torsdag 31 januari 2013

Förkyld igen

Efter söndagens fantastiska tur började jag hosta lite grann. På måndag började jag bli blek, när jag hoppade in och jobbade extra med långfärdsskridskor åt Stockholm Guidebyrå var jag riktigt risig och tisdagmorgonen bjöd på feber. Jaha, dags igen. Stannade t o m hemma från jobbet tisdag och onsdag då jag var riktigt nere, och körde halvdag idag. Fortfarande med ont i hals, bröst och hosta.

Alla möjliga åtgärder har vidtagits, massa Vicks blå, vitlök, ingefära, te, hostmedicin, nässköljning... snart får jag väl bada i handsprit också.

Jag är nere i en riktigt djup svacka just nu, både form, löp och motivationsmässigt. Och det går inte om man ska springa fort.

Men nu ska jag se det positivt. Kanske var det bra att jag fick ont och blev sjuk då jag äntligen fått en rejäl vila? Svaret på den frågan är definitivt ja.

Har du fått andra saker gjorda som du inte hunnit med? Oja, flera liggande grejer i både jobbet och som ligger kvar med skolan. Imorgon väntar en check, antingen avbockning eller fortsättning på den delen, plus en sak som ska skickas in. Och det hade jag aldrig fått gjort om det inte varit för detta. Plus allt extra med kompisar, långfärdsskridskor och friluftsliv.

Hade jag fått tid att tänka till lite extra kring träningsupplägg, att bygga en styrkemässig grund och hitta nya rutiner för detta? Nej det hade jag definitivt inte fått.

Sen hade jag faktiskt lovat mig själv att inte bränna på allt jag har i Januari utan att ta det lite lugnare. Och det har jag ju minst sagt gjort.

Nu kan jag börja bli motiverad att börja gå upp i ottan för att springa, att boka in extrapass på gymmet och komma igång. Och det gör ju allt lättare. Att sedan börja kolla på lopp och bli motiverad är också ganska roligt.

Vad är då planen? Nu har jag strax varit löpfri i tre veckor. Jag känner ingenting i benen, och då menar jag ingenting alls mer än att jag som vanligt är stel som en stege. Det kan jag fixa med rörlighetsövningar. Sjukdom är bara att vänta ut och att friskna till. Därför ska jag börja lugnt med ett par distanspass som endast ska vara runt 20 min långa. Resten av träningen är alternativt samt styrka. Helt enkelt börja skapa rutiner för sig själv igen. Om allting känns bra börjar jag att öka dosen, men inte farten. Sen får vi se. Och eftersom jag vet att Alexander Holmblad gör små framsteg kan jag göra debut med honom i något lopp, vilket vore kul, så har man någon att dela sin smärta med.

måndag 28 januari 2013

Jonas mat och träningsdagbok - Dag 7

På något sätt har jag vaknat upp och insett att vardagen inte alltid är löpning, även om det är en stor del. Jag har ju gjort annan än innan jag började springa massa, och det var skönt att se att kroppen och knoppen nu började komma ihåg det.

Detta var ju dagen med friluftslivsaktiviteter numero uno, och det var riktigt kul att vakna upp och veta att vi faktiskt skulle ut. För er intresserade och ovetande är friluftsliv för mig en stor del som har präglat min vardag under hela min tid på GIH. Förutom på fritiden har jag specialinriktat mina många högskolepoäng på just det och har pluggat det, förutom på GIH på Island där vi vandrade bland gejsrar och vulkaner, Norge där vi gick på tur och sov ute i -25, i Danmark där vi bodde ute tre veckor i sträck och seglade, cyklade, klättrade och njöt, åkte skridskor i Storstockholm med turer överallt till Nya Zeeland där jag vandrade, provade på deras Adventure-style Outdoor och surfade. Jag har en mycket större vana att packa väskan på morgonen och få med mig relevanta saker för överlevnad än jag har att springa på löpband exemeplvis.

Vi alla möttes upp på pendeltåget 0834, Jag, Fästmön, Simon (student på GIH), Paul (gammal polare från GIH-tiden som jag spenderat många timmar ute med i skog och på is), Oscar (arbetskamrat från statoil som gjorde sin premiärtur på is) och Håkan (GIH-kille) och Håkans kompis. Start i Årsta Havbad och därefter runt Gålö, upp mot Dalarö där min gamla friluftslärare och även arbetskollega Calle Thorell dök upp, med sikte mot Mörvikens brygga. Och det var skridskopropagande, 12 m/s i ryggen, is som stundtals var som ett dansgolv och ibland 4-5 cm tunnt och svajigt, med massa folk ute och total njutning. Termoskaffe och medhavda mackor fanns också. Och ingen plurrade.

Livet på en pinne skrev någon någongång på en blogg.

Sen är det också häftigt att efteråt läsa i resultatlistorna och se att klubbkamraten tillika löparbrodern i Spårvågen Henke Jacobsson tog hem tredjeplatsen i DM över 3000 meter inomhus på ett snyggt pers (8.44) samt att Larsa Södergård (den eviga mentorn) vann tävlingen tillika DM-guldet. Killar man till vardags har äran att träna med.

 
Som sagt, det är inte riskfritt. Öppet vatten, vindbrunnar, tunn is på vissa ställen och en tjockis till skridskoåkare som halvplurrade bakom oss vid Gålö

Fästmön tar kort på fikarasten på Dalarö där Calle Thorell senare dök upp. Först i bild är Oscar, undertecknad, Simon, Paul samt Håkan och Håkans kompis.
 
Propagandais är ett vedertaget uttryck. Står vi på vatten eller är det is? Magiskt.
 
 
Sömn: Fantastiskt bra.
 
Kost: Utflyktsmackor är bäst. En tiopoängare.
 
Träning: Skridskor över 37 km. Med 15 kilos ryggsäck. Det är fan träning!

Jonas mat och träningsdagbok - Dag 6

Tanken med sådanahär dagböcker är ju att de ska fungera som motivationshöjare. Och det har det faktiskt gjort, men denna gång på andra plan.

Då jag var gräsänkling i fredags tog jag det extremt lugnt, det var faktiskt lite konstigt att inte ha någon att bolla svaren med i På spåret, inget att laga middag med eller käka efterrätt med. Därför funderade jag över hur lördagen såg ut, som bestod av att jag skulle försöka få in extra mycket träning.

Men ödet ville annordlunda.

Jag har en uppsats från GIH som släpar efter, och jag har inte haft motivation eller lust att komma till skott. Faktum är att problemet är lättlöst. Allt är gjort från skrivande till opponering och det enda som väntar är att dn ska skickas in igen efter korrigeringar för bedömning. Ganska lätt gjort och tar kanske 10 timmar. Men frågan är var dessa ska läggas med jobb, träning, pussel med livet i övrigt, vila och allt som kan tänkas.

Därför blev jag extra förvånad när jag klockan 06.30 på lördagmorgonen satt med datorn vid köksbordet med en kanna kaffe, högmotiverad, full med lust och papper över hela golvet.

Faktum är att ämnet är intressant, det handlar om hur barns arbetsminne tränas upp med fysisk aktivitet och där forskning visar att högintensiv träning ger samma tillväxt av hippocampus (centra i hjärnan för arbetsminne) som det gör av att träna arbetsminnet stenhårt via övningar (typ aritmetik, att säga en följd siffror framlänges och baklänges eller via en spanboard peka på klossar i en viss övning och personen som tränar upprepar ordningen framlänges och baklänges). Det finns även korrelationen mellan högre VO2max och bättre resultat på intelligenstester.

Från 06.30 till 12.00 satt jag och skrev och förbrukade därmed 5 timmar med skrivande, och nu har vi en ganska bra uppsats till grund att skicka in igen. Konstigt, var kom den kicken ifrån?

Inte blev det träning heller.

Förutom det tänkte jag att det kan vara en god idé att investera i andra konton än skolkontot. Hela förra vintern var jag extremt dålig på att planera friluftslivsaktiviteter med kompisar, varvid en amortering av skulden på friluftskontot kunde vara av värde. Ett evenemang på facebook lades upp där jag frågade mängder med kompisar om långfärdsskridskoturer, då isarna låg perfekta, och sex stycken svarade.

Hur turen blev får du läsa i nästa inlägg.

Sömn: 7 timmar

Kost: Värdelös

Träning: Noll

fredag 25 januari 2013

Jonas mat och träningsdagbok - Dag 5

Egentligen blir detta rätt värdelöst, då jag har vilodag i dag och därför går jag loss på det mesta. Men i allafall, jag kan beskriva lite grann ändå:

Kost: Totalfrossa. Det bästa var lunchen som intogs på Primo Ciao Ciao med mamma där en gammal man kom fram och började snacka om hur kallt det var. "Uhris!! Vad fan gör du här!?". Helt oblyg som alltid. Tydligen rätt bra form inför Marakech Halvmarathon imorgon, ska bli riktigt spännande att se resultatlistan sen. Han var dock orolig över uppladdningen: "det finns ju inte mycket öl i landet!" men kommer förmodligen springa riktigt bra. 65 minuter och 40 sekunder kommer han in på är mitt tips.

Sömn: Fullmåne inatt, vilket betyder att sömnen inte blir bra. Men vaknade ändå av mig själv 0550 ganska utvilad, då klockan var ställd på 0630. Helt OK ändå.

Träning: Vilket citat sägs mest i filmen Donnie Brasco? Forget about it....

torsdag 24 januari 2013

Jonas mat och träningsdagbok - dag 4

Kost: nej. Se bilder nedan får ni se varför. Plus pannkaksbuffe på idrottens hus. Plus allt annat som ingick i buffen.

Sömn: runt 7 och en halv timme.

Tråning: tidigt styrkepass med crosstriner plus ett pass till. Helt OK!

Dagens höjdpunkt: Tranåsposten som låg vid dörren idag dåjag kom in!!!



Jonas mat och träningsdagbok - dag 3

Att en ändring av ett träningsprogrma kan få brutala effekter har jag fått erfara då jag varit personlig tränare eller gyminstruktör, men då bland de jag tränat och inte genom mig själv. Allt handlar om specificiteten, du blir bra på det du tränar. Ju mer specifikt, desto bättre blir du på det.

När jag kom hem var jag riktigt slut, så där skrattrött som man bara kan bli ibland, men nu hjälpte det inte ens att skratta. Jag är ovan vid styrketräning minsann, inte konstigt då jag itne fokuserat på det på kanske ett och ett halvt år. Men det är roligt minsann!

Sömn: 8,5 timmar tror jag det vart. Lyxig sovmorgon till klcokan 07.00

Kost: Nja, käkade lite dåligt mellanmål som tog på krafterna.

Träning: Mycket bra. Hade jag fått in ett bålpass hade jag höjt betyget till perfekt. 90 minuters körande på cykel och crosstrainer samt styrka för överkropp (som inte fått jobba alls på ett tag vilket gör att musklerna ber om nåd!)

tisdag 22 januari 2013

Jonas mat och träningsdagbok - Dag 2

Vaknade klockan sex, eller blev snarare väckt kockan sex av väckarklockan som tjöt. Ändå lagom tidigt, den brukar ringa ännu tidigare i vanliga fall så det är inget som stör. Men när man tittar ut och det är - 11 grader är det ändå så man gärna vill ner under täcket igen. Säger jag som ändå var inne på crosstrainern för en hård 45-minutare med lite avslutande hamstringsövningar.

Sedan skulle jag simma klockan 13, som blev 14, som blev 14.30, som blev 15 som blev... inte av alls. Alldeles för mycket jobb som var inspirerande att ta tag i, med en del nya idéer som jag kom på av farten. Kul!

Summering av dagen:

Mat: Jaa, det var väl OK. Mängden drar ner betyget från godkänt till OK:

Sömn: djup 7 ½ timmessömn. Fullt godkänt.

Träning: Icke godkänt då planerade pass inte blir av. Dessutom sjuklig träningsvärk. Jag har nog gått ner mig rejält i styrkan, men nu har jag i alla fall börjat göra något åt det.

Pratade även med Coach Kent idag och det var inte mer än att konstatera att jag inte ska köra något inomhus utan försöka köra på alternativ och smyga igång igen. För att blicka tillbaka till de olika scenarien som beskrevs i detta inlägg så blir det alltså alternativ tre utan tävlande men med noggrann träning.

Vackert så. Imorgon väntar dubbelpass. Hoppas jag.

måndag 21 januari 2013

Jonas mat och träningsdagbok - Dag 1

Som ni ser på rubriken ska bloggen ändra form ett par dagar, dels för att sätta press på mig själv och dels för att motivera mig att köra hårt nu när jag ändå inte springer och det mer blir en alternativträningsrapport som kommer dyka upp i tid och otid. Men, om man nu ska vara positivt, kan jag säga att det faktiskt är en bra tid att vara skadad och dålig, jag får i god tid bygga upp en grundstyrka och vara mer detaljerad i återhämtningen än om det hade varit under säsong med tävlingar nära.

Mat och träningsdagboken kommer utformas med tre rubriker som kommer fyllas i dagligen: Mat (om jag ätit bra, dåligt, mycket, lite eller oregelbundet, sömn (under natten och eventuellt på dagen, helst 8 timmar per natt) samt träning (träning).

Idag har det varit såhär:

Mat: Jodå, helt okej! Lagom mycket och regelbundet.

Sömn: Godkänt, 7 ½ timmes kvalitetsömn

Träning: Två pass, totalt 75 min uthållighet med intervaller på cykel samt benstyrka och bröststyrka. Asså jag var inte stekhet på gymmet idag, efter två set med hantelpress för brösten var jag darrig och efteråt kunde jag knappt lyfta armarna. Riktigt illa!

lördag 19 januari 2013

Massor i veckan, men ingen löpning

Nej, jag har faktiskt hållit mig ifrån löpning, sånär som en minut [!] på bandet igår, bara för att testa hur det är att springa och om jag är smärtfri, och det menar jag smärtfri helt och hållet utan minsta känning. Självklart hade jag känning, och klev av. Cyklade lite intervaller istället för tredje dagen i rad, och stod på crosstrainen igen. Jättekul. Och självklart ironisk.

För att bli bra och snabb som löpare handlar det om att springa mycket, fort och länge. Både volym och kvalitet. Just nu har jag varken eller, och inte riktigt motivationen. Vet inte om jag ska stressa nu för att orka köra ett pass innan vi ska åka iväg, tidsplanen är redan så tight att det är störtlöjligt. Sen känns inte kroppen bra, blir toktäppt i näsan helt utan förvarning på dagarna och kvällarna, men käner mig inte förkyld sett till puls. Kroppen känns inte 100 ioförsig, så det kanske blir vila.

Fint väder igår och idag, ändå var man inne hela dagen igår. Idag ska jag dock ut! Svärföräldrarna kommer upp och vi ska ut och promenera. Kanske kan ses som alternativträning? Men vädret, kom igen, -15 grader en lördag!?! Störtlöjligt.

I veckan som var hände massor, och det blev några sena dagar. Kompar bort lite tid senare. Det stora var invigning av GIH:s nya byggnad som blev klar i somras och som började byggas för två år sedan. Lite coolt att ändå få bygga i en nationalstadspark. Dessutom var det starten av GIH 200 år som är ett jubileum som ska firas hela året. Världens äldsta idrottshögskola faktiskt!

Uppklätt och fint skulle det vara, så vi kom dit i kostym och mötte ett helt gäng av fantastiska legendarer bland lärarna. Förutom P-O Åstrand, som började med att hälsa vår egen rektor välkommen "Kul att du kunde komma", såg jag personer som Sune Velin (som den vanlige inte har en aning om, men som har skrivit massa kring turåkning på skidor!), Stickan Linderwall (en gammal gymnast) samt min gamla lärare Jana Aspelin som det var otroligt kul att träffa igen. Sen höll faktiskt kultur och idrottsministern tal (Lena Adelsohn Liljeroth) och började med orden "När jag var tonåring var gymanstik INTE ett av mina favoritämnen!" medan folk skruvade på sig. Sen såg jag även RF:s orförande i minglet (Karin Mattsson Weiber).

En annan Mattsson jag stötte på är Mikael, GIH:s kände fysiolog som blivit lektor och som dessutom bloggar här intill, och vi pratade lite löpning. Micke fokuserar mest på Marathon och långfärdssgriller (har flera medaljer från Vikingarännet bland annat och vinst i krogrännet) och har ändå bra tider för den lilla träningen han lägger ner. Han hade också turen att lägga beslag på en av de sista platserna till årets Stockholm Marathon, och frågade om jag skulle springa. Min förhoppning är ju att kunna springa 5 000 och 10 000 meter, och då blev han faktiskt lite imponerad. Äkta löpning, såsom han sa det. Sen lockar ju maran mer såklart. Dock ska han få åka till Stanford och jobba i höst verkar det som i åtta månader, vilket visar på vilken intelligensnivå mannen ligger på. Stanford för den ovetande har bland annat kommit topp tre åtskilliga gånger över de universitet i världen som anses "bäst". Rätt läckert. Läs gärna hans blogg här intill.

Såhär fint såg det ut på GIH i alla fall (bild snodd från GIH IF:s ordförande Joakim Lantto):

tisdag 15 januari 2013

Benen säger stopp

Igår kände jag att det inte går längre, att det inte finns möjlighet att förneka och att det absolut är dags att agera istället för att reagera. Jag pratar givetvis om mina dåliga ben. Efter ett fint löppass i söndags kände jag att det kanske fanns ett bestående positivt besked i mina onda ben då 21 km kunde avverkas utan problem, mer än stelhet i början. Men en olycka kommer sällan ensam, eller kan något gå galet så kan det verkligen gå illa sägs det. Ganska passande just nu.

I min iver över att voltarenkuren, massagen, de förskräckliga nålarna som fick juniorerna på fuerteventura bli skrämda över hur det är att bli äldre samt all massage gett resultat trodde jag att nu är det faktiskt läge att kunna springa igen, fick jag igen som att jag rest mig efter en tung höger och fick en till smäll. Tungt, ner på knä igen, och domaren har börjat räkna. Detta är visserligen ingen smäll som får mig på knockout, men alla som idrottar vet hur högt opassande och jobbigt det är med skador. Framförallt hur motivationssänkande det kan vara och hur jobbigt det är att se andra springa snabbare, bättre och längre än en själv.

I måndags morse var det som den tunga smällen kom, då jag redan efter en kilometers morgonlöpning insåg att det inte kommer gå. Efter fyra kilometer skrek benen av smärta och hade det inte varit iskallt ute, morgon och snart jobbdags hade jag börjat gå. Men jag var tvungen att ta mig hem och att stanna var som att lägga sig i soffan och få en kram av sin bästa vän. Så skönt att slippa smärtan.

På eftermiddagen var jag nere och förbannad. I min ilska passade jag på att förbereda matinköp för en hel vecka, laga middag, förbereda matlåda och ta det lugnt på kvällen. Saker jag aldrig hinner med annars.

Idag hade jag ett filosofiskt samtal med käre vännen Lars Södergård, inspiratören numero uno gällande löpning och som gärna barhänger där jag jobbar. Han berättade om sitt mästerliga lopp förra året där han sprang in på 14.23 i Sollentuna över 5 000 meter och hur han dagen efter knappt kunde gå då hans häl smärtade och det var plantar fasciit som spökade. I sin iver över ett bra pers körde han nästa banpass några dagar senare och fortsatte prestera men sedan sade det stopp. Det gick inte längre för honom och han tog fyra veckors löpvila och trappade sedan upp långsamt med lite löpning varannan dag. Detta var i September och nu springer karln 10 x 1000 meter med snitt under 3.00 och ser fantastisk ut. Tre långa månader med Wet-west, cykel och crosstrainer har nu gett resultat.

Vidare sa han ett par kloka ord, han som faktiskt följt mig någorlunda sen min första loppstart någonsin ute i Danderyd på Danderydsloppet där han vann lekande lätt 2011 medan jag gladde mig åt min andraplats i motionsklassen. De orden var: ”din tid kommer jonas, ta det lugnt!”

Efter bedrövelser som kommit regelbundet sen i maj förra året då hamstrings började strejka, kan det nog fan vara dags att reagera. Och jag har turen på min sida. Det är lågsäsong nu, och faktiskt nu när nöden är som störst är räddningen i form av lågsäsong för löpning optimal. Jag kan nu i lugn och ro koncentrera mig på att bli kvitt allt. Och min tid kommer faktiskt.

Helt enkelt blir det med andra ord löpfritt i ett obestämt antal veckor nu. I Emil Lerdahls, eller Sotarns, gamla blogg till vänster hittade jag ett passande ord när han var skadad, nämligen cykelhelvetet. Det är cykeln och jag nu, och även simbassängen och crosstrainern. Samt en jävla massa grundstyrketräning.

Därför blir det lugn på löpningsfronten ett tag nu och mer fokus på rehabhållet. Samt massa andra tankar förhoppningsvis.

söndag 13 januari 2013

Minnen som väcker motivationen!

Igår hade jag en rejäl fight med mitt vindsförråd som jag inte vet om jag vann eller förlorade. Hursomhelst ville jag förbättra mina odds lite mer och täntke därför fixa till lite där uppe, men som tur var hade fästmön varit mer förutseende och bokat in morsan som kommer över för en rensing av gamla kläder och skolgrejer bland allt annat bråte som skulle slängas. Och titta vilka godheter som hittades bland allt detta!! Först gjorde sig min gamla Hammarbyoverall från 2001 sig till känna då jag lirade fotboll och var 14 år! En riktig mjukisklassiker som jag inte ville slänge men som morsan ändå fick mig att kasta, men då dök min matchtröja upp, min klassiska nummer 17 med det klassiska vita H:et på magen, och då ömde jag den snabbast möjligast i en låda. Sådana minnen!












Efter detta eskalerade det ännu mer, och fler saker dök upp. Först dök min finishertröja för min hittills ända fulländade marathon upp, 2009, då en kenyan vann med hela sju minuter och Said Regragui för Hässelby SK blev svensk mästare för Lasse Johansson i den sjukt varma 26 gradiga dagen. Riktigt roligt när jag ser resultatlistan och ser att folk som kom in en timme snabbare än mig då har jag faktiskt slagit idag. Herrens vägar äro utgrundliga. Detta lopp sprang jag med en riktig guldklimpströja, Midnattsloppets tröja från 2008 (som jag inte hittade tyvärr) då jag tog mig in på 40.11. Här var en rolig länk som jag hittade i samband med detta lopp, läs, skratta och njut av den fantastiska debuten debuten.












Sen blev jag mer rörd när jag hittade den klassiska röda Midnattsloppettröjan från 2007, året då jag körde mitt andra lopp någonsin och jag blev nekad av brorsan som inte ville ställa upp. Tror jag kom in på 45.30 och var helt slut efteråt. Men kul var det. Och att vara med i startgrupp 1c, det var enormt stort det.












Sedan kom den sista guldklimpen, den gula tröjan från mitt första lopp någonsin, midnattsloppet 2006 som jag sprang med brorsan och kom in på 49.56 eller något.

Jag har ju mängder med medaljer och diplom nu med alla möjliga lopp och dessutom tröjor från alla möjliga de senaste två åren, men dessa slår nu ändå lite högre i och med att jag inte stått här idag om inte jag valt att ha dessa på mig och springa dessa lopp. Vackert så. Det är stunder som detta som jag förstår att det tar tid att bli bra, att det handlar om mycket över långt tid och många små steg, och att det handlar om att vara ödmjuk inför framtiden och vad som väntar. Inte att skynda på för mycket helt enkelt.

Förutom denna nostalgi och filosofi, fick jag det riktigt snyggt på vinden.

lördag 12 januari 2013

En livshistoria kring långfärdsskridskor

Jag har tidigare i mitt liv förstått mig på vinsten i att ha en plan B att kasta fram om något skiter sig vilket är ganska sunt och smart att ha. I löpningen har jag inte haft någon sådan men nu under lägret jobbade jag i alla fall in en bra plan B i alternativträningspassen när jag satt och filosoferade över livet med Alexander Holmblad på cykeln, Lisa Forsberg på crosstrainern eller låg med förstnämnda och plaskade i poolen. Det finns en del andra bra sätt istället för att springa om man vill träna hjärtat och motorn i kroppen.

Något som jag på vintern är relativt bra i och som faktiskt är en riktigt bra alternativträningsmetod är långfärdsskridskor och längdskidor. Med relativt bra menar jag inte alla norrlänningar som flyttat ner eller ni som tävlat utan gemene man. Långfärdsskridskor vart det idag, t o m premiär av nu i vinter, och det är ett förnämnt sätt att träna. Jag har aldrig varit en skridskoåkare, jag har faktiskt varit direkt dålig på griller, men tyckt det varit kul och blivit mer och mer inspirerad. Sen är jag faktiskt hängiven åkare av långfärdsskridskor även om det inte synts på bloggen. Jag har åkt regelbundet i ca fem år, åkt alla möjliga turer i stockholmsområdet såsom från Hässelby upp till Sigtuna, Saltsjöbaden till Dalarö, från Norrviken i Sollentuna till Brunnsviken i stan. Man kan utan problem om man är en naturnjutare åka fyra-fem mil på en dag utan problem, eller som de mer extrema dra på sig en trikå och sluka 10 mil. Ett fantastiskt sätt att både få träning och naturupplevelser. Jag har haft knappt påbörjade planer på att faktiskt öva upp åkförmågan och kanske prova på att åka lite lopp, typ Vikingarännet, Krogrännet och marathon-SM på skridskor (arrangeras lite överallt i Sverige) som alternativträning på vintern. Det skulle ju passa utmärkt i och med att jag jobbar bredvid Östermalms IP och har träningsmöjligheter, så det kanske blir ett framtida projekt!

Men som sagt, idag vart det lite åkning på Hellasgården där jag och Propp med en fikapaus gjorde 8-9 varv på deras 3km-bana. Och efteråt är man inte trött, bara lagom genomarbetad och lagom nöjd. Det jobbiga med det hela är att jag och Propp bor i en trång etta (eller mysig etta eftersom vi är kära) blir det svårt att ha alla grejer nära. Så jag stod och grävde i en timme på vinden i vårt trånga förråd som är 140 cm i tak (jag själv är 197 cm lång) och efter tre hjärnskakningar, fem lådor på fötterna och åtta bedrövelser hittade jag våra grejer i alla fall. Men det blir fler turer!!











Bilden till vänster är tagen 2009 i januari då jag läste en fantastisk kurs som heter Nordiskt Friluftsliv på GIH där jag pluggade i Norge, Sverige, Danmark och Island, vilket ni kan läsa mer gående om på gamla bloggen http://jonas.erikwetter.se. Detta är i Drevviken och handade om Friluftsliv på Is och där vi hade fantastisk tur med vädret och åkte överallt i hela stockholm samt kunde övernatta efter några långturer nere i Sörmland på sjön Båven, där vi även åkte förbi Göran Persson herrgård. Jag kommer ihåg att danskarna var riktigt fascinerade över långfärdsskridskor. I gruppen är det jag längst bak, en dansk man som heter Jeppe, svenske Svante, danske Mikkel och Sessel och min då blivande flickvän och fästmö längst fram som jag då börjat bli intresserad av, och hon i mig, vilket vi vågade säga till varandra två månader senare och från dess till nu är vi tillsammans i vått och torrt.

Bilden till höger är tagen på Dalarö, en magisk tur som jag och propp gjorde 2011 där vi började i Saltsjöbaden och åkte ut och där vi precis utanför Dalarö stötte på 3-4 cm färsk nylagd is som var fantastisk, och precis då kom också solen fram. Magiskt!! Om ni tittat noga på bilden kan ni faktiskt se öppet vatten i bakgrunden som visar hur ny isen faktiskt var.

fredag 11 januari 2013

Löpning i långkalsonger

Det bästa med att vara tillbaka på jobbet på en onsdag är att fredagen kommer snabbt igen. Ganska skönt med tredagarsveckor. Jag brukar alltid bli ganska avundsjuk på de som jobbar 50 - 80 % och därmed är lediga ganska mycket, såsom svärfar som nu har börjat vara ledig fredagar. Fy fan vad skönt!! Börja varva ner redan på torsdag, rena lyxen. Nu har äntligen det värsta lagt sig på jobbet och dagen kommer inte bli lika hetsig som de tidgare två med jobb till sju på kvällen.

Löpning imorse i - 3 grader. Gomorron. Jag brukar vara ganska skeptisk till att ha på sig mycket kläder, jag tycker om att vara fritt klädd men jag har på senare tid märkt att det börjar sätta sig negativt på benen då de stelnar till av kylan. Därför körde jag imorse med långkalsonger för första gånge på länge, och visst var man stel och dan men det var faktiskt himla skönt att inte stelna till .Snömodden gör ju att man ändå inte kan springa fortare. Ska försöka ge mig på ett innelöppass på band sen, eller simma lite då formen är ganska bra på den fronten och inbjuder till det.

onsdag 9 januari 2013

Tillbaka

Från imorse då jag vaknade hann jag knappt stiga ur sängen innan öset började. Full rulle från start med möten på jobbet. Hemma halv sju, starta tvättmaskin, storhandla och äta. Welcome back liksom. Tacka vet jag sistadagen i playitas som bjöd på sol, mirgoncrosstrainer, minigolf där jag fick oavgjort mot Alexander Palm, flyg tillbaka där jag fick äran att bjuda Holmblad på hans första glas vin i livet. Tack alla som gjorde vistelsen så rolig!!!

Idag var det vilodag. Tur det, för löpningen fanns det ändå inte en chans för att pressas in i schemat.

Nytt träningschema nu, massa distans som ska löpas med kvalitet på cykel eller crosstrainer istället. Allt för att benen ska bli bra igen!

måndag 7 januari 2013

Tusingar med ung landslagsman

Sista dagen på playitas ger blandade känslor som jag beskrev tidigare. Visst ska det bli skönt att åka hem, men de träningsmöjligheter som denna ort ger är fantastiska vilket sällskapet också är. Jag önskar att löpningen  hade gett lite mer, men jag är glad över att jag faktiskt i princip blivit frisk i vaderna och det ska bli skönt att börja grunda med bra löpning igen.

Dagen till ära bestod av simning med Holmblad på morgonen, som var ruggigt besviken över hans andra torsk igår vilket gjorde att vår gemensamma tävling blev 4-2 till fördel för mig. Kul att slå honom i något. Han har dock redan börjat planera träning inför nästa läger.

Tusingar vart det idag, sex stycken som jag drog runt på tider mellan 3.17 som snabbast till 3.28 som långsammast. Inget att hänga i granen mer än att det var skönt att springa. Som tur är behöver jag itne springa fort nu, det är längre fram i sommar som det ska gå fortare. Några som däremot sprang snabbt var juniorerna med Alexander Palm, vår landslagsprydde löpare som nyss börjat i spårvägen efter att kommit från Norrköping. Som 19-åring är han en av de bästa i sin ålder och han siktar stenhårt på en juste 8.25 tid på 3000 meter i inneSM snart. Att han redan representerat landslaget några gånger, sprungit 5000 på 15 blankt och fortfarande ung gör att han definitivt har en gedigen karriär framför sig. Han var dock inte lika pigg framför kameran, vilket bilde nedan visar. Hans snygga landslagströja fick jag dock med.



Nu väntar packning, läggning och laddning för löpning imorgon bitti! So long.

söndag 6 januari 2013

Fungerande långpass

Proffslivet är hårt. Eller inte. Speciellt inte när man ar sovmorgon, frukost, middag, massage, stretchpass och drickalangning när man springer. Det är ett härligt sätt att leva. Sen är ju självklart frågan hur länge det skulle gå att leva som man gör nu. Man skulle nog bli less ett tag, med vänner och käresta långt hemifrån. Men det är en ynnest att vara på tillfällen som det här för att få inspiration.

Långpass är en grundbult i bra löpning och jag märker när jag slarvat med de att det händer något med uthålligheten. Idag var jag tveksam till om långpass var bra för benen, och visst klagade de lite, men jag var nära att hänga på Ambjörnsson i hennes fartökning över fem kilometer innan jag tog mig till sans (efter viss övertalning av ovan nämnde samt av Kent) och tog det lugnt. Men det kändes fint! Får se hur benen reagerar imorgon.

Dagens anekdoter är att Holmblad har fixat till resultet så det står 3-2 istället för 3-1. Vår kastning av golfbollar (där jag tappade min) räknades tydligen. Det första badet togs idag med i havet, och stretchpasset med Johanna och Jossan var guld idag.

lördag 5 januari 2013

Löpning med en framtida SM-medaljör

Dagarna går fort, så sjukt fort att det snart är dags för hemresa. Internskämten, att man hittar, skojar och slår Alexander Holmblad i allting vi tävlar i ger en skön känsla. Det är läger helt enkelt.

Idag var det dubbla löppass för att försöka komma igång och slippa smärta. Och tro fan det fungerade!! Lite mer känning på andra passet, vilket var det pass som rubriken syftade. Passet var helt enkelt ett 15 km långt pass i 4.39 fart tillsammans med min marathonkamrat Josephine Ambjörnsson, som efter flera lopp varit riktigt nära en åtråvärd SM-medalj med en fjärdeplats på 2011 års SM över 10 000 meter samt en meriterande femteplats i SM i marathon. Förra årets marathon var också nära, men då förstörde väder och vind mycket. Hursomhelst verkar hennes form vara stigande nu, och med tanke på den grundkapacitet som finns ligger definitivt SM-teckena nära till hands. Kom återigen ihåg var ni läste det först.

Vi hade en trevlig löptur där vi i 1 timme och 10 minuter utforskade vägarna runt hotellet och andra vägar för att slippa backar, och pratade om allt mellan himmel och jord. Ett perfekt sällskap i lagom fart helt enkelt, medan solen sakta gick ner bakom bergstopparna. Finfint!

Sen att jag slagit Holmblad i både biljard, pingis (inofficiellt), Bänkpress och minigolf gör ju inte känslan sämre.

fredag 4 januari 2013

Cykeltur med en framtida 2.19-man

Dagen till ära var inte lika roligt ur ett träningsmässigt perspektiv, då mina udnerben har sagt helt stopp till allt som har med löpning att göra och idag var det inriktning på rehab för dessa. Alltså inte ett löpsteg utan simning med Holmblad i 35min och cykel a 45 min med minutintervaller (4 gånger 3 + 2 + 1 minut med 45 sek vila) och en styrkesession. Plus en gedigen nålbehandling av Mäster Salov och en voltarenbehandling. Så nu jävlar får det bli bra till imorgon. Vilket det inte kommer bli.

På cykeln fick jag sällskap av den legendariska Fredrik Uhrbom, som driver en fantastiskt underhållande blogg på hemsidan Löpning för alla. Han har gedigna meriter med SM-tecken och landskamper och fick sitt första SM-guld i år på marathon efter en snygg insats (efter att ha legat i skuggan av och varit snäppet bakom Adil, Musse, Oscar Käck etc.). Förutom hans karakteristiska sätt att vara och hans sätt att dricka öl i mängder och underhålla andra, tränar han faktiskt sjukt hårt vilket många glömmer och har en mental kapacitet vilket jag tror beror på att han har sålt sin själ till djävulen. Igår matade han efter två timmars utomhuslöpning en timme på löpband i 19 km/h och var som en blöt fläck efteråt. Men han tränar och gör det enormt och är på det viset en förebild för flera unga. Ska du bli bra måste du träna mer än andra!

Hans cykeltur på 15 minuter som han gjorde med udnertecknad var också ett av många pass i hans specifika träningsupplägg, killen ville ha en öl och kom därför på att han kunde vara värd en efter han har tränat av lika många kalorier på en av gymmets cyklar. Sagt och gjort, efter 15 minuter klev han av och gick till grannbyn och underhåll deras fiskare och blev bjuden på ett par cerveza. Enligt legenden.

torsdag 3 januari 2013

Intervaller, vadproblem och tävling mot en svensk rekordman

Dag III på schemat var hård och bestod av ett hårt intervallpass samt ett distanspass, plus ett hårt slutspel i den dagliga pingisturneringen.

Redan under uppvärmningen, fem kilometer till arenan, var underbenen onda och jävliga, och jag var till 90 % inne på att slänga in handduken och mesa. Men med hjälp av Daniel Salov - spårvägens wizard - som med nålar, massage, tejp och lite råd kunde jag i alla fall hara ett gäng 400ingar runt 75 sek åt Cissi Norrbom med Josephine ambjörnsson som inhoppare och Johanna Roos som inhoppare vid 200ingarna. Hårt men genomförbart.

Efter Lunch, kaffe, vila och benen i högläge samt omväxlande varmt och kallt blev det dags för pass II, men där gick det bara fem km innan jag var tvungen att kasta in handduken igen. Jahapp, det var det. Varken massage, stretch eller kyla hjälpte, och om inte det var nog så torskade jag även finalen mot Kent Claesson, som också är värd en kort prestation som Sverige inomhusrekordhavare på 3000 meter på 7.48 (slagen av en viss Haile i det loppet). I pingis är han också omutbar, och det blev en svidande förlust med 11-8.

Imorgon blir det ingen löpning utan två stycken alternativpass för att jaga rätt på de rätta läkningarna i kroppen så att benen ska sluta trixa. En gång för alla.

onsdag 2 januari 2013

Tävling mot framtida OS-man

På detta läger finns talanger och personer som definitivt kommer tillhöra toppen i Sverige ett antal år, om de nu inte redan etablerat sig, eller som Uhris som nu även förnedrar äldre män och veteraner. En av dessa är Svensk-Bolivianen Alexander Holmblad.

Alexander är en snabb ung man som har fina personliga rekord på 800 meter och 1500 meter, cirka 1.52 respektive 3.53. Han har dessutom sprungit längre sträckor såsom Hässelbyloppet och där sprungit in på låga 33 minuter. Killen tycker om och tävla och har en fin period framför sig, 18 år som han är, och har redan SM-medaljer och en fin sjundeplats på 1500 meter i år. Tyvärr är han skadad nu, men för att hålla hans humör uppe utmanade jag honom i lite idrotter, och hittills har vi hunnit med simning a 1000 meter och bänkpress, och efter dessa två ställningar står det 1-1, och då har vi även Pingis, Minigolf och tennis kvar. Kommer bli hårda duster. Simningen var även dagens första träningspass och slutade med Alexseger, cirka 1200 meter avverkades med uppvärning och nedsimning. Denne man har kapacitet för att springa OS om några år, om inte för Sverige så för Bolivia, som har avsevärt lägre krav än Sverige. Kom ihåg var ni läste det först.

Pass två var löpning, 13,8 km runt öns slingor. Eftersom vi ligger i havshöjd, och Fuerteventura är en vulkanö, kan ni tänka er att det var rätt backigt. Men det gick. Ikväll blir det behandling av kände Daniel Salov som ska rätta till mina underben innan morgondagens banpass.

tisdag 1 januari 2013

Första dagen på nya året

Att starta ett nytt år på varmare breddgrader är något jag definitivt kan rekommendera. Gärna med gott sällskap, se havet från fönstret och genom att göra saker du tycker om. Det är med andra ord en helt okej tillvaro som jag har nu.

Morgonen startades tidigt med flyg, men nu sedan klockan 15.00 är jag på fuertuventura, glassandes med löpare med en lite högre kaliber än vad jag någonsin har umgåtts med. Sådär lagom läckert. Förutom alla Spårvägenlirare som är här har vi bland annat Andreas Jansson från Hässelby, bekant från Växjölägret i somras, och en mera bekant i Josephine Ambjörnsson från samma klubb med stygga meriter på längre distanser. Det finns med andra ord kvalitet vart man än vänder ögat.

Dagen var lätt efter en jobbig resa, endast 8,5 km distans men imorgon ska vi öka dosen lite. Blir två pass varav ett annat pass än löpning.

Så för er där hemma får ni en bild av hur det ser ut på balkongen på eftermiddagen. Fint som attan.