lördag 12 januari 2013

En livshistoria kring långfärdsskridskor

Jag har tidigare i mitt liv förstått mig på vinsten i att ha en plan B att kasta fram om något skiter sig vilket är ganska sunt och smart att ha. I löpningen har jag inte haft någon sådan men nu under lägret jobbade jag i alla fall in en bra plan B i alternativträningspassen när jag satt och filosoferade över livet med Alexander Holmblad på cykeln, Lisa Forsberg på crosstrainern eller låg med förstnämnda och plaskade i poolen. Det finns en del andra bra sätt istället för att springa om man vill träna hjärtat och motorn i kroppen.

Något som jag på vintern är relativt bra i och som faktiskt är en riktigt bra alternativträningsmetod är långfärdsskridskor och längdskidor. Med relativt bra menar jag inte alla norrlänningar som flyttat ner eller ni som tävlat utan gemene man. Långfärdsskridskor vart det idag, t o m premiär av nu i vinter, och det är ett förnämnt sätt att träna. Jag har aldrig varit en skridskoåkare, jag har faktiskt varit direkt dålig på griller, men tyckt det varit kul och blivit mer och mer inspirerad. Sen är jag faktiskt hängiven åkare av långfärdsskridskor även om det inte synts på bloggen. Jag har åkt regelbundet i ca fem år, åkt alla möjliga turer i stockholmsområdet såsom från Hässelby upp till Sigtuna, Saltsjöbaden till Dalarö, från Norrviken i Sollentuna till Brunnsviken i stan. Man kan utan problem om man är en naturnjutare åka fyra-fem mil på en dag utan problem, eller som de mer extrema dra på sig en trikå och sluka 10 mil. Ett fantastiskt sätt att både få träning och naturupplevelser. Jag har haft knappt påbörjade planer på att faktiskt öva upp åkförmågan och kanske prova på att åka lite lopp, typ Vikingarännet, Krogrännet och marathon-SM på skridskor (arrangeras lite överallt i Sverige) som alternativträning på vintern. Det skulle ju passa utmärkt i och med att jag jobbar bredvid Östermalms IP och har träningsmöjligheter, så det kanske blir ett framtida projekt!

Men som sagt, idag vart det lite åkning på Hellasgården där jag och Propp med en fikapaus gjorde 8-9 varv på deras 3km-bana. Och efteråt är man inte trött, bara lagom genomarbetad och lagom nöjd. Det jobbiga med det hela är att jag och Propp bor i en trång etta (eller mysig etta eftersom vi är kära) blir det svårt att ha alla grejer nära. Så jag stod och grävde i en timme på vinden i vårt trånga förråd som är 140 cm i tak (jag själv är 197 cm lång) och efter tre hjärnskakningar, fem lådor på fötterna och åtta bedrövelser hittade jag våra grejer i alla fall. Men det blir fler turer!!











Bilden till vänster är tagen 2009 i januari då jag läste en fantastisk kurs som heter Nordiskt Friluftsliv på GIH där jag pluggade i Norge, Sverige, Danmark och Island, vilket ni kan läsa mer gående om på gamla bloggen http://jonas.erikwetter.se. Detta är i Drevviken och handade om Friluftsliv på Is och där vi hade fantastisk tur med vädret och åkte överallt i hela stockholm samt kunde övernatta efter några långturer nere i Sörmland på sjön Båven, där vi även åkte förbi Göran Persson herrgård. Jag kommer ihåg att danskarna var riktigt fascinerade över långfärdsskridskor. I gruppen är det jag längst bak, en dansk man som heter Jeppe, svenske Svante, danske Mikkel och Sessel och min då blivande flickvän och fästmö längst fram som jag då börjat bli intresserad av, och hon i mig, vilket vi vågade säga till varandra två månader senare och från dess till nu är vi tillsammans i vått och torrt.

Bilden till höger är tagen på Dalarö, en magisk tur som jag och propp gjorde 2011 där vi började i Saltsjöbaden och åkte ut och där vi precis utanför Dalarö stötte på 3-4 cm färsk nylagd is som var fantastisk, och precis då kom också solen fram. Magiskt!! Om ni tittat noga på bilden kan ni faktiskt se öppet vatten i bakgrunden som visar hur ny isen faktiskt var.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar