Förutom att jag varit begraven i jobb med allt det innebär såsom nya rutiner, nytt tänkt, nya arbetskamrater och ny anpassning till vardagen har jag tränat på ändå ganska bra för att kunna köra vidare. Det sista testet som jag skrev att jag skulle göra i lördags började lovande, men under passet kom smärtan som ett brev på posten och jag är dessvärre klok nog och inser att det inte är någon mening att köra på med smärta. Därför blir det ingen halvmara eller Lidingölopp vilket är ritkigt surt, speciellt eftersom träningen känts riktigt bra, långpassen har matats på fint liksom farten och jag har haft en fin uppbyggnad hela säsongen. Bara hittills i år har alternativpassen varit lika många som löppassen mätt i månader och då är det något fel. Efter samråd med Kent beslutade vi därmed att jag tar en tidig säsongsvila nu (vilket iofs passar bra med jobb och allt) men att jag ska börja så smått med att komma igång nästa vecka.
Att jag är besviken, är bara förnamnet....
Usch, jag lider med dig Jonas - både för att du har ont och för att jag vet hur jäklig den där besvikelsen känns. Du kommer att vara saknad där på banan på lördag...
SvaraRaderaMen det som inte dödar det härdar, du kommer tillbaka starkare än någonsin till nästa säsong!