2 dagar kvar - halvmarathon

Hela min historia i löpning är rätt lustig och sannerligen knixig. Det är flertalet val som gjort att jag börjat springa och det är spännande och lite skrämmande hur de vägval som skett har skett och hur jag hade kunnat påverkat det i en annan riktning än den som gjorde att det blev löpning idag. Rätt kul att tänka på!

Halvmarathon kom jag på att jag skulle springa för ett år sedan, och baktanken kring det hela var att jag hade små tankar på att springa New York Marathon och kvaltiden för denna tävling var satt till 1.23. Det är, för mig, alltid roligare att ha ett mål att se fram emot och detta framstod som inte alltför svårt. När jag började träna lite mer ordentligt förra sommaren så visade det sig att den tiden var lite väl lätt, för när jag sprang sen var jag i mål med råge på 1.19.54. Då var det bara att köra på inför New York då! Dock visade det sig bli annorlunda då jag sprang på Kent Claesson i skogen och Spårvägen blev nästa hållplats, så maran i New York ställde sin och jag började försöka forma en mer seriös satsning.

Halvmarathon sist har jag goda minnen av med flera anekdoter. Starten i sig var lugn och jag låg i en klunga bestående av en internationella löpare där jag läste USA, Italien, Danmark och allt möjligt när jag sneglade på nummerlapparna och jag började undra var jag hamnat vilket var charmigt. Att några polare sedan stod vid 14 km och jag morsade på de genom att vifta på tummen och ringfingret i en "telefongest" som är förevigat på marathonfoto.com är också ganska roligt! Men det bästa var ändå att jag sprang hela loppet med ett häfte med rikskuponger i bakfickan med värde över 700 spänn som jag hittat på tuben och som blev flertalet gratis luncher!


Checka högerhanden!

Vårens halvmara, Kungsholmen Runt, var rolig fram till 15 km då baksidan krampade ihop och jag tappade 12 placeringar, från 5e till 17e efter första milen gick lätt på 35.20. Surt var det och jag kom ihåg att sista kilometern gick på 4.20 för jag hade så jävla ont och resan hem på tunnelbanan var fruktansvärd! Baksidan gav mig sedan problem under hela sommaren och i efterhand kan det nog ha varit bra att bryta, men det är ju den sista tanken man vill ha under ett lopp så jag förstår varför jag fortsatte! Hursomhelst är jag glad att jag ändå persade på 1.17.19 vilket ändå är OK med kramp i 6 kilometer.

Här lider jag ganska rejält! Foto från Studenternas hemsida.

På Stockholm marathon gick halvmaran på dryga 1.22.30 vilket kändes lekande lätt i blåst, kyla och regn där vi i princip stod still och trampade på stället när vi sprang över gärdet. Men det gick ju inte vägen sen ändå.

Nu har jag försökt ladda rätt, sista hårdet passet i tisdags och lätt simning idag med lite löpning i eftermiddag och rejäl rörlighet för baksidorna! Sen är drickalangare beställd i form av Jeppe Nelsén och hejaklack utplacerad i form av familj.

Så nu borde det fan gå fort!