghjälp.
- prickat toppformen
- samt att jag har tur med vädret vilket inte är påverkbart.
Inget är omöjligt! Och för att kröna det ska jag strax iväg på ett mördarpass med spåret igen!!!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar