Träningen går nedåt

Om man genom ett diagram ska beskriva min träning i år var löpningen nere på noll de fyra första månaderna i år då jag stod på crosstrainern och harvade. Sedan blev det mer och mer löpning och i sommaren var det riktigt bra, för att peaka i början av augusti med min 14,5-mila vecka innan midnattsloppet. Sedan har det varit brant nedåt och just nu är det noll igen. Och jag ska inte tjata, men just nu är det riktigt svårt att planera in alternativa pass som ska klaffa med övriga livet och den enda träningen som jag egentligen får gjord är ett styrkepass om dagen bestående av cirkelträning, som visserligen varit eftersatt och som ger kanoneffekt, men det är ju inte riktigt därför jag tränar. När jag läser andra bloggar, där folk lassar in mil efter mil, blir jag riktigt nere. Jag vill också! Men just nu är också motivationen dålig för att sitta på cykeln och harva. Det blir jag ju inte heller bättre av! När jag träffade Tobbe igår sa han samma sak, livsglädjen till träningen har försvunnit när man inte kan springa smärtfri eller springa överhuvudtaget. Helt värdelöst... Men snart kommer motivationen är jag övertygad om.