Lidingöloppet - 2:15 av fästmön

Helgens stora begivenhet var Lidingöloppet, som jag var riktigt taggad att springa i sommar och som jag och Coach Kent tog beslut om att jag skulle springa. Nu vart det inte av, men däremot var flickvännen riktigt taggad och laddad och ställde upp, och blev därmed den förste i vår lillfamilj att faktiskt ha sprungit. Vi brukar försöka springa en del på Lidingö, vi bor ju bara över bron och normalt sett brukar de flesta av Stockholms långlöpare springa där (om man bortser alla motionärer som hellre springer för Team Stockholm Marathon, Running Sweden och allt vad de heter...) och vi har haft fantastiska långpass runt Lidingö. Därför är väl inte miljön tokny för någon av oss. Sen sprang vi faktiskt hela banan för inte så länge sedan, så uppladdningen för Fästmön var riktigt bra förutom ett knä som krånglade.

Hursomhelst dök vi upp i lagom tid på ön, mötte också upp de andra spårvägarna Jens och Robin och fick flaskor att langa till de vid 10 km och 20 km där jag skulle stå. Vid 10 km fick jag även sällskap av två lidingöbor som bodde vid vattnet, som jag också fick hjälp av att gena över deras trädgård för att komma vidare då det fylldes på rätt snabbt med folk och det itne riktigt var läge att springa mot strömmen löpare för att komma därifrån. Vid 20 km stod jag nästa gång, och samtliga var pigga, inte minst fästmön, som matade på riktigt bra sista milen och kom imål relativt oberörd men med en ond fot på 2.15 och en 22a plats bland damerna. För att komma in på samma plats bland herrarna var man tvungen att ha tiden 1.49 vilket är rejält bra. Ritkigt kul på alla dess fronter! Att det sedan var mindre kul att stå på sidan och titta tar vi en annan gång...