0 dagar kvar - laddning med gammal bekant

Jag har ju tidigare skrivit att jag pluggat en del utomlands via GIH, då jag ett år läste en fristående kurs i Friluftsliv runt i Norden och ett annat år var i Nya Zeeland. Under Friluftsåret var vi ett gäng som kom otroligt nära varandra och man var som en familj, men eftersom vi kom från hela Sverige så har vi inte haft samma kontakt längre, om än alls. Gissa om jag därför blev förvånad när Mia, ena bästa kompisen under tiden, ringde och tydligen var i stan och ville ses! Sagt och gjort, en fika med hennes familj på stan blev det och en promenad.

Mia och jag umgicks en hel del, och det roliga med det hela var att hon var äldst av alla (40 år) medan jag var yngst (20 år) men ändå kom varandra nära med samma barnsliga humor och åsikter. De roliga tillfällena var många och vi skrattar ofta. Har ett fantastiskt foto hemma av mig, henne och två andra bästa kompisar som konstigt nog var gamla löpare, Niklas (som är gammal 800-meterslöpare från gissa vilken klubb - Jorå, Spårvägen!) och Björn (som var Ungdom-OSfemma på 400 meter häck). Det fotot kan jag sitta och titta på och minnas ibland.

En fjälltopp i Norge! Niklas, Björn, Mia och Jag!

I övrigt laddar jag på inför kvällens lopp genom att göra så lite som möjligt men ändå vara underhållen. Och för att stärka mina aktier fick jag även resultatet från Norra Vi-flåset, där jag med stort självförtroende kan se att jag bara blev slagen av en enda löpare totalt. Jaa, totalt. I båda klasserna, 4,5 och 6,5 km. Så antingen är jag bra eller så är svensk löpning på väg utför.

Får bli att ta revansch nästa år...