Januari startades i högsta fart med träningsläger på Fuerteventura med Spårvägen. Ett riktigt kul sådant men dessvärre blev det inte mer än att jag dessvärre fortsatte på mitt skadade spår och därmed blev borta en tid, vilket förmodligen var en blandning av en stressreaktion i underbenet samt benhinneinflammation, något som höll i sig trots ett uppehåll i löpningen men ända fram till April höll det i sig innan jag kunde springa igen. Delvis berodde det på för mycket träning samt för dåligt rehabande, samt det alltför dåliga underlaget ute som varvades med för hård inomhusträning. Det vart fel helt enkelt. Dock var jag tillbaka för att i maj debutera på Milspåret, som senare blev en del fler tävlingar över sommaren som avrundades med klockren träning i augusti som också blev för hård där knät sade ifrån och där jag blev borta till november för att sedan komma tillbaka igen. Idag har jag väl en någorlunda träningsform men långt ifrån någon bra hård träning i ryggen. Såhär beskriver jag loppen.
3 november - Jätten Bule-löpet 5 km – årets tredjeplats
Anmälde mig veckan innan och bara trösklade, men kom
ändå trea och blev intervjuad av Smålandstidningen. Favoritloppet på hela
säsongen och gav fina vinster. Roligt att även fästmön sprang in på
tredjeplatsen.
17 augusti - Midnattsloppet 61a plats 35.54 – årets lättaste
lopp
14 mil i benen, men loppet var hur lätt som helst och
jag hade kunnat springa hur länge som helst. Dock värkte knäet innan och efter,
och sedan vart det stopp. Viktig spurtstridsvinst här dock, och fantastisk
känsla. Förstörde knäet helt sen efter vila och långpass där jag och fästmön
sprang hela lidingöloppet. Borta hela hösten sen.
7 augusti - Sommarkväll på stadion 5 000 meter – årets
debut
Första gången jag sprang 5 000 på bana. Lite
taskig uppladdning och lite feg under loppet, men det var roligt och det mest
glädjande var alla kompisar som hejade!
27 juli - Norra vi flåset 6,5 km 1a plats 24.27 –
årets vinst
Årets vinst togs i detta lilla lopp nära landstället
tre dagar efter det dåliga kvartsmarathonloppet. Kommer ihåg starten, där jag
som enda person med tävlingslinne försöker gömma mig i mängden, men där Stig
Jonsson (mångårig VSM-vinnare) fick syn på mitt Spårvägenlinne och knackar mig
på bröstet och säger ”Spårvägen, de springer fort dom!”. Vann ett fint
kylväskekit!
24 juli - Stockholm kvartsmarathon – årets flopp
Ett lopp att glömma. Väggade, var för varmt, öppnade
för hårt, för dåligt förberedd, nej det var bara dåligt.
29 juni - Kisa stadslopp – årets formcheck.
Även om inte tiden var imponerande, eller placeringen,
så visade detta lopp att jag var på väg tillbaka då en del intervaller på
landstället hade gjort mig lite hårdare på högre farter och det kunde jag
började praktisera här. Också roligt att jag stötte på en del Österbymofolk
från Jätten Bule-löpet.
12 juni - Parloppet – årets andraplats!
Jag bildade par tillsammans med Emma i Spårvägen och
tillsammans bärgade vi en andraplats där jag också väggade rätt hårt efter för
tuff träning innan och där jag var helt slut i mål. Men, en andraplats är en
andraplats och det var roligt!
23 maj – Milspåret – årets comeback!
Ingen tid att skryta med, men det var skönt efteråt
att vara tillbaka, även om jag väggade hårt vid sju km. Dåligt tränad, men
roligast var ändå att jag tillsammans med GIH:s studentidrottsförening GIH IF
hjälpte till i organisationen då ett Dam- och ett Herrsilver bärgades samt
seger på lagsidan. (http://www.ssif.su.se/milsparet/)
Annars bestod året av ett jobbyte i september vilket
gav mindre träningstid och som varit extremt tufft under hösten, dock ganska
passande med skadan men som varit tufft mentalt. Vi får se hur våren utvecklas,
men det kommer i ett annat inlägg.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar