När jag läste gamla blogginlägg från föregående år så slogs jag nu av att det var en del varningssignaler förra hösten som jag inte riktigt lyssnade på, eller som jag ignorerade helt, som gjorde att vintersäsongen blev riktigt omintetsägande. Förra året vid den här tiden var jag duktigt sliten och trött och hade lite motivation, innan en riktigt seg förkylning togs vid och när jag sedan kom tillbaka gjorde jag det alltför fort och benen sade ifrån. 4-5 månader på crosstrainer och cykel var tacken för det.
Denna höst har jag inte kännt mig lika sliten, vilket inte är konstigt då jag verkligen tog helvila från löpning och endast gjorde annat ett tag. Att jag sedan varit skadad och på väg tillbaka gör också sitt. Något som jag slarvade med hela förra hösten som jag tagit vid nu är styrketräningen och jag känner att kroppen blivit mångt och mycket starkare på många sätt och jag tål mycket mer mentala påfrestningar. Det är kanske den delen jag saknat? Karim berättade i somras om Jama Aden, demontränaren som han tränar under, att de körde styrka varannan dag, oavsett nyckelpass dagarna innan. Nu verkar det lite tufft, men summa kardemumma: Styrketränigen är viktig.
Löpning 10 km imorse samt ett styrkepass efter det. Kändes helt OK! Ikväll ska jag våga öka på lite och tröskla med Spårvägengänget.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar